beteckning
stringlengths 6
8
| titel
stringlengths 23
222
| prompt
stringlengths 325
10.1k
|
---|---|---|
2021:553 | Lag (2021:553) med kompletterande bestämmelser till EU:s cybersäkerhetsakt | Inledande bestämmelse
1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa
(Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om
cybersäkerhetscertifiering av informations- och
kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU)
nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten).
Förordningen (EU) 2019/881 benämns i denna lag EU:s
cybersäkerhetsakt.
Ord och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s
cybersäkerhetsakt.
Nationell myndighet för cybersäkerhetscertifiering
2 § Den myndighet som regeringen bestämmer
1. är nationell myndighet för cybersäkerhetscertifiering
enligt EU:s cybersäkerhetsakt, och
2. utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen följs.
Ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse
3 § I artikel 60.1 i EU:s cybersäkerhetsakt och i bilagan till
EU:s cybersäkerhetsakt finns bestämmelser om ackreditering av
organ för bedömning av överensstämmelse i fråga om
cybersäkerhetscertifiering.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av
den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av
förordning (EEG) nr 339/93 och i lagen (2011:791) om
ackreditering och teknisk kontroll finns allmänna bestämmelser
om ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om krav för ackreditering av organ för
bedömning av överensstämmelse enligt artikel 60 i EU:s
cybersäkerhetsakt. Lag (2021:554).
Tillsynsbefogenheter
4 § Vid tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen följs har den nationella
myndigheten för cybersäkerhetscertifiering de befogenheter som
anges i artikel 58.8 i EU:s cybersäkerhetsakt.
5 § Den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering
får besluta de förelägganden som behövs för tillsynen och för
att EU:s cybersäkerhetsakt, genomförandeakter som har
meddelats med stöd av EU:s cybersäkerhetsakt, denna lag och
föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska
följas.
Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
6 § Den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering
får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att få
tillträde till andra lokaler än bostäder, och där genomföra
utredningar i enlighet med artikel 58.8 d i EU:s
cybersäkerhetsakt.
Vid handräckning tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken
om verkställighet av förpliktelser som inte avser
betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Om den
nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering begär
det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den
som utredningen ska genomföras hos.
7 § Den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering
får besluta att återkalla ett europeiskt
cybersäkerhetscertifikat som har utfärdats av myndigheten
eller av ett organ för bedömning av överensstämmelse i
enlighet med artikel 56.6 i EU:s cybersäkerhetsakt, om
certifikatet inte uppfyller kraven i cybersäkerhetsakten eller
en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering.
Administrativa sanktionsavgifter
8 § Den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering
ska besluta att ta ut en sanktionsavgift av den som
1. har utfärdat en EU-försäkran om överensstämmelse enligt
artikel 53.2 i EU:s cybersäkerhetsakt trots att kraven enligt
den europeiska ordning för cybersäkerhetscertifiering som
gäller för IKT-produkten, IKT-tjänsten eller IKT-processen
inte är uppfyllda,
2. har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter av
betydelse vid ansökan om cybersäkerhetscertifiering,
3. innehar ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat och inte
informerar, i enlighet med artikel 56.8 i EU:s
cybersäkerhetsakt, den myndighet eller det organ som avses i
artikel 56.7 om alla sårbarheter eller oriktigheter som
upptäcks och som kan påverka överensstämmelsen med de
säkerhetskrav som gäller för den certifierade IKT-produkten,
IKT-tjänsten eller IKT-processen,
4. har utfärdat en EU-försäkran om överensstämmelse eller
innehar ett cybersäkerhetscertifikat och inte lämnar
kompletterande säkerhetsinformation i enlighet med artikel 55
i EU:s cybersäkerhetsakt, om detta medför en ökad risk för
sårbarhet eller skada,
5. bryter mot villkor för utfärdande, bibehållande,
fortsättande eller förnyelse av europeiska
cybersäkerhetscertifikat eller mot villkor för inskränkning
eller utvidgning av tillämpningsområdet för certifiering,
6. överträder ett beslut om föreläggande enligt 5 § som
innebär ett förbud, eller
7. använder ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat som har
återkallats enligt artikel 58.8 e i EU:s cybersäkerhetsakt.
9 § En sanktionsavgift ska bestämmas till lägst 10 000 kronor
och högst 15 000 000 kronor.
10 § När sanktionsavgiftens storlek bestäms ska särskild
hänsyn tas till
1. den skada eller risk för skada som har uppkommit till följd
av överträdelsen,
2. om den som har begått överträdelsen tidigare begått en
överträdelse, och
3. den vinst som den avgiftsskyldige har gjort till följd av
överträdelsen.
11 § Den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering
får besluta att sätta ned eller avstå från att ta ut en
sanktionsavgift om överträdelsen är ringa, om det finns
särskilda skäl eller om det annars med hänsyn till
omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut avgiften.
12 § En sanktionsavgift får inte beslutas om överträdelsen
omfattas av ett föreläggande om vite och överträdelsen ligger
till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
13 § En sanktionsavgift får endast beslutas om den som
avgiften ska tas ut av har fått tillfälle att yttra sig inom
två år från det att överträdelsen ägde rum.
Ett beslut om sanktionsavgift ska delges.
14 § Sanktionsavgiften tillfaller staten.
15 § En sanktionsavgift ska betalas till den nationella
myndigheten för cybersäkerhetscertifiering inom 30 dagar från
det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft
eller inom den längre tid som anges i beslutet.
Om sanktionsavgiften inte betalas inom föreskriven tid, ska
myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får
verkställighet ske enligt utsökningsbalken.
16 § En beslutad sanktionsavgift faller bort till den del
beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det
att beslutet fick laga kraft.
Tystnadsplikt
17 § Den som deltar i verksamhet som utförs av ett privat
organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med EU:s
cybersäkerhetsakt får inte obehörigen röja eller utnyttja det
som han eller hon fått kännedom om under det att uppgifterna
utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).
Avgifter
18 § Den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering
får ta ut avgifter för sin verksamhet enligt EU:s
cybersäkerhetsakt och denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om sådana avgifter.
Ändring av beslut av privata organ för bedömning av
överensstämmelse
19 § Ett privat organ för bedömning av överensstämmelse ska
ändra ett beslut som det har meddelat, om
1. organet anser att beslutet är uppenbart felaktigt i något
väsentligt hänseende på grund av att det har tillkommit nya
omständigheter eller av någon annan anledning, och
2. beslutet kan ändras snabbt och enkelt och utan att det blir
till nackdel för någon enskild.
Överklagande
20 § Beslut enligt EU:s cybersäkerhetsakt och enligt denna lag
av den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering
eller av organ för bedömning av överensstämmelse får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:783 | Lag (1990:783) om skydd för
beteckningen svenskt arkiv | 1 § Skrivmateriel och förvaringsmedel får märkas med beteckningen
svenskt arkiv endast om de är godkända för sådan märkning.
Föreskrifter om vad som krävs för godkännande och om vem som får meddela
godkännande meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
2 § Den som märker skrivmateriel eller förvaringsmedel med orden svenskt
arkiv antingen ensamma, i sammansättning eller i förkortning trots att
materielen eller förvaringsmedlen inte är godkända skall dömas till
böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Detta gäller också för den som saluför skrivmateriel eller
förvaringsmedel trots att han har kännedom om att märkningen inte är
riktig.
3 § Ett varuparti som varit föremål för brott enligt denna lag eller
värdet av ett sådant parti skall förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart oskäligt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:237 | Förordning (2020:237) om statligt stöd när vissa lokalhyresgäster fått rabatt på hyran | Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser som syftar till att
stödja vissa lokalhyresgäster med anledning av utbrottet av
det nya coronaviruset som orsakar sjukdomen covid-19. Om en
överenskommelse träffas mellan hyresvärden och hyresgästen om
en rabatt på hyran under perioden den 1 april till och med den
30 juni 2020 svarar staten gentemot hyresvärden för en del av
den rabatten.
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
3 § Stöd enligt denna förordning får lämnas som bidrag.
4 § Stöd enligt denna förordning får lämnas i enlighet med
Europeiska kommissionens beslut den 15 april 2020 i ärende
SA.56972 (2020/N).
Mottagare av stöd
5 § Stöd enligt denna förordning får lämnas till hyresvärdar
som slutit avtal om hyra av lokal med hyresgäster som under
den period som anges i 1 § var verksamma i de branscher som
framgår av följande koder i Standard för svensk
näringsgrensindelning (SNI):
1. 451, 454, 472-477, 478, 551-553, 559, 561-563, eller
2. 45.320, 47.191, 47.199, 59.140, 79.110, 79.120, 79.900,
82.300, 86.230, 86.904-86.905, 90.010, 90.020, 90.030, 90.040,
91.020, 91.040, 93.119-93.120, 93.130, 93.210, 93.290, 95.110,
95.120, 95.210, 95.220, 95.230, 95.240, 95.250, 95.290,
96.021-96.022, 96.040 och 96.090.
Stöd enligt denna förordning får också lämnas till hyresvärdar
som slutit avtal om hyra av lokal med hyresgäster som under
den period som anges i 1 § var verksamma i de branscher som
framgår av följande koder i Standard för svensk
näringsgrensindelning (SNI): 452, 772, 74.201, 77.110, 85.510,
85.522, 85.530 och 96.012. Förordning (2020:725).
Förutsättningar för stöd
6 § Som förutsättning för stöd gäller att
1. ett avtal om hyra av lokal med hyran helt eller delvis
bestämd till ett fast belopp i kronor senast den 1 mars 2020
har tecknats med en hyresgäst som anges i 5 §,
2. den hyresgäst som anges i avtalet i 1 har hyrt lokalen
under den period som anges i 1 §, och
3. senast den 30 juni 2020 en överenskommelse har tecknats
mellan samma parter om rabatt på hyran för lokalen under
perioden i 1 §, där hyran understiger det fasta belopp som
skulle ha betalats under samma period enligt avtalet i 1 och
på i övrigt oförändrade villkor.
För stöd som omfattas av 5 § andra stycket ska den
överenskommelse som avses i första stycket 3 ha tecknats
senast den 31 juli 2020. Förordning (2020:725).
7 § Stöd får inte lämnas till Statens fastighetsverk med
avseende på en hyresgäst som omfattas av ett avtal om
kostnadshyra.
8 § Stöd får inte lämnas med avseende på en hyresgäst som
1. är en statlig myndighet,
2. per den 31 december 2019 var i ekonomiska svårigheter i den
mening som avses i artikel 2.18 i Europeiska kommissionens
förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken
vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre
marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, eller
3. är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av
Europeiska kommissionen som förklarat ett stöd olagligt och
oförenligt med den inre marknaden.
Stödets storlek
9 § Stöd enligt denna förordning får lämnas till en hyresvärd
med 50 procent av den rabatt på det fasta hyresbeloppet som
hyresvärden och hyresgästen har kommit överens om för perioden
som anges i 1 §. Stödet får dock aldrig vara högre än 25
procent av den tidigare fasta hyran.
När stödets storlek bestäms ska hänsyn tas till de stöd som
beviljats andra hyresvärdar enligt denna förordning med
avseende på samma hyresgäst. Det sammanlagda stödet med
avseende på en hyresgäst får inte överstiga ett belopp som
motsvarar 800 000 euro.
Handläggning av stödärenden
10 § Frågor om stöd enligt denna förordning prövas av
1. Länsstyrelsen i Stockholms län om fastigheten ligger i
Stockholms, Uppsalas, Södermanlands, Gotlands eller
Västmanlands län,
2. Länsstyrelsen i Östergötlands län om fastigheten ligger i
Östergötlands, Jönköpings eller Kalmar län,
3. Länsstyrelsen i Skåne län om fastigheten ligger i
Kronobergs, Blekinge eller Skåne län,
4. Länsstyrelsen i Västra Götalands län om fastigheten ligger
i Hallands eller Västra Götalands län,
5. Länsstyrelsen i Dalarnas län om fastigheten ligger i
Värmlands, Örebro, Dalarnas eller Gävleborgs län,
6. Länsstyrelsen i Västernorrlands län om fastigheten ligger i
Jämtlands eller Västernorrlands län, och
7. Länsstyrelsen i Norrbottens län om fastigheten ligger i
Västerbottens eller Norrbottens län.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län samordnar
länsstyrelsernas arbete med stödet.
11 § En ansökan om stöd ska ha kommit in till den länsstyrelse
som anges i 10 § första stycket senast den 31 augusti 2020.
12 § En ansökan om stöd ska lämnas på formulär som fastställs
av Boverket. De handlingar som anges i formuläret ska bifogas
till ansökan.
13 § En ansökan om stöd ska innehålla de uppgifter som krävs
för att bedöma om sökanden är berättigad till stöd enligt
5-9 §§.
14 § Den som ansöker om stöd ska lämna de ytterligare
handlingar eller uppgifter som behövs för prövningen till
länsstyrelsen.
Utbetalning av stöd
15 § Boverket betalar ut stöd enligt denna förordning.
Uppföljning av utbetalt stöd
16 § Länsstyrelsen ansvarar för uppföljning av stöd som
betalats ut enligt denna förordning.
Stödmottagaren ska på länsstyrelsens begäran lämna de
uppgifter som behövs för uppföljning av det stöd som har
betalats ut.
Återbetalning av stöd
17 § Den som har tagit emot stöd är återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
annat sätt har orsakat att stödet har bestämts felaktigt eller
med för högt belopp, eller
2. stödet av någon annan orsak har bestämts felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett
detta.
På det belopp som en stödmottagare är återbetalningsskyldig
för ska ränta betalas från och med den dag som infaller en
månad efter det att beslut om återkrav enligt 18 § har fattats
och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger
statens utlåningsränta med två procentenheter.
Återkrav av stöd
18 § Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 17 §,
ska länsstyrelsen besluta att helt eller delvis kräva tillbaka
stödet tillsammans med räntan. Kravet eller räntan får sättas
ned helt eller delvis om det finns särskilda skäl.
Offentliggörande, rapportering och registerföring
19 § Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och
registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning
av Europeiska unionens statsstödsregler och i
förordningen (2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens
statsstödsregler.
Rätt att meddela föreskrifter
20 § Boverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av
denna förordning.
Överklagande
21 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut om att helt eller delvis inte bevilja stöd får dock
inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2020:237
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020.
2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2020.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i ärenden
där ansökan har kommit in till länsstyrelsen senast den
31 augusti 2020. Förordning (2021:281).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2005:783 | Tillkännagivande (2005:783) om staters tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner | Den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om skydd av
barn och samarbete vid internationella adoptioner trädde för
Sveriges del i kraft den 1 september 1997. Konventionens
engelska och franska texter, liksom en svensk översättning av
konventionstexten, har publicerats i Sveriges internationella
överenskommelser (SÖ 1996:54). Samma texter finns intagna som
bilaga till lagen (1997:191) med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete
vid internationella adoptioner.
Konventionen har tillträtts av följande stater.
Stat Dag för Förklaringar
konventionens
ikraftträdande
för staten i
fråga
Albanien 2001-01-01
Andorra 1997-05-01 Andorra har avgett en
förklaring i enlighet
med artikel 22.4
Australien 1998-12-01 Australien har avgett en
förklaring i enlighet
med artikel 45 att
konventionen skall
omfatta alla territoriella
enheter i landet
Australien har också
avgett förklaringar i
enlighet med artiklarna
22.4 och 25
Azerbajdzjan 2004-10-01 Azerbajdzjan har avgett
förklaringar i enlighet
med artiklarna 22.4 och 25
Belgien 2005-09-01 Belgien har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Bolivia 2002-07-01
Brasilien 1999-07-01 Brasilien har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Bulgarien 2002-09-01 Bulgarien har avgett
förklaringar i enlighet
med artiklarna 22.4 och 25
Burkina Faso 1996-05-01 Burkina Faso har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Burundi 1999-02-01
Chile 1999-11-01
Colombia 1998-11-01 Colombia har avgett
förklaringar i enlighet
med artiklarna 22.2 och 22.4
Costa Rica 1996-02-01
Cypern 1995-06-01
Danmark 1997-11-01 Danmark har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 45 att konventionen
inte skall omfatta Färöarna
och Grönland
Danmark har också avgett
förklaringar i enlighet
med artiklarna 22.4 och 25
Ecuador 1996-01-01
El Salvador 1999-03-01 El Salvador har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Estland 2002-06-01
Filippinerna 1996-11-01
Finland 1997-07-01
Frankrike 1998-10-01 Frankrike har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 45 att konventionen
skall omfatta hela
Frankrikes territorium med
undantag för utomeuropeiska
territorier
Frankrike har också avgett
förklaringar i enlighet med
artiklarna 22.4 och 25
Georgien 1999-08-01
Guatemala 2003-03-01
Guinea 2004-02-01
Indien 2003-10-01
Island 2000-05-01
Israel 1999-06-01
Italien 2000-05-01 Italien har avgett
förklaringar i enlighet med
artiklarna 22.2 och 25
Kanada 1997-04-01 Kanada har avgett
förklaringar i enlighet med
artikel 45 att konventionen
skall omfatta:
1997-04-01 British Columbia, Manitoba,
New Brunswick, Prince Edward
Island och Saskatchewan
1997-11-01 Alberta
1998-08-01 Yukon Territory
1999-10-01 Nova Scotia
1999-12-01 Ontario
2000-04-01 Northwest Territories
2001-09-01 Nunavut
2003-12-01 Newfoundland och Labrador
Kanada har också avgett
förklaringar i enlighet med
artikel 22.2 avseende New
Brunswick, Prince Edward
Island, Saskatchewan, Yukon
Territory, Nova Scotia,
Ontario, Northwest
Territories, Nunavut,
Newfoundland och Labrador
samt en förklaring i
enlighet med artikel 22.4
avseende British Columbia
Kina 2006-01-01 Kina har avgett förklaringar
i enlighet med artiklarna
22.4 och 25
Lettland 2002-12-01
Litauen 1998-08-01
Luxemburg 2002-11-01 Luxemburg har avgett
förklaringar i enlighet
med artiklarna 22.4 och 25
Madagaskar 2004-09-01
Malta 2005-02-01
Mauritius 1999-01-01
Mexico 1995-05-01 Mexico har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Moldavien 1998-08-01
Monaco 1999-10-01
Mongoliet 2000-08-01
Nederländerna 1998-10-01
Norge 1998-01-01 Norge har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Nya Zeeland 1999-01-01
Panama 2000-01-01 Panama har avgett
förklaringar i enlighet med
artiklarna 22.4 och 25
Paraguay 1998-09-01
Peru 1996-01-01
Polen 1995-10-01 Polen har avgett en
förklaring i enlighet
med artikel 22.4
Portugal 2004-07-01 Portugal har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Rumänien 1995-05-01
San Marino 2005-02-01
Schweiz 2003-01-01
Slovakien 2001-10-01
Slovenien 2002-05-01
Spanien 1995-11-01 Spanien har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Sri Lanka 1995-05-01
Storbritannien och 2003-06-01 Storbritannien och
Nordirland Nordirland har avgett
förklaringar i enlighet
med artikel 45 att
konventionen skall omfatta:
2003-06-01 England, Wales, Skottland
och Nordirland
2003-11-01 Isle of Man
Storbritannien och
Nordirland har också, för
egen del och avseende
Isle of Man, avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 25
Sverige 1997-09-01 Sverige har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Sydafrika 2003-12-01
Thailand 2004-08-01
Tjeckien 2000-06-01
Turkiet 2004-09-01
Tyskland 2002-03-01 Tyskland har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Ungern 2005-08-01 Ungern har avgett en
förklaring i enlighet
med artikel 22.4
Uruguay 2004-04-01
Venezuela 1997-05-01 Venezuela har avgett
förklaringar i enlighet
med artiklarna 22 och 25
Vitryssland 2003-11-01 Vitryssland har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Österrike 1999-09-01 Österrike har avgett en
förklaring i enlighet med
artikel 22.4
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:607 | Lag (RFS 1980:4) (1980:607) om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter | 1 § Denna lag äger tillämpning på arbetstagare hos riksdagen och
dess myndigheter.
2 § Frågor om disciplinansvar och åtalsanmälan enligt lagen
(1994:260) om offentlig anställning och frågor om anställningens
upphörande prövas av den myndighet där arbetstagaren är anställd,
om inte något annat följer av 3 §. Lag (1994:271).
3 § Riksdagens ansvarsnämnd beslutar i frågor om
disciplinansvar och åtalsanmälan enligt lagen (1994:260) om
offentlig anställning samt om avskedande enligt lagen
(1982:80) om anställningsskydd när det gäller arbetstagare som
ska anställas genom beslut av riksdagsstyrelsen och andra
arbetstagare som styrelsen bestämmer.
Nämnden består av en ordförande, en vice ordförande och tre
andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden ska vara
jurister och ha erfarenhet som domare. Lag (2011:746).
4 § Riksdagsstyrelsen utfärdar instruktion för Riksdagens
ansvarsnämnd och utser dess ledamöter.
Nämnden ska senast den 22 februari varje år till riksdagen
lämna en redogörelse för sin verksamhet under det senaste
kalenderåret. I redogörelsen ska nämnden också redovisa
verksamhetens kostnader. Lag (2016:1092).
5 § Deltar flera i avgöranden som avses i 2 eller 3 § tillämpas
bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i
domstol med endast lagfarna ledamöter.
Övergångsbestämmelser
2012:891
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
2. Bestämmelsen i 4 § andra stycket tillämpas första gången i
fråga om verksamhetsåret 2013.
2016:1092
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Lagen ska tillämpas första gången i fråga om nämndens
redogörelse för kalenderåret 2016.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:45 | Förordning (1978:45) om ersättning vid kommittéuppdrag | Tillämpningsområde
1 § Denna förordning tillämpas, i den mån regeringen ej bestämmer annat,
på uppdrag i kommitté, som har tillkallats eller inrättats av regeringen
eller av statsråd efter regeringens bemyndigande.
Vad som i förordningen sägs om uppdrag i kommitté skall tillämpas också
på uppdrag som särskild utredare. Föreskrift om ordförande tillämpas
därvid på den särskilde utredaren.
Dagarvode
2 § Ersättning för uppdrag utgår i form av dagarvode.
3 § Dagarvode utgår för dag under vilken arbete utförs.
4 § Dagarvode utgör
för ordförande 120 kronor om dagen,
för andra uppdragstagare 75 kronor om dagen. Förordning (1988:968).
5 § Dagarvode innefattar i förekommande fall semesterersättning enligt
semesterlagen (1977:480) på sätt som följer av särskilt kollektivavtal.
Ersättning för mistade avlöningsförmåner
6 § Den som utför arbete i uppdrag som avses i 1 § får utöver dagarvode
tillerkännas ersättning för sådana avlöningsförmåner, som han går miste
om på grund av att han är ledig från anställning. Sådan ersättning utgår
under högst tre månader. Vikariatstillägg ersätts inte.
Fråga om ersättning enligt första stycket prövas av vederbörande
statsråd eller av tjänsteman som denne utser.
Reseförmåner
7 § Vid resor till eller från en sammanträdesort, under vistelse på
sådan ort och vid andra resor eller förrättningar med anledning av
uppdrag som avses i 1 § tillämpas de bestämmelser om reseförmåner som
enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet samt
utlandsreseförordning (1991:1754). Förordning (1992:152).
8 § har upphävts genom förordning (1992:152).
9 § Har någon i uppdrag som avses i 1 § utfört arbete som han har
kallats till under tid då han åtnjuter semester, får vederbörande
statsråd tillerkänna honom skälig ersättning för de extra kostnader som
kan ha uppkommit.
Övriga bestämmelser
10 § I räkning med begäran om ersättning anges det antal dagar under
vilka arbete har utförts i uppdraget.
11 § Varje räkning granskas och attesteras av någon uppdragstagare eller
anställd inom kommittén som har kännedom om de faktiska förhållanden på
vilka utgiften grundar sig. Räkningen ges in till det departement som
kommittén hör till. Förordning (1992:944).
12 § Beslut om ersättning enligt denna förordning får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förordning (1995:224).
Övergångsbestämmelser
1987:51
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1987.
1988:968
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1988. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 juli 1988.
1995:224
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1987:2 | Förordning (1987:2)
om högstpris på vissa oljeprodukter | 1 § Vid frivillig försäljning av sådana oljeprodukter som anges i bilaga
till denna förordning skall i bilagan upptaget pris gälla som högstpris
tills vidare, dock längst till och med den 20 december 1987. Högstpriset
får inte överskridas om inte säljaren har fått tillstånd till det.
2 § Frågor om tillstånd att överskrida högstpris prövas av statens pris-
och kartellnämnd.
3 § När tillstånd att överskrida högstpris lämnas bör, om det behövs,
även bestämmas, om motsvarande prishöjning får göras i efterföljande
produktions- eller handelsled.
4 § Pris- och kartellnämnden får meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1987:851
Denna förordning träder i kraft den 22 augusti 1987.
Genom förordningen upphävs förordningen (1987:2) om högstpris på vissa
oljeprodukter. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga
om tillstånd att överskrida högstpris såvitt avser den tid under vilken
högstprisregleringen gällt.
Bilaga
Nr i Varuslag Öre per
tulltaxan liter
(1977:975)
ur 27.10 Motorbensin 93 oktan 415
Motorbensin 96 oktan 421
Motorbensin 98 oktan 425
Motorbensin, blyfri, 95 oktan 405
Motorbensin, halvblyad, 96 oktan 417
Vid försäljning från automatstation
är högstpriserna nio öre lägre än
vad ovan angetts.
I högstpriset är skatter och farledsvaruavgifter inräknade. Pris- och
kartellnämnden får föreskriva att tillägg till högstpriset får göras med
zon- och ortstillägg samt betjäningsavgift, faktureringsavgift eller
annat liknande tillägg.
Högstpris gäller inte vid försäljning av hel eller delad fartygslast.
Förordning (1987:574).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:349 | Förordning (2016:349) om Skogsstyrelsens planering, uppföljning och utvärdering av tillsyn | 1 § Denna förordning gäller Skogsstyrelsens planering,
uppföljning och utvärdering av tillsyn enligt skogsvårdslagen
(1979:429), lagen (2014:1005) om virkesmätning och lagen
(2014:1009) om handel med timmer och trävaror.
I fråga om myndighetens tillsyn över miljöbalken finns
bestämmelser i miljötillsynsförordningen (2011:13).
2 § Skogsstyrelsen ska göra en utredning om tillsynsbehovet
för myndighetens ansvarsområde (behovsutredning).
Behovsutredningen ska avse en tid om tre år. Den ska ses över
vid behov och minst en gång varje år.
3 § Skogsstyrelsen ska för varje verksamhetsår upprätta en
samlad tillsynsplan som omfattar myndighetens ansvarsområde.
Planen ska grundas på den behovsutredning som avses i 2 §.
4 § Skogsstyrelsen ska i den samlade tillsynsplanen beskriva
hur myndigheten har avvägt fördelningen av resurser inom och
mellan olika ansvarsområden och hur resurserna har anpassats
efter det tillsynsbehov som finns.
5 § Behovsutredningen enligt 2 § och tillsynsplanen enligt 3 §
ska beslutas av den inom myndigheten som beslutar om
användningen av myndighetens resurser.
6 § Skogsstyrelsen ska årligen följa upp och utvärdera sin
tillsynsverksamhet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2000:20 | Förordning (2000:20) om undantag från vissa bestämmelser i
förordningen (1996:379) med hovrättsinstruktion m.m. | 1 § Hovrätten får besluta om avvikelse från vad som sägs i 10-
13 §§ förordningen (1996:379) med hovrättsinstruktion om det är
påkallat av organisatoriska skäl.
2 § Hovrätten får förordna annan ledamot än rotelinnehavare att
på eget ansvar fullgöra sådana uppgifter som enligt
förordningen (1996:379) med hovrättsinstruktion ankommer på
rotelinnehavare, om det är påkallat av organisatoriska skäl.
3 § Hovrätten meddelar i sin arbetsordning närmare föreskrifter
om undantag enligt denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2017:808 | Förordning (2017:808) om skjutvapen och ammunition som har lämnats in till Polismyndigheten | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar
lagen (2017:807) om ansvarsfrihet vid vissa vapenbrott.
2 § Polismyndigheten ska kontrollera om det finns en ägare
till de skjutvapen och den ammunition som har lämnats in.
Ägaren ska underrättas om inlämnandet om det inte står klart
att ägaren har samtyckt till inlämnandet.
Underrättelsen ska delges ägaren och innehålla information om
att egendomen tillfaller staten om ägaren inte skriftligen
gör anspråk på egendomen inom en månad från det att ägaren
har fått del av underrättelsen.
Ett anspråk ska göras skriftligen hos Polismyndigheten.
3 § Polismyndigheten ska förvara inlämnade skjutvapen och
inlämnad ammunition till dess att egendomen
1. har lämnats ut med stöd av 3 § andra stycket lagen
(2017:807) om ansvarsfrihet vid vissa vapenbrott, eller
2. har tillfallit staten enligt 3 § första stycket samma
lag.
4 § Polismyndigheten ska ansvara för att de skjutvapen och
den ammunition som har tillfallit staten förstörs. Om
egendomen behövs för ett musealt eller ett militärt ändamål
ska den dock överlämnas till den myndighet eller inrättning
som behöver egendomen.
5 § Polismyndigheten får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:453 | Lag (2012:453) om register över nationella vaccinationsprogram m.m. | Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i
Folkhälsomyndighetens verksamhet när det gäller nationella
vaccinationsprogram och vaccinationer mot sjukdomen covid-19
(vaccinationsregistret).
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis
automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är
avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter
som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier. Lag (2020:1194).
2 § Uttrycket nationella vaccinationsprogram har i denna lag
samma betydelse som i smittskyddslagen (2004:168).
3 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s
dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller
lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i
anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag
eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till
lagen. Lag (2018:452).
4 § Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt
denna lag får utföras även om den enskilde motsätter sig
behandlingen.
5 § Folkhälsomyndigheten är personuppgiftsansvarig för den
behandling av personuppgifter som myndigheten utför enligt
denna lag. Lag (2013:637).
Ändamål med personuppgiftsbehandlingen
6 § Personuppgifter får behandlas för
1. framställning av statistik,
2. uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av nationella
vaccinationsprogram och vaccinationer mot sjukdomen covid-19,
samt
3. forskning och epidemiologiska undersökningar.
Personuppgifter som behandlas för de ändamål som anges i
första stycket får också behandlas för att fullgöra
uppgiftsutlämnande som sker i överensstämmelse med lag eller
förordning. Personuppgifterna får även behandlas för andra
ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på
ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket
uppgifterna samlades in. Lag (2020:1194).
Personuppgifter som får behandlas
7 § För de ändamål som anges i 6 § får endast följande
uppgifter behandlas:
1. datum för vaccinationen,
2. den vaccinerades personnummer eller samordningsnummer,
3. vilket vaccin som har använts,
4. satsnummer,
5. den vårdgivare som har ansvarat för vaccinationen, och
6. den vaccinerades folkbokföringsort.
När det gäller vaccinationer mot sjukdomen covid-19 får för de
ändamål som anges i 6 § dessutom uppgift om vaccinationens
dosnummer behandlas. Lag (2020:1194).
Uppgiftsskyldighet
8 § Den vårdgivare som har ansvarat för vaccinationen ska
lämna de uppgifter som avses i 7 § första stycket 1-5 till
vaccinationsregistret.
Den vårdgivare som har ansvarat för en vaccination mot
sjukdomen covid-19 ska dessutom lämna uppgift om
vaccinationens dosnummer. Lag (2020:1194).
Behörighetstilldelning
9 § Folkhälsomyndigheten ska bestämma villkor för tilldelning
av behörighet för åtkomst till uppgifter i registret.
Behörigheten ska begränsas till vad som behövs för att den
som tilldelats behörigheten ska kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om tilldelning av behörighet för
åtkomst till uppgifter i registret. Lag (2013:637).
Utlämnande på medium för automatiserad databehandling
10 § Personuppgifter i vaccinationsregistret får lämnas ut på
medium för automatiserad databehandling endast om uppgifterna
ska användas för något av de ändamål som anges i 6 §.
Sekretess
11 § I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns
bestämmelser om begränsningar i rätten att lämna ut
personuppgifter.
12 § Har upphävts genom lag (2018:452).
Information
13 § Utöver vad som framgår av artiklarna 13 och 14 i
EU:s dataskyddsförordning ska den som är
personuppgiftsansvarig enligt denna lag lämna information
till den registrerade om
1. den uppgiftsskyldighet som kan följa av lag eller
förordning,
2. de tystnadsplikts- och säkerhetsbestämmelser som gäller
för uppgifterna och behandlingen,
3. rätten enligt artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning och 7
kap. 1 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser
till EU:s dataskyddsförordning till skadestånd vid behandling
av personuppgifter i strid med denna lag,
4. vad som gäller i fråga om sökbegrepp, och
5. att registreringen inte är frivillig.
Lag (2018:452).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:904 | Riksgäldskontorets föreskrifter (1996:904)
om gällande inlåningsränta i ungdomsbosparandet | Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 10 § lagen
(1988:846) om ungdomsbosparande samt 2 § förordningen (1996:311) med
instruktion för Riksgäldskontoret.
På medel som står inne på ett konto anslutet till ungdomsbosparandet
skall den bank eller sparkassa som för kontot betala lägst 2,5
procent årlig ränta.
För den kalendermånad, då insättning eller uttag sker, får på det
insatta respektive uttagna beloppet betalas en lägre årlig ränta än
som sägs i första stycket, dock lägst 0,25 procent.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:343 | Riksgäldskontorets föreskrifter (1993:343) om gällande
inlåningsränta i ungdomsbosparandet | Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 10 § lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande samt 1 § förordningen (1989:248) med instruktion för Riks-
gäldskontoret.
På medel som står inne på ett konto anslutet till ungdomsbosparandet skall
den bank eller sparkassa som för kontot betala lägst 6 procent årlig ränta.
För den kalendermånad, då insättning eller uttag sker, får på det insatta
respektive uttagna beloppet betalas en lägre årlig ränta än som sägs i
första stycket, dock lägst 1 procent.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:100 | Förordning (2016:100) om statsbidrag för höjda löner till lärare och förskollärare | Inledning
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om
statsbidrag till skolhuvudmän som höjer lönen för lärare
eller förskollärare utöver vad som följer av den ordinarie
lönerevisionen. Förordning (2018:1309).
2 § Syftet med statsbidraget är att stimulera
skolhuvudmännen att ge särskilt kvalificerade lärare eller
förskollärare högre lön för att därigenom bidra till en ökad
kvalitet i undervisningen, till förbättrade kunskapsresultat
och till verksamhetens utveckling i övrigt.
Enligt 2 kap. 8 b § skollagen (2010:800) ska kommuner fördela
resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och
elevernas olika förutsättningar och behov.
Förordning (2018:1309).
3 § Statsbidrag enligt denna förordning kan kombineras med
statsbidrag enligt
1. förordningen (2013:70) om statsbidrag till skolhuvudmän
som inrättar karriärsteg för lärare, och
2. förordningen (2014:145) om extra statsbidrag till
skolhuvudmän som inrättar karriärsteg för lärare i
förskoleklasser och grundskolor i utanförskapsområden.
Hur statsbidrag enligt förordningarna i första stycket 1 och
2 förhåller sig till statsbidrag enligt denna förordning
framgår av 9 § tredje stycket.
Bidragsår
4 § Statsbidrag lämnas för ett år i sänder (bidragsår) i den
mån det finns tillgång på medel. Bidragsåret börjar den 1
juli.
Förutsättningar för statsbidrag
5 § Statsbidrag får lämnas till den som enligt skollagen
(2010:800) är huvudman för
1. förskoleklass,
2. grundskola,
3. anpassad grundskola,
4. specialskola,
5. sameskola,
6. gymnasieskola, och
7. anpassad gymnasieskola.
Statsbidrag får lämnas för höjda löner i de skolformer som
anges i första stycket. Statsbidrag får också lämnas till en
sådan huvudman som avses i första stycket som även är huvudman
för förskola eller fritidshem för höjda löner i förskolan
respektive fritidshemmet.
Statsbidrag får lämnas för höjda löner för personer som
uppfyller de villkor som anges i 6-8 §§, om huvudmannen följt
de villkor som anges i 9 §. Förordning (2022:1636).
6 § Statsbidrag får lämnas för en
1. legitimerad lärare som arbetar i någon av de skolformer som
anges i 5 § första stycket, förskolan eller fritidshemmet,
eller
2. legitimerad förskollärare som arbetar i förskolan eller
förskoleklassen.
Med legitimerad lärare enligt första stycket 1 jämställs de
lärare som
1. trots att de saknar legitimation är anställda utan
tidsbegränsning för att undervisa i modersmål eller i ett
yrkesämne i gymnasieskolan eller anpassade gymnasieskolan med
stöd av 2 kap. 20 § första stycket skollagen (2010:800),
2. bedriver undervisning med stöd av 2 kap. 17 § första
stycket 1 skollagen, eller
3. är undantagna från kravet på legitimation enligt
föreskrifter meddelade med stöd av 2 kap. 13 § tredje stycket
skollagen. Förordning (2022:1636).
7 § Statsbidrag får lämnas för en sådan lärare eller
förskollärare som avses i 6 § som är särskilt kvalificerad
för den undervisning som huvudmannen bedriver.
Läraren eller förskolläraren ska ha visat intresse för och
god förmåga till att utveckla undervisningen på egen hand och
tillsammans med kollegor och därigenom förbättrat elevernas
studieresultat eller måluppfyllelsen i förskolan. Detta ska
ha skett genom att läraren eller förskolläraren har
1. tagit särskilt ansvar för att utveckla undervisningen
genom kollegialt lärande i former som vilar på vetenskaplig
grund och beprövad erfarenhet,
2. med stöd av formell utbildning på avancerad nivå utöver
lärarexamen eller förskollärarexamen förbättrat
undervisningens innehåll, metoder och arbetssätt,
3. tagit särskilt ansvar för att stödja lärar- eller
förskollärarstudenter och kollegor som är nya i yrket eller
tagit särskilt ansvar för att utveckla ämnen eller
ämnesövergripande områden, eller
4. tagit särskilt ansvar för särskilt komplicerade
undervisningssituationer. Förordning (2018:1309).
8 § För att statsbidrag ska lämnas för en sådan lärare
eller förskollärare som avses i 6 § måste hans eller hennes
arbetsuppgifter till största del bestå av undervisning eller
uppgifter som hör till undervisningen eller andra uppgifter
av pedagogisk natur. Förordning (2018:1309).
9 § Statsbidrag får lämnas till en huvudman som avses i
5 § första och andra styckena under förutsättning att
huvudmannen till en sådan lärare eller förskollärare som
uppfyller villkoren i 6-8 §§ betalar en lön som överstiger
den lön som skulle ha betalats enligt den ordinarie
lönerevisionen. Den sammanlagda löneökningen hos varje
huvudman ska överstiga den lön som annars skulle ha betalats
enligt den ordinarie lönerevisionen med i genomsnitt minst
2 500 kronor och högst 3 500 kronor per månad och lärare eller
förskollärare.
Statsbidrag får inte lämnas till en huvudman för
nyanställning av sådan lärare eller förskollärare som
uppfyller villkoren i 6-8 §§.
För en lärare som förordnats som förstelärare eller lektor
ska vid tillämpningen av första stycket den del av lärarens
lön som det utgår statsbidrag för enligt bestämmelserna i de
förordningar som anges i 3 § 1 och 2 jämställas med lön som
utgår enligt den ordinarie lönerevisionen.
Förordning (2018:1309).
Bidragsbelopp per lärare eller förskollärare
10 § Statsbidrag för en lärare eller förskollärare som
avses i 5 § tredje stycket uppgår till den löneökning som
betalas ut enligt 9 § per bidragsår multiplicerat med 1,42
för sociala avgifter. Förordning (2018:1309).
11 § För en lärare eller förskollärare enligt 5 § tredje
stycket som arbetar mindre än heltid eller som inte har fått
den högre lön som föreskrivs i 9 § hela bidragsåret ska
beloppet enligt 10 § reduceras i motsvarande grad.
Förordning (2018:1309).
Bidragsram
12 § Inför varje bidragsår ska Statens skolverk fastställa en
bidragsram för varje huvudman som avses i 5 § första och
andra styckena.
13 § För varje huvudman som har haft färre än 30 elever i
genomsnitt de tre senaste läsåren före bidragsåret ska
bidragsramen fastställas till 50 000 kronor.
Om huvudmannen har haft elever under kortare tid än tre läsår
före bidragsåret, beräknas antalet elever enligt första
stycket utifrån det eller de läsår närmast före bidragsåret
som huvudmannen har haft elever. Har huvudmannen inte haft
några elever under det läsår som föregår bidragsåret, får
statsbidrag dock inte lämnas.
14 § För huvudmän med minst 30 elever i genomsnitt de tre
senaste läsåren före bidragsåret ska beräkningen av
bidragsramarna utgå från det belopp som återstår av det
totala statsbidraget sedan bidragsramar fastställts enligt
13 §.
Bidragsramen ska fastställas så att den för varje huvudman
utgör den andel av det belopp som avses i första stycket som
motsvaras av antalet elever hos huvudmannen delat med det
totala antalet elever hos samtliga huvudmän som har minst 30
elever i genomsnitt de tre senaste läsåren före bidragsåret.
Beloppet ska avrundas till närmaste tal som är jämnt delbart
med 50 000.
Om huvudmannen har haft elever under kortare tid än tre läsår
före bidragsåret, beräknas antalet elever enligt första och
andra styckena utifrån det eller de läsår närmast före
bidragsåret som huvudmannen har haft elever. Har huvudmannen
inte haft några elever under det läsår som föregår
bidragsåret, får statsbidrag dock inte lämnas.
15 § Vid beräkningen enligt 13 och 14 §§ andra och tredje
styckena ska elever i förskoleklass, grundskola, anpassad
grundskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola och
anpassad gymnasieskola ingå i underlaget för beräkningen.
Förordning (2022:1636).
Utbetalning av statsbidrag
16 § Statsbidrag betalas ut av Statens skolverk efter
rekvisition en gång per halvår.
Vid rekvisitionen ska huvudmannen
1. ange vilka personer och hur stor löneökning varje person
har fått som statsbidrag rekvireras för, och
2. intyga att villkoren i 5-9 §§ är uppfyllda.
En huvudman får rekvirera högst tio procent av sin bidragsram
enligt 12 § för
1. sådana personer som avses i 6 § första stycket 2 och som
arbetar i för-skolan, eller
2. sådana personer som avses i 6 § första stycket 1 och som
arbetar i fritidshemmet. Förordning (2018:1309).
Återbetalning och återkrav
17 § En huvudman som har tagit emot statsbidrag enligt denna
förordning är återbetalningsskyldig om
1. huvudmannen har använt statsbidraget på annat sätt än som
följer av denna förordning,
2. huvudmannen genom att lämna oriktiga eller ofullständiga
uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att
statsbidrag har lämnats felaktigt eller med för högt
belopp,
3. statsbidraget av något annat skäl har lämnats
felaktigt eller med för högt belopp och huvudmannen borde ha
insett detta, eller
4. huvudmannen inte lämnar sådana uppgifter som avses i 19
§.
Om huvudmannen är återbetalningsskyldig enligt första stycket
ska Statens skolverk besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka statsbidraget. Om det finns särskilda skäl för det,
får Skolverket efterge återkrav helt eller delvis.
18 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från
och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om
återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje
tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två
procentenheter.
Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk
efterge krav på ränta helt eller delvis.
Uppföljning
19 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har
använts. Huvudmän som har tagit emot statsbidrag är skyldiga
att medverka i den uppföljning och utvärdering av
verksamheten som bestäms av Skolverket. Detsamma gäller om en
annan myndighet har fått regeringens uppdrag att följa upp
hur statsbidraget har använts. Huvudmannen ska också lämna de
uppgifter som Skolverket eller en annan myndighet begär.
Bemyndigande
20 § Statens skolverk får meddela de föreskrifter som behövs
för verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
21 § Statens skolverks beslut enligt denna förordning får
inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:139 | Tillkännagivande (1989:139) om befrielse i vissa fall
för utländska kärande att ställa säkerhet för
rättegångskostnader, m.m.; | Utländska medborgare och utländska juridiska personer är, i den
utsträckning som anges nedan, på grund av internationella
överenskommelser och åtaganden som avses i 5 § lagen (1980:307) om
skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för
rättegångskostnader, befriade från skyldigheten att ställa säkerhet
enligt nämnda lag och har samma rätt att kräva säkerhet enligt den lagen
som svenska medborgare och svenska juridiska personer.
Befriade från skyldigheten att ställa säkerhet är
1) medborgare i Danmark med Färöarna och Grönland, Island eller Japan,
2) medborgare i en stat som är ansluten till någon av Haagkonventionerna
den 17 juli 1905 och den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen
hörande ämnen samt juridiska personer, bildade i en sådan stat enligt
dess lag, i mål eller ärenden som inte rör ansvar för brott, om
medborgaren eller den juridiska personen har hemvist i en stat som är
ansluten till någon av de nämnda Haagkonventionerna,
3) medborgare i en stat som är ansluten till den europeiska
bosättningskonventionen den 13 december 1955,
4) den som vistas i en stat som är ansluten till New York-konventionen
den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet, i mål
eller ärenden angående underhållsbidrag som har väckts enligt
bestämmelserna i nämnda konvention,
5) den som vistas i delstaten Kalifornien i Amerikas Förenta Stater, i
mål eller ärenden angående underhållsbidrag som har väckts genom
utrikesdepartementets förmedling,
6) fysiska och juridiska personer i rättegång som avser tillämpning av
lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska
domar och beslut angående underhåll till barn eller tillämpning av lagen
(1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande
angående underhållsskyldighet,
7) medborgare i en stat som är ansluten till Gen`eve-konventionen den 19
maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg samt
juridiska personer, bildade i en sådan stat enligt dess lag, i rättegång
med anledning av godsbefordran som avses i konventionen, om medborgaren
eller den juridiska personen har hemvist eller idkar rörelse med fast
driftsställe i en stat som är ansluten till konventionen,
8) medborgare i en stat som är ansluten till den europeiska konventionen
den 24 november 1977 om migrerande arbetstagares rättsställning, om han
eller hon vistas i Sverige som migrerande arbetstagare i konventionens
mening,
9) fysiska och juridiska personer vid talan som grundas på fördraget den
9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF),
10) fysiska och juridiska personer med hemvist i en stat som är ansluten
till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp,
i mål eller ärenden som inte rör ansvar för brott.
Franska medborgare och sådana juridiska personer, som är bildade i
Frankrike enligt fransk lag och har hemvist i Frankrike, har i rättegång
som inte rör ansvar för brott samma befogenhet att kräva säkerhet som
tillkommer svenska medborgare och svenska juridiska personer enligt
lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet
för rättegångskostnader.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:978 | Förordning (2011:978) om avgifter för vissa ärenden om dödande av förkommen handling | 1 § I ett ärende enligt lagen (2011:900) om dödande av
förkommen handling som avser dödande av en företagsinteckning
eller ett företagsinteckningsbrev tas en ansökningsavgift ut
med 750 kronor.
I ett ärende enligt samma lag som avser dödande av ett
aktiebrev eller en handling vars uppvisande utgör villkor för
att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant
konto som avses i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler
och kontoföring av finansiella instrument tas en
ansökningsavgift ut med 950 kronor.
Avgiften ska betalas när ansökan ges in. Avgiften betalas
inte tillbaka om handläggningen av ärendet har påbörjats.
Förordning (2016:81).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:125 | Lag (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna | Inledande bestämmelse
1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar artikel
11 i bilaga 8 till rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr
259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av
tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna
och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa
gemenskaper2 (tjänsteföreskrifterna). Bestämmelserna gäller
rätten för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna att föra över
värdet av pensionsrättigheter till och från gemenskaperna.
Med tjänstemän avses i denna lag även andra anställda inom
gemenskaperna som omfattas av artikel 11 i bilaga 8 till
tjänsteföreskrifterna.
Överföring till Europeiska gemenskaperna
Allmän ålderspension
2 § Det sammanlagda värdet av pensionsrätt för inkomstpension,
värdet av pensionsrätt för premiepension och värdet av rätt
till tilläggspension (pensionsrättigheter för allmän
ålderspension) enligt socialförsäkringsbalken ska på begäran av
den försäkrade föras över till gemenskaperna. Till grund för
beräkning av det belopp som ska överföras ska de
pensionsrättigheter läggas som har fastställts för den
försäkrade till och med det år då denne tillträdde tjänsten vid
gemenskaperna.
Överföringen innebär att de pensionsrättigheter för vilka
värdet överförs inte längre ger upphov till ålderspension
enligt svensk lag om inte rättigheterna senare återförs från
gemenskaperna enligt vad som föreskrivs i 8 §. Lag (2010:1286).
3 § Värdet av pensionsrätt för inkomstpension ska utgöras av
värdet av den försäkrades pensionsbehållning enligt 62 kap.
5-7 §§ socialförsäkringsbalken.
Vid beräkning av pensionsbehållningen ska hänsyn tas till
pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring enligt 60 kap. 17 § socialförsäkringsbalken,
studier enligt 60 kap. 19 § och föräldrar till små barn enligt
60 kap. 21 och 22 §§ samma balk, endast om det för den
försäkrade till och med det år denne tillträdde tjänsten vid
gemenskaperna har fastställts pensionsgrundande inkomster
enligt vad som anges i 62 kap. 38-41 §§ samma balk.
När överföring sker ska värdet av pensionsrätten räknas om med
hänsyn till eventuell förändring av inkomstindex enligt 58 kap.
10-12 §§ samma balk mellan det år då den försäkrade tillträdde
tjänsten vid gemenskaperna och året för överföringen.
Lag (2010:1286).
4 § Värdet av rätt till tilläggspension som ska föras över för
en försäkrad som är född år 1953 eller tidigare ska beräknas
enligt 63 kap. 6, 8, 9 och 16 §§ socialförsäkringsbalken och
6 kap. 12-18 §§ lagen (2010:111) om införande av
socialförsäkringsbalken. Beloppet ska därefter räknas om enligt
vad som anges i andra och tredje styckena denna paragraf.
Beloppet ska multipliceras med ett delningstal. Som delningstal
ska användas det delningstal enligt 62 kap. 34-36 §§
socialförsäkringbalken som gäller för beräkning av
inkomstpension för en försäkrad som fyller 65 år i januari det
år då den försäkrade börjar sin anställning vid gemenskaperna.
Det framräknade beloppet ska därefter diskonteras med en årlig
förväntad avkastning på 1,6 procent utifrån det antal år som
återstår från det år då den försäkrade tillträdde tjänsten vid
gemenskaperna till och med det år då den försäkrade fyller 65
år. Beloppet ska sedan multipliceras med 1,0 minus den
procentuella genomsnittliga risken för att personer i den
försäkrades ålder inte uppnår 65 års ålder. Risken ska beräknas
med ledning av senast utgiven officiell statistik avseende
livslängden hos befolkningen i Sverige.
När överföring sker ska det värde som räknats fram enligt andra
stycket slutligen räknas om med eventuell förändring av
prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken mellan det år då den försäkrade
tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för
överföringen. Lag (2010:1286).
5 § Värdet av pensionsrätt för premiepension ska utgöras av de
tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på den försäkrades
premiepensionskonto enligt 64 kap. 5 § socialförsäkringsbalken
vid tidpunkten för inlösen av innehavet. Sådan inlösen ska ske
snarast efter det att en begäran om överföring kommit in till
Pensionsmyndigheten.
Överföringen till gemenskaperna ska omfatta det värde som anges
i första stycket. Lag (2010:1286).
Tjänstepension
6 § Oavsett bestämmelserna i 58 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229) får överföring ske till gemenskaperna av värdet av
rätt till tjänstepension i form av pensionsförsäkring. Sådan
överföring får också ske av värdet av näringsidkares rätt till
pension i näringen i form av pensionsförsäkring eller
behållning på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande.
7 § I de fall överföring har skett av värdet av rätt till
tjänstepension som har tryggats genom att en arbetsgivare
avsatt medel till en pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531)
om tryggande av pensionsutfästelse m.m., har arbetsgivaren rätt
att få ersättning ur pensionsstiftelsens överskott för vad som
överförts.
Överföring från Europeiska gemenskaperna
8 § En tjänsteman som slutar sin anställning vid gemenskaperna
för att övergå till verksamhet som anställd eller
egenföretagare i Sverige kan få värdet av pensionsrätt som han
eller hon är berättigad till inom gemenskaperna överfört till
ett konto hos Pensionsmyndigheten. Värdet av
pensionsrättigheter för allmän ålderspension, beräknat enligt
9 §, som tidigare överförts till gemenskaperna ska därvid på
nytt ge upphov till allmän ålderspension enligt svensk lag. Vid
fastställandet av pensionspoäng för tilläggspension och
pensionsrätt för inkomstpension och premiepension gäller
bestämmelserna i socialförsäkringsbalken. Lag (2010:1286).
9 § Värdet av de pensionsrättigheter för allmän ålderspension
som återförs till det allmänna pensionssystemet ska högst
motsvara värdet av de pensionsrättigheter för allmän
ålderspension som tidigare överförts till gemenskaperna.
För inkomstpension och premiepension ska värdet räknas om med
hänsyn till förändringen av inkomstindex enligt 58 kap.
10-12 §§ socialförsäkringsbalken, och för tilläggspension ska
värdet räknas om med hänsyn till förändringen av
prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ samma balk, allt
mellan det år då överföring till gemenskaperna skedde och året
för återföringen från gemenskaperna. Lag (2010:1286).
10 § Värdet av pensionsrätt, som överförs från gemenskaperna
till Pensionsmyndigheten men som inte ska återföras till det
allmänna pensionssystemet, ska av Pensionsmyndigheten utan
dröjsmål placeras enligt tjänstemannens val i en sådan
pensionsförsäkring som avses i 58 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229) eller i en eller flera av sparformerna enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Lag (2009:1008).
Pensionsmyndighetens uppgifter
11 § Pensionsmyndigheten handlägger ärenden om överföring
till gemenskaperna av värdet av pensionsrättigheter för
allmän ålderspension och om överföring från gemenskaperna av
värdet av pensionsrätt.
Pensionsmyndigheten ska samverka med gemenskaperna i fråga om
formerna för överföring av pensionsrättigheter till och från
gemenskaperna. Lag (2009:1008).
Inkomstbeskattning
12 § En överföring av värdet av pensionsrättigheter enligt
denna lag utgör inte intäkt enligt inkomstskattelagen
(1999:1229) för den vars pensionsrättigheter överföringen
avser.
Omprövning och överklagande
13 § För Pensionsmyndighetens beslut i ärenden enligt denna lag
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om omprövning och
överklagande av beslut om allmän ålderspension i 113 kap.
socialförsäkringsbalken. Lag (2010:1286).
Övergångsbestämmelser
2002:125
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. För den som är född år 1937 eller tidigare och som har
tillträtt sin anställning vid gemenskaperna före den 1 januari
2003 får, när det gäller allmän ålderspension, värdet av rätt
till folkpension och tilläggspension föras över till Europeiska
gemenskaperna. Folkpensionen skall därvid beräknas enligt 5 och
6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, punkterna 3, 4, 6
och 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om
ändring i den lagen samt punkterna 2 och 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1998:704) om ändring i
samma lag, allt i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari
2001. Tilläggspensionen skall beräknas enligt 12 kap. lagen om
allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2001.
Summan av den beräknade folkpensionen och tilläggspensionen
skall räknas om på sätt som anges i 4 § andra och tredje
styckena. Om pension har betalats ut skall värdet av rätt till
folkpension och tilläggspension minskas med vad som betalats ut
på sätt som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Vid överföring från Europeiska
gemenskaperna skall vad som sägs i 8 och 9 §§ om
tilläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension i stället gälla folkpension och tilläggspension
enligt de bestämmelser som anges i andra och tredje meningarna
i denna punkt.
2004:854
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Beträffande 13 § andra strecksatsen tillämpas föreskrifterna
i punkterna 3 och 4 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (2004:784) om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:387 | Förordning (1980:387) med instruktion
för flygtekniska försöksanstalten | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1,
tillämpas på flygtekniska försöksanstalten.
Uppgifter
2 § Anstalten har till uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken
inom landet.
Anstalten är riksmätplats för tryck enligt förordningen (1980:122) om
utseende av riksmätplatser.
3 § Det åligger anstalten särskilt att
1. mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och
försöksverksamhet,
2. följa utvecklingen av den flygtekniska forskningen i länder som har
en ledande ställning inom området,
3. samla, ordna, bearbeta samt offentliggöra forskningsresultat och
andra rön inom sitt verksamhetsområde.
4 § Ersättning för forsknings- och försöksverksamhet, som anstalten
utför åt annan, utgår enligt taxa som fastställs av anstalten.
5 § Anstalten skall varje år före den 1 oktober till chefen för
försvarsdepartementet lämna en redovisning över anstaltens verksamhet
under det gångna budgetåret.
Organisation
6 § Anstalten leds av en styrelse. Ledamöter av denna är en
generaldirektör och sju andra ledamöter. Generaldirektören är
styrelsens ordförande och en av de andra ledamöterna är vice
ordförande.
Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets
styrelse m.m. är tillämplig på anstalten.
7 § Generaldirektören är chef för anstalten.
Inom anstalten finns tre avdelningar, nämligen aerodynamiska
avdelningen, hållfasthetsavdelningen och tekniska avdelningen. Vidare
finns ett kansli.
Varje avdelning förestås av en överingenjör. Chefen för kansliet är en
avdelningsdirektör. En av cheferna för en avdelning är
generaldirektörens ställföreträdare.
8 § Hos anstalten finns i övrigt personal enligt särskilda
föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar samt annan
personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får anstalten anlita utomstående
för särskilda uppdrag.
Ärendenas handläggning
9 § Av styrelsen avgörs
1. ärenden om arbetets allmänna inriktning och utnyttjande i stort av
tillgängliga resurser samt mera betydelsefulla forsknings
och försöksuppgifter,
2. viktigare författningsfrågor,
3. viktigare frågor om myndighetens organisation och arbetsformer,
4. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
5. frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag eller om
disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,
6. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen.
10 § Styrelsen är beslutför när generaldirektören och minst fyra av de
i 6 § första stycket angivna ledamöterna är närvarande. När ett ärende
av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter
närvara. Förordning (1986:900).
11 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner
sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden
mellan generaldirektören och minst tre andra ledamöter. Kan ärendet
inte lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta
ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör.
Beslut som fattas enligt denna paragraf, skall anmälas vid nästa
sammanträde med styrelsen.
12 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av
generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag
att de behöver prövas av generaldirektören får de avgöras av annan
tjänsteman i den omfattning som framgår av arbetsordningen eller
särskilda beslut.
13 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas
den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av
generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av
vissa ärenden eller grupper av ärenden.
När både generaldirektören och hans ställföreträdare har förhinder
fullgörs generaldirektörens åligganden av den tjänsteman som
generaldirektören bestämmer.
I generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana beslut av
större vikt som kan anstå utan olägenhet. Åtgärder, som rubbar eller
ändrar av styrelsen meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder,
får inte heller vidtas utan hans medgivande. Vad nu har sagts gäller
även vid ledighet på generaldirektörstjänsten, till dess regeringen
bestämmer annat.
14 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom
särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 12 §
andra meningen avgörs utan föredragning.
Föredragning av ett ärende ankommer på chefen för den avdelning dit
ärendet hör, på chefen för kansliet eller på en särskilt förordnad
föredragande. Generaldirektören får överta beredningen och
föredragningen av ärenden som skall avgöras av styrelsen.
En chef för en avdelning eller chefen för kansliet har rätt att
närvara när ett ärende som hör till hans enhet föredras av annan.
15 § Samtliga chefer för en avdelning och chefen för kansliet bör om
möjligt närvara vid föredragning och avgörande av ärenden som utan att
vara styrelseärenden är av större vikt eller rör tillsättning av
tjänst i lägst lönegrad F 13.
Chefen för kansliet eller den tjänsteman som denne utser skall närvara
vid föredragning och avgörande av ärenden som utan att höra till
kansliet är av rättslig natur eller i vilka särskild vikt ligger på
den formella behandlingen.
16 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i
statlig tjänst följer att myndighetens befogenhet att besluta kan vara
begränsad i vissa hänseenden.
17 § har upphävts genom förordning (1986:900).
18 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte
utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa
sig.
19 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas
vem som får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärenden
hos myndigheten.
Tjänstetillsättning m.m.
20 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år.
Tjänster som överingenjörer och chefen för kansliet tillsätts av rege
ringen efter anmälan av generaldirektören.
Andra tjänster tillsätts av anstalten.
Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av
regeringen för högst tre år efter anmälan av generaldirektören.
Behörig till tjänst som laborator är den som kan visa att han har
vetenskaplig skicklighet. Innan anstalten tillsätter tjänst som
laborator, skall yttrande över sökandens kompetens och skicklighet
inhämtas av en eller flera sakkunniga som anstalten utser.
21 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören förordnas av rege
ringen för högst tre år.
Styrelsen utser inom sig vice ordförande.
Övriga bestämmelser
22 § Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig
anställning gäller den som innehar tjänsten som chef för kansliet.
23 § Bestämmelserna i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef
för central förvaltningsmyndighet tillämpas på generaldirektören.
24 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av anstalten även i fråga om chef för avdelning och
chef för kansliet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:703 | Förordning (2011:703) om leksakers säkerhet | Tillämpningsområde och innehåll
1 § Denna förordning gäller sådana leksaker som omfattas av
lagen (2011:579) om leksakers säkerhet. Förordningen
innehåller också bestämmelser om marknadskontroll som
kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och
överensstämmelse för produkter och om ändring av
direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och
(EU) nr 305/2011.
Termer och uttryck som används i lagen om leksakers säkerhet
har samma betydelse i denna förordning. Förordning (2021:692).
Undantag från lagens tillämpningsområde
2 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om att lagen
(2011:579) om leksakers säkerhet inte ska tillämpas på vissa
leksaker eller vissa varor som kan uppfattas som leksaker.
Krav på innehållet i en fullmakt
3 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om de krav som
ska ställas på innehållet i en skriftlig fullmakt där en
tillverkare utser en representant.
Särskilda säkerhetskrav
4 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om särskilda
säkerhetskrav för leksaker i fråga om fysikaliska och
mekaniska egenskaper, hygien samt radioaktivitet och annan
strålning.
Innan föreskrifter om hygien meddelas ska Folkhälsomyndigheten
höras.
Innan föreskrifter om radioaktivitet och annan strålning
meddelas ska Strålsäkerhetsmyndigheten höras.
Förordning (2013:912).
5 § Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om
särskilda säkerhetskrav för leksaker i fråga om brännbarhet
och kemiska egenskaper.
Innan föreskrifter om brännbarhet meddelas ska Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap höras.
6 § Elsäkerhetsverket får meddela föreskrifter om särskilda
säkerhetskrav för leksaker i fråga om elektriska egenskaper
utom strålning.
Varningar och informationstexter
7 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om
verkställigheten av 10 § lagen (2011:579) om leksakers
säkerhet. Konsumentverket får även meddela föreskrifter om
placeringen och utformningen i övrigt av varningar och
informationstexter.
Bedömning av överensstämmelse
8 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om förfarandet
för bedömning av leksakers överensstämmelse med
säkerhetskraven enligt 9 och 10 §§ lagen (2011:579) om
leksakers säkerhet och enligt föreskrifter om särskilda
säkerhetskrav som har meddelats med stöd av 4, 5 eller 6 §
denna förordning.
Innan föreskrifter om förfarandet meddelas ska vid behov
Kemikalieinspektionen och Elsäkerhetsverket höras.
EG-försäkran om överensstämmelse
9 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om EG-försäkran
om överensstämmelse för leksaker.
CE-märkning
10 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om CE-märkning
av leksaker.
Spårbarhet
11 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om ekonomiska
aktörers skyldigheter i fråga om
1. information som ska följa med leksaken och som avser
a) uppgifter för identifiering av leksaken, och
b) uppgifter om tillverkaren och importören, och
2. dokumentation som behövs för att spåra ursprunget till
leksaker som de tillhandahåller eller har tillhandahållit.
Skadeförebyggande arbete
12 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om tillverkares
och importörers skyldigheter att bedriva ett skadeförebyggande
arbete i syfte att få kännedom om skaderisker hos leksaker som
de har tillhandahållit.
Marknadskontrollmyndigheter
13 § Har upphävts genom förordning (2022:1178).
14 § Har upphävts genom förordning (2022:1178).
15 § Har upphävts genom förordning (2022:1178).
16 § Marknadskontrollmyndigheterna ska samordna sina åtgärder
om kontrollen avser samma leksak eller om åtgärderna riktar
sig mot samma ekonomiska aktör.
17 § Konsumentverket är marknadskontrollmyndighet och utövar,
i den utsträckning något annat inte följer av andra eller
tredje stycket, marknadskontroll enligt förordning (EU)
2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i
1. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den
18 juni 2009 om leksakers säkerhet, och
2. kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/945 av den
12 mars 2019 om obemannade luftfartygssystem och om
tredjelandsoperatörer av obemannade luftfartygssystem, när det
gäller obemannade luftfartygssystem som utgör leksaker enligt
lagen (2011:579) om leksakers säkerhet.
Kemikalieinspektionen är marknadskontrollmyndighet och utövar
marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att
produkter överensstämmer med kraven i direktiv 2009/48/EG när
det gäller produkternas brännbarhet och kemiska egenskaper.
Elsäkerhetsverket är marknadskontrollmyndighet och utövar
marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att
produkter överensstämmer med kraven i direktiv 2009/48/EG när
det gäller produkternas elektriska egenskaper utom strålning.
Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att
besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i
lagen om leksakers säkerhet. Förordning (2022:1178).
18 § Har upphävts genom förordning (2021:692).
Ersättning
19 § En ekonomisk aktör ska ersätta
marknadskontrollmyndigheten för kostnader för provtagning och
undersökning av prov, om leksaken vid kontrollen inte
uppfyller säkerhetskraven enligt 9 och 10 §§ lagen (2011:579)
om leksakers säkerhet och enligt föreskrifter om särskilda
säkerhetskrav som har meddelats med stöd av 4, 5 eller 6 §
denna förordning.
En ekonomisk aktör ska få ersättning från
marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande, om
det finns särskilda skäl för det.
Överklagande
20 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än en marknadskontrollmyndighets beslut enligt
19 § får dock inte överklagas. Förordning (2018:1062).
Övergångsbestämmelser
2011:703
1. Denna förordning träder i kraft den 20 juli 2011, då
förordningen (1993:971) om leksakers säkerhet ska upphöra att
gälla.
2. Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om
leksaker som har släppts ut på marknaden före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:123 | Förordning (1985:123) om försöksverksamhet i fråga om praktik
för elever i gymnasieskolan | Inledande bestämmelser
1 § Med praktik avses i denna förordning att elever inom ramen för sin
utbildning i gymnasieskolan under en viss tid är på en av skolan för
ändamålet godkänd arbetsplats och där får av skolan godkänd handledning.
Praktik syftar till att visa hur kunskaper i ett eller flera ämnen
utnyttjas och till att ge eleverna konkreta erfarenheter av arbetslivet.
Praktik kan i det enskilda fallet vara ren arbetslivspraktik eller
ämnesanknuten praktik. Med det senare avses att den visar hur kunskaper
i ett eller flera av elevernas ämnen utnyttjas.
2 § I förordningen (1992:396) med vissa bestämmelser för linjer och
specialk urser i gymnasieskolan och läroplanen finns föreskrifter om
1. att undervisningen i arbetsteknik och annan undervisning med samma
syfte får förläggas till arbetsställe utanför skolan med skolans egna
lärare,
2. att undervisning i arbetsteknik och annan undervisning med samma
syfte skall eller får anordnas som inbyggd utbildning hos företag eller
institution med lärare som företaget eller institutionen tillhanda
håller,
3. att praktik i andra former är obligatorisk för eleverna på vissa
studievägar. Förordning (1992:739).
3 § I den mån elever på linjer och linjeliknande specialkurser inte
redan genom verksamhet som avses i 2 § får praktik minst tre veckor per
läsår, får varje kommun och landstingskommun, efter beslut av styrelsen
för utbildningen, för sådana elever anordna försöksverksamhet med
praktik upp till tre veckor per läsår enligt föreskrifterna i 1, 4, 5, 9
och 12 §§.
Rektor skall efter samråd med lärarna för de klasser som berörs lämna
underlag vid beredningen inför styrelsens för utbildningen beslut.
Förordning (1991:927).
4 § Rektor svarar för att försöksverksamheten genomförs inom de ramar
som styrelsen för utbildningen har bestämt. Förordning (1991:927).
Schemat
5 § I det schema som fastställs enligt 3 kap. 6 § gymnasieförordningen
(199 2:394) skall det anges när praktiken infaller.
Lektioner i olika ämnen eller motsvarande som skulle ägt rum under tiden
för pra ktiken skall läggas ut under andra tider av läsåret
(återläsningslektioner). I fråga om ämnesanknuten praktik skall dock
återläsning slektioner i de ämnen där anknytning föreligger läggas ut
endast i den mån eleverna inte genom praktiken får full kompensation f
ör bortfallet av lektioner.
Rektor avgör efter samråd med berörda lärare i vilka ämnen anknytning
föreligger och i vilken mån eleverna får kompensation genom praktiken.
Förordning (1992:739).
Lärares tjänstgöring m. m.
6 § har upphävts genom förordning (1991:927).
7 § har upphävts genom förordning (1991:927).
8 § har upphävts genom förordning (1991:927).
Tillsyn
9 § Styrelsen för skolan skall utöva tillsyn över praktik enligt denna
förordning och se till att lämpliga åtgärder vidtas för samverkan mellan
gymnasieskolan och de företag och institutioner som tillhandahåller
praktikplatser. Förordning (1986:401).
Statsbidrag
10 § har upphävts genom förordning (1991:927).
11 § har upphävts genom förordning (1991:927).
Förhållandet till yrkesorienteringsvecka m. m.
12 § Försöksverksamhet med yrkesorienteringsvecka eller återkommande
praktisk arbetslivsorientering får inte anordnas för elever som omfattas
av försöksverksamhet enligt denna förordning.
Elever för vilka praktik anordnas med stöd av regeringens beslut den 9
juli 1981 om försöksverksamhet med ökat inslag av praktik för elever i
gymnasieskolan i Göteborg kan inte omfattas av försöksverksamhet enligt
denna förordning.
Avslutande bestämmelser
13 § har upphävts genom förordning (1991:927).
14 § har upphävts genom förordning (1991:927).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2007:656 | Förordning (2007:656) om exportkreditgaranti | Förutsättningar för beviljande av exportkreditgaranti
1 § I syfte att främja svensk export av varor och tjänster samt
det svenska näringslivets internationalisering och
konkurrenskraft får Exportkreditnämnden utfärda statsgaranti
(exportkreditgaranti) för täckning av förlust i anslutning till
exportaffärer om det föreligger ett betydande svenskt intresse.
Ett svenskt intresse föreligger om den verksamhet som skall
garanteras bedöms vara av svenskt samhällsintresse eller på
annat sätt till gagn för den ekonomiska utvecklingen i Sverige.
2 § Exportkreditgaranti får beviljas för täckning av förlust i
verksamhet som avser export eller indirekt avser export vilken
genomförs av svenskt företag, av företag med säte utomlands i
vilket det finns ett betydande svenskt intresse eller av
företag som köper varor och tjänster från Sverige.
3 § Exportkreditgaranti skall beviljas i överensstämmelse med
Sveriges internationella åtaganden om statsstödd
exportfinansiering.
4 § Exportkreditgaranti får beviljas som ett komplement till
utbudet av garantier på den privata marknaden och normalt inte
omfatta sådana förluster mot vilka skydd kan erhållas genom
sedvanlig transport-, brand- eller stöldförsäkring eller på
annat liknande sätt.
5 § Exportkreditgarantier får endast beviljas för transaktioner
vars utformning inte strider mot lag eller andra författningar.
6 § Har upphävts genom förordning (2011:302).
7 § Exportkreditgaranti får avse endast sådan förlust som är
föranledd av
1. att köpare, låntagare eller annan gäldenär inte har
fullgjort sina förpliktelser mot garantitagaren,
2. att en myndighet i utlandet har infört moratorium eller
opåräknat hindrat eller fördröjt export, import eller
överföring av betalning eller vidtagit annan liknande åtgärd,
3. att en myndighet i utlandet har beslutat om beslag eller
liknande åtgärd,
4. krig, inre oroligheter, naturkatastrof eller annan
extraordinär händelse i utlandet,
5. annan händelse som bedömts vara väsentlig inom ramen för
återförsäkringsavtal, eller
6. annan jämförbar händelse.
8 § Exportkreditgaranti får inte avse sådan förlust enligt 7 §
som garantitagaren själv har föranlett eller medverkat till.
Om rätten till ersättning på grund av en exportkreditgaranti
som har beviljats överlåts till någon som säkerhet vid
finansiering av den export som omfattas av
exportkreditgarantin, får exportkreditgarantin avse varje
utebliven betalning från köparens sida.
Premier m.m.
9 § Har upphävts genom förordning (2011:302).
Exportkreditnämnden
10 § Ärenden enligt denna förordning prövas av
Exportkreditnämnden. Om ett ärende är av större vikt, får
nämnden med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens
prövning.
11 § Exportkreditnämnden beslutar i vilken valuta
exportkreditgarantin skall lämnas.
12 § Beslut av Exportkreditnämnden enligt denna förordning får
inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2011:302
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011 i fråga om 6 §
och i övrigt den 1 januari 2012.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:157 | Förordning (2002:157) om utgivning av elektroniska pengar | 1 § Finansinspektionen skall i fråga om lagen (2002:149) om
utgivning av elektroniska pengar meddela föreskrifter om
1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2
kap. 5 §,
2. beräkning av storleken på kapitalbasen enligt 3 kap. 1 §,
3. beräkning av förhållandet mellan tillgångar och skulder,
tillåtna tillgångsslag, värderings- och begränsningsregler samt
användningen av derivatinstrument enligt 3 kap. 2 §.
2 § Finansinspektionen får i fråga om lagen (2002:149) om
utgivning av elektroniska pengar meddela föreskrifter om
1. innehållet i en sådan plan som krävs enligt 2 kap. 3 §,
2. den årliga redogörelse och redovisning som ska lämnas
enligt 2 kap. 6 § andra stycket,
3. omfattningen av tillåten verksamhet enligt 4 kap. 1 §,
4. säkerhet och kontroll i system för utgivning av
elektroniska pengar enligt 4 kap. 2 §,
5. vilka upplysningar som ett institut för elektroniska
pengar ska lämna till inspektionen enligt 6 kap. 1 § första
stycket, och
6. vilka uppgifter som en ansökan, anmälan eller
underrättelse ska innehålla samt vilka uppgifter som
samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen.
Förordning (2009:591).
3 § Ett utländskt företag som avser att driva verksamhet i
Sverige enligt 5 kap. 6 § lagen (2002:149) om utgivning av
elektroniska pengar skall anmäla till Finansinspektionen när
företaget påbörjar sin verksamhet här.
4 § I 2 kap. 8-12 §§ förordningen (2004:329) om bank- och
finansieringsrörelse finns bestämmelser om handläggning av en
ansökan om tillstånd att förvärva aktier eller andelar i ett
kreditinstitut. Dessa bestämmelser ska tilllämpas på
motsvarande sätt vid handläggning av en ansökan om tillstånd
att förvärva aktier eller andelar i ett institut för
elektroniska pengar. Förordning (2009:591).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:837 | Lag (2001:837) om beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2003 års taxering, m.m. | 1 § Vid 2003 års taxering skall för fysiska personer den del av
den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 65
kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) anges till ett fast
belopp om 200 kronor i stället utgöra en kommunal inkomstskatt.
Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av skatt
skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt.
2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5
procent utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till
landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett
landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting.
3 § Ett totalt preliminärt belopp avseende den sammanlagda
inkomstskatten skall fastställas av regeringen. Fördelning
skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett
enhetligt belopp per invånare den 1 november 2001. Utbetalning
skall under 2002 göras av skattemyndigheten med en tolftedel
per månad på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
4 § En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga
taxeringen år 2003 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser
tillämpas som gäller slutavräkning av kommunalskattemedel
enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.
5 § Beslut enligt 3 och 4 §§ får överklagas hos regeringen.
Lag (2003:673).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:253 | Lag (1989:253) om allmänna helgdagar | 1 § Med allmän helgdag avses i lag eller annan författning
söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen,
nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag
jul, även när de inte infaller på en söndag,
långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,
nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag.
Lag (2004:1320).
2 § Av de i 1 § angivna helgdagarna infaller
nyårsdagen den 1 januari
trettondedag jul den 6 januari
långfredagen fredagen närmast före påskdagen
påskdagen söndagen närmast efter den fullmåne
som infaller på eller närmast efter
den 21 mars
annandag påsk dagen efter påskdagen
Kristi himmelsfärdsdag sjätte torsdagen efter
påskdagen
pingstdagen sjunde söndagen efter påskdagen
nationaldagen den 6 juni
midsommardagen den lördag som infaller under tiden
den 20-26 juni
alla helgons dag den lördag som infaller under tiden
den 31 oktober-6 november
juldagen den 25 december
annandag jul den 26 december.
Lag (2004:1320).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:347 | Förordning (1988:347) med instruktion för Bergslags-
delegationen | /r3/ Uppgifter
1 § Bergslagsdelegationen skall under perioden den 1 juli 1986--30 juni
1990 stödja och bedriva sådant utvecklingsarbete som främjar
utvecklingen i Bergslagen och som inte faller under andra myndigheters
ansvarsområden. Delegationen skall därvid i samråd med berörda
länsstyrelser, kommuner och övriga organ som svarar för olika
utvecklingsinsatser verka för att utvecklingsarbetet kan övertas av
dessa organ. Förordning (1989:125).
2 § Delegationen skall i övrigt verka för samordning av statlig
verksamhet av betydelse för utvecklingen i Bergslagen.
/r3/ Sammansättning
3 § Bergslagsdelegationen består av högst tjugoen ledamöter. En av
ledamöterna är ordförande.
/r3/ Organisation
4 § Vid Bergslagsdelegationen finns ett kansli som leds av en chef.
/r3/ Verksförordningens tillämpning
5 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1987:1100) skall
tillämpas på Bergslagsdelegationen:
16 § om interna föreskrifter,
17 § om inhämtande av uppgifter,
27 § om rätt att besluta i vissa frågor,
28 § om vem som får begära in förklaringar m. m.,
29 § om myndighetens beslut,
30 § om överklagande.
6 § Delegationen har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som
anges i 4--7, 9, 10 och 13 §§ verksförordningen (1987:1100).
/r3/ Ärendenas handläggning
7 § Bergslagsdelegationen är beslutför när ordföranden och minst hälften
av de andra ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter
vara närvarande.
8 § Om ett ärende är så brådskande att delegationen inte hinner
sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden
mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för
beslutförhet.
Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra
ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med
delegationen.
9 § Delegationen får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna
över till en arbetsgrupp eller till någon som tjänstgör hos delegationen
att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av
delegationen.
10 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i
särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 9 §
inte behöver föredras.
/r3/ Tjänstetillsättningar m. m.
11 § Ordföranden och övriga ledamöter förordnas av regeringen för en
bestämd tid.
12 § Tjänsten som chef för kansliet och övriga tjänster tillsätts av
delegationen.
/r3/ Överklagande
14 § Bergslagsdelegationens beslut i ärenden om ekonomiskt stöd får inte
överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:710 | Förordning (1997:710) om uppräkningsfaktorer vid beräkning av preliminära kommunalskattemedel för 1998 | Regeringen föreskriver att följande uppräkningsfaktorer skall
användas vid beräkning av preliminära kommunalskattemedel för
1998 enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Inkomstår Upppräkningsfaktor
1997 1,0271
1998 1,0373
___________
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:578 | Lag (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner m.fl. | 1 § Statsbidrag utgår till kommun och landsting för att kompensera
kommunen och landstinget för de ökade kostnader som till följd av
bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid upphandling i
jämförelse med egen verksamhet inom sjukvård, tandvård, social
omsorg och utbildning. Sådant bidrag till kommun och landsting
utgår även då kommunen och landstinget lämnar bidrag till
näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.
Statsbidrag enligt första stycket utgår alltid då en kommun eller ett
landsting lämnar bidrag eller annan ersättning till sådant
kommunalförbund som avses i kommunalförbundslagen
(1985:894), om förbundets verksamhet inte medför skattskyldighet
enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Statsbidrag enligt första stycket lämnas också till ett
kommunalförbund eller ett beställarförbund som bedriver
försöksverksamhet enligt lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst för att
kompensera förbundet för de ökade kostnader som till följd av
bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid upphandling
från annan än kommun och landsting i jämförelse med kommunens
och landstingets verksamhet inom sjukvård, tandvård och social
omsorg. Lag (1994:1110).
2 § Bidragsbeloppet beräknas enligt schablon. Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkningen
och om förfarandet för ansökan om bidrag.
3 § Skattemyndigheten beslutar om bidrag. Dess beslut överklagas till
riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:740 | Luftvårdsförordning (2018:740) | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om
Naturvårdsverkets och andra berörda myndigheters arbete med
program, inventering, prognostisering, övervakning och
rapportering för vård av utomhusluften.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
Ordförklaring
2 § Med direktiv (EU) 2016/2284 avses i denna förordning
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den
14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa
luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om
upphävande av direktiv 2001/81/EG, i den ursprungliga
lydelsen.
Förslag till luftvårdsprogram
3 § Naturvårdsverket ska ta fram de förslag i fråga om
nationellt luftvårdsprogram som behövs enligt artikel 6 i
direktiv (EU) 2016/2284. Ett sådant förslag ska lämnas till
regeringen senast den 1 februari vart fjärde år.
4 § Om den utsläppsinventering eller de utsläppsprognoser
som senast har gjorts enligt 9 § visar att det finns risk att
Sveriges åtaganden enligt artikel 4 i direktiv (EU) 2016/2284
inte uppfylls, ska Naturvårdsverket ta fram förslag till
uppdatering av luftvårdsprogrammet. Förslaget till
uppdatering ska lämnas till regeringen inom 15 månader från
det att inventeringen eller prognoserna lämnades till
Europeiska kommissionen.
5 § Boverket, Kemikalieinspektionen, Sjöfartsverket,
Statens energimyndighet, Statens jordbruksverk, Trafikverket,
Transportstyrelsen och andra berörda myndigheter ska inom
sina verksamhetsområden ta fram de uppgifter som behövs för
förslagen. Uppgifterna ska lämnas till Naturvårdsverket.
En länsstyrelse behöver dock endast lämna uppgifter som finns
tillgängliga hos länsstyrelsen.
6 § Bestämmelser om kommunernas skyldigheter att följa och
kontrollera miljökvalitetsnormer samt vid behov upprätta ett
åtgärdsprogram och informera Naturvårdsverket om programmet
finns i 5 kap. miljöbalken och i luftkvalitetsförordningen
(2010:477).
7 § Innan Naturvårdsverket lämnar ett förslag till
luftvårdsprogram eller en uppdatering av ett program till
regeringen, ska verket ge berörda myndigheter, kommuner,
offentliga samverkansorgan och luftvårdsförbund, andra
berörda aktörer samt allmänheten tillfälle att lämna
synpunkter. I fråga om allmänheten ska möjligheten att lämna
synpunkter uppfylla kravet i artikel 6.5 i direktiv (EU)
2016/2284. Om det är lämpligt ska möjligheten att lämna
synpunkter också omfatta myndigheter, aktörer och allmänheten
i andra berörda länder.
Första stycket gäller inte förslag enligt 4 §, om
uppdateringen endast har mindre betydelse.
8 § Bestämmelser om strategiska miljöbedömningar av
program finns i 6 kap. miljöbalken och i
miljöbedömningsförordningen (2017:966).
Utsläppsinventeringar, utsläppsprognoser och
inventeringsrapporter
9 § Naturvårdsverket ska genomföra de
utsläppsinventeringar och utsläppsprognoser samt upprätta de
inventeringsrapporter som krävs enligt artikel 8.1-8.5 och
artikel 4.2 tredje stycket i direktiv (EU) 2016/2284.
Flexibilitetsbestämmelser
10 § Naturvårdsverket ska underrätta regeringen om verket
bedömer att flexibilitetsbestämmelserna i artikel 5.1-5.4 i
direktiv (EU) 2016/2284 är tillämpliga och behöver
tillämpas.
Miljöövervakning av ekosystemeffekter
11 § Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska
övervaka ekosystemeffekter enligt artikel 9.1-9.2 i direktiv
(EU) 2016/2284 inom sina respektive miljöövervakningsprogram.
Rapportering till Europeiska kommissionen
12 § Naturvårdsverket ska till Europeiska kommissionen
rapportera
1. ett av regeringen beslutat luftvårdsprogram, senast den
1 april vart fjärde år,
2. uppdateringar av gällande luftvårdsprogram, inom två
månader från regeringens beslut,
3. utsläppsinventeringar, utsläppsprognoser och
inventeringsrapporter i enlighet med artikel 10.2 i direktiv
(EU) 2016/2284,
4. information om övervakningsplatsers läge och tillhörande
indikatorer, som används för övervakning av
luftföroreningseffekter enligt artikel 9 i direktiv (EU)
2016/2284, senast den 1 juli vart fjärde år, och
5. uppgifter som framkommer vid övervakning enligt 11 §,
senast den 1 juli vart fjärde år.
13 § Havs- och vattenmyndigheten ska till Naturvårdsverket
lämna de uppgifter som behövs för att följa kravet på
rapportering enligt 12 § 4 och 5.
Tillgängliggörande av information
14 § Naturvårdsverket ska på en publik webbplats
tillgängliggöra
1. underlag inför inhämtande av synpunkter från allmänheten
enligt 7 §,
2. beslutade luftvårdsprogram och eventuella beslut om
uppdateringar av programmen,
3. utsläppsinventeringar och eventuella justeringar med stöd
av flexibilitetsbestämmelserna,
4. utsläppsprognoser,
5. inventeringsrapporter, och
6. kompletterande rapporter och information som rapporterats
till Europeiska kommissionen i enlighet med denna
förordning.
Övergångsbestämmelser
2018:740
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2003:65) om
nationella utsläppstak för luftföroreningar.
3. Förslag enligt 3 § ska lämnas första gången senast den 1
februari 2019.
4. Rapportering enligt 12 § 1 ska göras första gången senast
den 1 april 2019.
5. Rapportering enligt 12 § 4 ska göras första gången senast
den 1 juli 2018.
6. Rapportering enligt 12 § 5 ska göras första gången senast
den 1 juli 2019.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:682 | Förordning (2011:682) om försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan i Torsås kommun | Innehåll
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om en
försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan i
Torsås kommun.
Vem som får anordna utbildningen
2 § Torsås kommun får anordna nationella program i
gymnasieskolan genom distansundervisning för elever från hela
landet. Utbildningen får påbörjas senast vårterminen 2021.
Utbildningen som anordnas med stöd av denna förordning får
inte räknas som sådan utbildning som ska erbjudas enligt
16 kap. 42 § skollagen (2010:800). Förordning (2019:686).
Skollagens och gymnasieförordningens tillämplighet
3 § Skollagen (2010:800) och gymnasieförordningen (2010:2039)
gäller i tillämpliga delar för försöksverksamheten om inte
annat framgår av denna förordning.
Utbildningens utformning
4 § Utbildningen anordnas som distansundervisning med
studiehandledning.
Studiehandledning
5 § Studiehandledning anordnas i grupp eller enskilt och ges i
form av undervisning vid högst tre preparandkurser under
studiegången vilka tillsammans omfattar högst 15 veckor.
Dokumentation
6 § Elevernas studieresultat ska dokumenteras fortlöpande.
Dokumentationen ska läggas upp på ett sådant sätt att det
finns möjlighet att följa varje elevs studier och
kunskapsutveckling.
Gymnasieexamen
7 § Gymnasieexamen utfärdas av den brevskola som ansvarar för
undervisningen. Förordning (2013:756).
Interkommunal ersättning
8 § Bestämmelser om interkommunal ersättning finns i 16 kap.
50 och 51 §§ skollagen (2010:800).
Uppföljning och utvärdering
9 § Torsås kommun ska medverka i uppföljning och utvärdering
av försöksverksamheten.
Övergångsbestämmelser
2011:682
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2011 och gäller
till och med den 30 juni 2017.
2. Bestämmelserna ska tillämpas på utbildning som påbörjas
efter den 1 juli 2011.
3. Genom förordningen upphävs förordningen (1992:1261) om
distansundervisning på gymnasial nivå i Torsås.
4. För elever som har påbörjat utbildning före den 1 juli
2011, och fullföljer sin utbildning enligt de bestämmelser
som gällde när utbildningen påbörjades, gäller den upphävda
förordningen. Slutbetyg får dock utfärdas senast den 1 juli
2015. Förordning (2013:756).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2019:720 | Tillkännagivande (2019:720) av de EU-bestämmelser som djurskyddslagen (2018:1192) kompletterar | Grundförordningar som djurskyddslagen kompletterar i de delar
de innehåller bestämmelser om djurskydd eller
djurskyddskontroll
1. Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om
skydd av djur under transport och därmed sammanhängande
förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och
93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97.
2. Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september
2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av
den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels-
och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU)
nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG)
nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG,
90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt
rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll).
Grundförordningar som djurskyddslagen kompletterar i de delar
som anges i det följande
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004
av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda
hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, när det
gäller
- avsnitt II, punkt 2 f i bilaga II,
- avsnitt I, kapitel I, punkt 1 i bilaga III,
- avsnitt I, kapitel II, punkt 1 a andra meningen, 1 b och 1 c
första meningen i bilaga III,
- avsnitt I, kapitel IV, punkt 1 i bilaga III,
- avsnitt I, kapitel IV, punkt 5 i bilaga III, i den del
bestämmelsen gäller instruktioner om djurskydd,
- avsnitt I, kapitel IV, punkt 6 i bilaga III,
- avsnitt II, kapitel I, punkt 1 i bilaga III,
- avsnitt II, kapitel IV, punkt 2 i bilaga III, i den del
bestämmelsen gäller instruktioner om djurskydd,
- avsnitt II, kapitel IV, punkt 4 i bilaga III.
5. Artikel 18.1 c och d samt artikel 18.2 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november
2009 om kosmetiska produkter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2000:452 | Förordning (2000:452) med instruktion för Ekeskolans
resurscenter | Uppgifter
1 § Ekeskolans resurscenter skall främja en allsidig utveckling
av barn och ungdomar från hela landet som är synskadade samt
synskadade barn och ungdomar som också är döva, hörselskadade
eller utvecklingsstörda.
Verksamheten skall främst omfatta
- specialpedagogisk utredning och träning av elever med sådana
funktionshinder i det offentliga skolväsendet för barn och
ungdom,
- information, utbildning och fortbildning av elevernas
vårdnadshavare och av lärare och annan personal.
Resurscentret skall vidare samla och ge information samt följa
forskning och utveckling i frågor som rör utbildning av barn
och ungdomar med sådana funktionshinder som avses i första
stycket.
2 § Ekeskolans resurscenter skall bedriva undervisning för
sådana barn som avses i 10 kap. 3 a § skollagen (1985:1100)
samt i punkterna 2 och 8 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1999:886) om ändring i skollagen.
3 § Verksamheten vid resurscentret får vid behov omfatta även
elever utanför det offentliga skolväsendet och barn som inte
börjat skolan.
Styrelsen
4 § Resurscentret leds av en styrelse. Den består av sju
personer. En av ledamöterna är ordförande och en är vice
ordförande.
Organisation
5 § Verksamheten leds närmast under styrelsen av en rektor.
Rektorn ansvarar för och leder den löpande verksamheten enligt
styrelsens direktiv och riktlinjer.
Verksförordningens tillämpning
6 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på myndigheten:
17 § om myndighetens organisation,
18 § om interna föreskrifter,
26 § om vem som får begära in förklaringar m.m.,
29 § om inhämtande av uppgifter,
30 § om ärendeförteckning,
31 § om beslut.
Styrelsens ansvar och uppgifter
7 § Styrelsen har det ansvar för verksamheten och de uppgifter
som anges i 6-8, 11 och 13 §§ verksförordningen (1995:1322).
Styrelsen skall till Statens institut för handikappfrågor i
skolan (institutet) lämna
- förslag till budgetunderlag, och
- årsredovisning.
8 § Styrelsen beslutar om mottagande av elever enligt punkten 2
i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:886) om ändring i
skollagen (1985:1100).
Personalföreträdare
9 § Två personalföreträdare har rätt att närvara och yttra sig
vid styrelsens sammanträden. Därvid tillämpas föreskrifterna om
jäv i 13 och 14 §§ personalföreträdarförordningen (1987:1101).
Personalföreträdarna och ersättare för dem utses för ett år i
sänder av styrelsen efter förslag av de
arbetstagarorganisationer som har medlemmar bland de anställda
vid resurscentret. Organisationerna skall om möjligt avge ett
gemensamt förslag.
Ärendenas handläggning
10 § Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst tre av de
andra ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga
ledamöter vara närvarande.
11 § Om ett ärende är så brådskande att styrelsen inte hinner
sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom
meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som
behövs för beslutförhet.
Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam
avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa
sammanträde med styrelsen.
12 § Styrelsen får i arbetsordningen eller i särskilda beslut
lämna över till ordföranden eller till någon som tjänstgör hos
myndigheten att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte
behöver prövas av styrelsen.
13 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen
eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som
avgörs enligt 12 § inte behöver föredras.
14 § Institutets personalansvarsnämnd prövar frågor som anges i
19 § verksförordningen (1995:1322) också för arbetstagare vid
resurscentret.
Behörighet till vissa anställningar
15 § Behörig som rektor är den som uppfyller kraven i 2 kap. 2 §
skollagen (1985:1100).
16 § Vid anställning av lärare skall 2 kap. 3-5 §§ skollagen
(1985:1100) tillämpas.
Anställningar m.m.
17 § Ledamöter utses av institutet.
Institutet utser ordförande. Styrelsen utser inom sig vice
ordförande.
18 § Rektorn anställs av institutet efter förslag av styrelsen.
Överklagande
19 § Styrelsens beslut får överklagas hos institutet, om något
annat inte följer av
- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål,
- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga,
eller
- andra föreskrifter.
20 § Institutets beslut i ett överklagat ärende får inte
överklagas, om inte något annat följer av särskilda
föreskrifter.
Institutets beslut i andra ärenden får överklagas hos
regeringen, om inte något annat följer av de lagar som anges i
19 § eller av tredje stycket eller av andra föreskrifter.
Institutets beslut enligt 17 § får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:103 | Förordning (1976:103) om förlängd tid för övergång till
bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfas-
tighet m.m. | Utan hinder av vad som är föreskrivet i 2 § första stycket lagen
(1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) angående bl.a. tidpunkten för övergång
till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet
senare än vid 1977 års taxering, skall följande gälla.
Bestämmelserna i 21--23 och 41 §§ samt anvisningarna till 21, 22, 35,
36 och 41 §§ kommunalskattelagen (1928:370), i dess lydelse efter
utgången av år 1972, skall beträffande sådan skattskyldig, som avses i
det i första stycket nämnda lagrummet, tillämpas
från och med 1978 års taxering, om bruttointäkten av
jordbruksfastighet, vilken utgör särskild förvärvskälla, för
beskattningsåret 1975 enligt taxeringsnämndens beslut uppgått till
eller överstigit 35 000 kronor,
från och med 1979 års taxeringom bruttointäkten av jordbruksfastighet,
vilken utgör särskild förvärvskälla, för beskattningsåret 1976 enligt
taxeringsnämndens beslut uppgått till eller överstigit 20 000 kronor,
från och med 1980 års taxering, i övriga fall.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:450 | Lag (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden | 1 § Fråga om inlösen enligt 5 § lagen (1985: 449) om rätt att driva viss
linjetrafik prövas av en för hela landet gemensam buss- och
taxivärderingsnämnd. Lag (1988:267).
2 § Nämnden består av ordförande och två andra ledamöter. För varje
ledamot skall finnas ersättare.
Ordföranden och ersättaren för denne skall vara eller ha varit ordinarie
domare. Av de övriga ledamöterna skall en ledamot och dennes ersättare
ha sakkunskap i ekonomi och värderingsfrågor. Ledamöter och ersättare
förordnas av regeringen för viss tid.
Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare skall
tillämpas på ledamöter och ersättare.
3 § Fråga om inlösen tas upp av nämnden efter ansökan, som skall göras
skriftligen hos nämnden senast ett år efter det att ett beslut som
innebär att ett trafiktillstånd skall upphöra har vunnit laga kraft. Lag
(1988:267).
4 § Ansökan skall innehålla yrkande som anger den egendom som begärs
inlöst, den löseskilling som begärs och den tidpunkt då inlösen önskas.
Av ansökan skall vidare framgå de omständigheter som ligger till grund
för löseskillingens beräkning och den utredning som åberopas i ärendet.
5 § Nämnden skall bereda motparten tillfälle att yttra sig över yrkande
som part framställer hos nämnden och över den utredning som denne
åberopar i ärendet.
6 § Nämnden får komplettera utredningen i ärendet och i övrigt inhämta
de upplysningar som behövs.
Om det behövs skall nämnden hålla förhandling med parterna.
7 § Nämnden fastställer omfattningen av inlösenskyldigheten inom ramen
för sökandens yrkanden och bestämmer löseskillingen samt den tidpunkt då
inlösen skall ske. Minst ett år skall förflyta mellan tidpunkten för
ansökan och tidpunkten för inlösen om inte parterna är överens om annat.
Tillgångar uppskattas till det värde som kan påräknas vid försäljning
under normala förhållanden.
Är det fråga om inlösen av samtliga tillgångar i en rörelse värderas
varje tillgång på det sätt som anges i andra stycket. Skulder avräknas
på det sätt som normalt sker vid överlåtelse av en rörelse. Lag
(1988:267).
8 § Rätt till ersättning för investeringar som har beslutats efter
beslut enligt 2 § lagen (1985: 449) om rätt att driva viss linjetrafik
föreligger endast om trafikhuvudmannen har godkänt investeringen eller
om denna annars får anses ha varit nödvändig för att trafiken skall
kunna upprätthållas.
Inlösenskyldighet föreligger inte i fråga om tillgångar som används i
sådan trafik som skall läggas ned på grund av vikande trafikantunderlag.
Lag (1988:267).
9 § Löseskillingen kan bestämmas till annat belopp än vad som följer av
7 och 8 §§ om värderingen enligt dessa paragrafer leder till ett
oskäligt resultat. Därvid kan även skälig hänsyn tas till kostnader som
uppkommer på grund av avveckling av rörelsen eller andra särskilda
förhållanden.
10 § I fråga om offentlighet och ordning vid muntlig förhandling hos
nämnden gäller 5 kap. 1--5 och 9 §§ rättegångsbalken i tillämpliga
delar. I stället för vad som sägs i 5 kap. 1 § andra stycket
rättegångsbalken gäller dock att nämnden får förordna att förhandling
skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas att vid
förhandlingen kommer att förebringas uppgift, för vilken hos nämnden
gäller sekretess enligt sekretesslagen (1980:100).
Sekretess för uppgift i ärende hos nämnden upphör att gälla i ärendet,
om uppgiften förebringas vid offentlig förhandling i samma ärende.
Förebringas uppgiften vid förhandling inom stängda dörrar, består
sekretessen under den fortsatta handläggningen, om nämnden inte
förordnar annat. Sedan nämnden slutligt har prövat ärendet, består
sekretessen endast om nämnden i beslutet har förordnat om det.
11 § Parterna skall medverka till att handläggningen hos nämnden kan
avslutas så skyndsamt som möjligt.
12 § Nämnden är beslutför om den är fulltalig.
I fråga om åtgärder som avser endast beredande av ärende eller
avskrivning av ärende efter återkallelse får ordföranden besluta ensam.
Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpas
föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Lag
(1986:1191).
13 § Nämndens beslut får inte överklagas.
Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning
av beslut skall inte tillämpas hos nämnden. Lag (1986:1191).
14 § Den inlösenskyldige skall svara för de kostnader som uppkommit för
parterna i ärendet hos nämnden.
Den inlösenskyldige skall ersätta staten kostnaderna för nämndens arbete
med ärendet. Nämnden beslutar om sådan ersättning.
15 § Om det finns särskilda skäl får nämnden besluta om annan
kostnadsfördelning än den som följer av 14 § eller förordna att staten
skall svara för kostnader som avses i 14 § andra stycket.
Övergångsbestämmelser
1985:450
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
Genom lagen upphävs kungörelsen (1969:690) om buss- och
taxivärderingsnämnd. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande vid
prövning av sådan ansökan om inlösen som gjorts före denna lags
ikraftträdande.
1988:267
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Har före ikraftträdandet
ett trafiktillstånd återkallats enligt 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen
(1979: 559), skall de äldre bestämmelserna om inlösen enligt 3 kap. 7 §
samma lag fortfarande gälla. I fråga om inlösen enligt 5 § lagen (1985:
449) om rätt att driva viss linjetrafik i dess lydelse före den l juli
1989 gäller äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:225 | Miljöskadelag (1986:225) | Inledande bestämmelser
1 § Skadestånd enligt denna lag utges för personskada, sakskada och
ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin
omgivning.
Ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts dock
endast om skadan är av någon betydelse.
Skada som inte har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet
ersätts bara i den mån den störning som har orsakat skadan inte
skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till
dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.
2 § Lagen tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande
strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning
i fall då särskilda bestämmelser gäller.
Förutsättningar för skadestånd
3 § Skadestånd utges för skador genom
1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden,
2. förorening av grundvatten,
3. ändring av grundvattennivån,
4. luftförorening,
5. markförorening,
6. buller,
7. skakning, eller
8. annan liknande störning.
Första stycket 1--3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet
som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).
En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första
stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas
art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt
föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.
4 § Skadestånd utges också för skador genom sprängsten eller andra
lössprängda föremål, om skadan orsakas av sprängningsarbete eller av
annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.
5 § I andra fall än som anges i 3 eller 4 § utges skadestånd för
skador som orsakas av grävning eller liknande arbete, om den som utför
eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana
skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i annat
hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande.
Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför
särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om
den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.
Skadeståndsansvariga
6 § Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har den som
bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap
av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet
har andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande
verksamheten och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller
i offentlig verksamhet.
Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva den
skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt denna lag
endast om han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.
7 § Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har också den som,
utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av
fastigheten, i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete
på fastigheten.
8 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt denna lag, svarar
de solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att
begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av
dem.
Vad de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte
annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med
hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att
förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.
Ersättning för framtida skador på egendom
9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp
lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för
framtida skador, om en part begär det.
Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett
visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har
bestämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är
skäligt med hänsyn till de ändrade förhållandena.
10 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning
som fastställs att utges på en gång för framtida skador på en
fastighet och som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare
av tomträtt i denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när
det gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning
skall den lagen tillämpas.
Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att
ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och
ersättningen till följd av överenskommelse mellan den
ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av annan
anledning inte har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till
gottgörelse av den ersättningsskyldige mot att hans fordran i denna
del skrivs av på fordringshandlingen.
Inlösen av fastighet
11 § Medför en verksamhet som avses i denna lag att en fastighet helt
eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men
uppkommer vid begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen på
ägarens begäran inlösas av den som bedriver verksamheten.
I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719).
Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år
före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.
Rättegången i miljöskademål
12 § Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt denna lag
skall väcka talan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande
verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.
Avser ersättningen skada på fastighet eller på byggnad eller annan
anläggning på annans mark, skall talan dock väckas vid den
fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs
eller har bedrivits. Detsamma gäller om någon vill begära gottgörelse
enligt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt 11 §. Gemensamt
med ett mål som avses i första eller andra meningen får
fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika
parter, om det med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter
är lämpligt.
13 § Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan
medföra sådan skada som avses i 3 § kan begära prövning av
ersättningsfrågan vid den fastighetsdomstol inom vars område
verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.
14 § I fråga om rättegångskostnader skall i mål enligt 11 eller 13 §
tillämpas bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett
yrkande om inlösen enligt 11 § ogillas, gäller dock bestämmelserna om
rättegångskostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas
också i andra mål enligt denna lag.
Övergångsbestämmelser
1986:225
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2. Även om ett skadefall har inträffat efter ikraftträdandet skall
lagen inte tillämpas, om skadan är en följd av en störning som har
upphört före ikraftträdandet.
3. Har talan som rör en fråga som regleras i lagen väckts före
ikraftträdandet, handläggs målet även efter denna tidpunkt enligt
äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:751 | Förordning (1999:751) om statligt stöd för att
stimulera användningen av informationsteknik i
skolan | Delegationen för IT i skolan
Uppgifter
1 § Delegationen för IT i skolan har till uppgift att genomföra
ett nationellt program för att stimulera användningen av
informationsteknik (IT) i skolan. Delegationen prövar frågor om
statligt stöd enligt denna förordning.
Sammansättning
2 § Delegationen består av en ordförande och högst åtta andra
ledamöter.
Ledamöterna i delegationen utses av regeringen för en bestämd
tid. Regeringen utser ordförande i delegationen.
Kansli
3 § Personal inom Regeringskansliet är föredragande och sköter
kansligöromål åt delegationen.
Verksförordningens tillämpning
4 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på delegationen:
18 § om interna föreskrifter,
24 § om föredragning,
26 § om vem som får begära in förklaringar m.m.,
29 § om inhämtande av uppgifter,
30 § om ärendeförteckning, och
31 § om beslut.
Förordning (2000:1465).
5 § Delegationen har det ansvar för verksamheten och de
uppgifter som anges i 6-8 §§, 11 §, 13 § 1-3 samt 15 §
verksförordningen (1995:1322).
Delegationen skall senast den 30 juni 2003 redovisa sitt arbete
till regeringen. Förordning (2002:1102).
Ärendenas handläggning
6 § Delegationen är beslutför när ordföranden och minst hälften
av de andra ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga
ledamöter vara närvarande.
7 § Delegationen får i arbetsordningen eller i särskilda beslut
lämna över till ordföranden eller till någon annan som arbetar
hos myndigheten att avgöra ärenden som är av det slaget att de
inte behöver prövas av delegationen.
Statligt stöd
8 § Statligt stöd enligt denna förordning kan lämnas fram till
och med den 30 juni 2003. Stöd lämnas inom ramen för
tillgängliga medel. Förordning (2002:1102).
Förutsättningar för statligt stöd
9 § Statligt stöd får lämnas för att stimulera användningen av
informationsteknik i skolan.
Stöd kan lämnas till kommuner för utbildning inom det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Stöd kan vidare
lämnas till kommunal vuxenutbildning, till riksinternatskolor,
svenska utlandsskolor och Statens institutionsstyrelse samt
till folkhögskolor. En kommun som får stöd skall beakta behoven
hos skolor för vilka ett landsting är huvudman och fristående
skolor som är belägna inom kommunen.
Delegationen skall samråda med Folkbildningsrådet när stöd
fördelas till folkhögskolor. Förordning (2002:141).
10 § Statligt stöd får lämnas för:
1. att öka tillgängligheten till Internet i skolor,
2. att ge alla lärare och elever tillgång till e-post,
3. IT-kompetensutveckling med pedagogisk inriktning för lärare
och annan personal i skolan som har pedagogiska uppgifter,
4. att utveckla skoldatanäten, och
5. särskilda insatser för elever med funktionshinder.
Ansökan
11 § Ansökan om statligt stöd görs hos delegationen.
Krav på redovisning och andra villkor
12 § Ett beslut om statligt stöd kan förenas med krav på
redovisning och andra villkor.
Återkrav
13 § Delegationen får återkräva stöd om mottagaren inte använt
det på ett sätt som står i överensstämmelse med föreskrifterna
i denna förordning eller med givna villkor.
Överklagande
14 § Beslut av delegationen i ärenden som rör statligt stöd får
inte överklagas. I övrigt gäller om överklagande 35 §
verksförordningen (1995:1322). Förordning (2000:1465).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:958 | Förordning (1990:958)
om omställningsbidrag till vissa mjölkproducenter | Vem som är berättigad till bidrag
1 § Enligt denna förordning kan i mån av tillgång på medel bidrag lämnas
till mjölkproducenter som under tiden den 1 september 1990--den 31 maj
1993 upphör med mjölkproduktionen.
Bidrag lämnas inte om mjölkproducenten eller medleverantör till denne
har beviljats ersättning enligt förordningen (1982:1283) om
avvecklingsersättning till vissa mjölkproducenter.
Den tid för vilken bidrag lämnas
2 § Bidrag får lämnas för tiden från och med den kalendermånad som
infaller efter den månad då producenten upphörde att leverera mjölk till
mejeri till och med juni 1993.
Bidraget betalas ut som ett engångsbelopp. Om det finns särskilda skäl,
får statens jordbruksverk bestämma att bidraget betalas ut på annat
sätt. Förordning (1991:1459).
Beräkningsgrund för bidraget
3 § Bidraget grundas på den kvantitet mjölk som producenten levererade
till mejeri under perioden den 1 juli 1989--den 30 juni 1990. Om
mjölkleveransen under denna period varit minst 25 000 kilogram lägre än
den genomsnittliga mjölkleveransen under perioderna den 1 juli 1987--den
30 juni 1988 och den 1 juli 1988-- den 30 juni 1 989, kan bidraget, om
producenten begär det, i stället grundas på denna genomsnittliga
leverans.
För tiden till och med år 1991 lämnas bidrag med 36 öre per kilogram och
år av den enligt första stycket ersättningsgrundande kvantiteten. För
tiden därefter till utgången av juni 1993 lämnas bidrag med 24 öre per
kilogram och år.
För att bidrag skall lämnas måste en årsleverans ha varit minst 10 000
kilogram.
Särskilda villkor för bidrag m. m.
4 § Bidrag lämnas inte till mjölkproducent som den månad då
mjölkleveranserna upphör har fyllt 60 år.
5 § Som villkor för bidrag gäller
1. att producenten inte återupptar mjölkleveranserna före utgången av
juni 1993,
2. att ekonomibyggnaderna på jordbruksföretaget intill utgången av juni
1993 inte används för mjölkproduktion eller yrkesmässig uppfödning av
rekryteringsdjur för mjölkproduktion.
6 § Om det finns särskilda skäl, kan jordbruksverket medge att bidrag
lämnas även om förutsättningarna för bidrag enligt denna förordning inte
är uppfyllda. Jordbruksverket får också medge undantag från de särskilda
villkoren för bidrag. Förordning (1991:1459).
7 § Bestämmelser om anmälningsskyldighet för att ta betesmark
ur jordbruksproduktion finns i förordningen (1998:915) om
miljöhänsyn i jordbruket. Förordning (1998:916).
Förfarandet i bidragsärenden m. m.
8 § Frågor om bidrag prövas av jordbruksverket. Den som vill få bidrag
skall ansöka om detta hos verket. Förordning (1991:1459).
9 § I beslut om bidrag skall anges de villkor som gäller för bidraget.
10 § Beslut om bidrag får upphävas och bidraget krävas tillbaka om
1. bidraget beviljats på grund av oriktig uppgift från sökanden,
2. den som beviljats bidrag bryter mot villkor som gäller för bidraget.
11 § Jordbruksverket får ompröva beslut om bidrag. Begäran om omprövning
skall ha kommit in till verket inom fyra veckor från det att
mjölkproducenten fått del av beslutet om bidrag. Förordning (1991:1457).
12 § Jordbruksverkets beslut får inte överklagas. Förordning
(1991:1459).
13 § Jordbruksverket får anlita länsstyrelsen för att kontrollera att
villkoren för bidraget uppfylls. Förordning (1991:1459).
14 § Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om
omställningsbidraget. Förordning (1991:1459).
Övergångsbestämmelser
2001:756
De upphävda förordningarna gäller fortfarande i fråga om stöd
som har beviljats före utgången av december 2001.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:44 | Förordning (1985:44) om frisläpp av förnyelsefonder | 1 § Statens industriverk får efter ansökan medge att ett företag tar i
anspråk belopp, som har avsatts till förnyelsefond enligt lagen
(1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto, för utgifter för
utbildning av arbetstagare hos företaget samt för utgifter för
forskning och utvecklingsarbete.
Föreligger beträffande en ansökan någon särskild omständighet, skall
statens industriverk med eget yttrande överlämna ansökningen till
regeringen.
2 § I beslut om medgivande att ta förnyelsefond i anspråk skall anges
den dag då medel på förnyelsekonto tidigast får utbetalas från
riksbanken med stöd av beslutet.
Vid tillämpning av första stycket gäller
i fråga om omedelbart avdragsgilla omkostnader
1. att utbetalning inte får ske innan utbildningen, forskningen eller
utvecklingsarbetet har påbörjats och
2. att, om utbildningen, forskningen eller utvecklingsarbetet sträcker
sig över en längre period, högst femtio procent av medlen får betalas
ut vid starten och återstoden av medlen när halva perioden har
förflutit;
i fråga om byggnads- och markarbeten
1. att utbetalning inte får ske innan arbetet har påbörjats,
2. att högst femtio procent av de medel som får tas i anspråk enligt
beslutet får betalas ut när arbetet påbörjas och
3. att återstoden av medlen får betalas ut när halva
investeringsperioden har förflutit;
i fråga om anskaffning av inventarier
1. att utbetalning inte får ske innan leverans har skett och
2. att, om inventarierna skall levereras vid olika tidpunkter, högst
femtio procent av medlen får betalas ut vid den första leveransen och
återstoden av medlen när halva investeringsperioden har förflutit.
Statens industriverk får, om det finns särskilda skäl, medge att
utbetalning helt eller delvis får ske vid annan tidpunkt än som anges
i andra stycket.
3 § Statens industriverk får medge att en förnyelsefond helt eller
delvis i beskattningsavseende överförs från ett företag till ett annat
företag för att av sistnämnda företag tas i anspråk i samband med
medgivande enligt 1 §.
4 § Som villkor för medgivande enligt 1 § får statens industriverk
föreskriva att byggnads- eller anläggningsarbeten bedrivs på det sätt
som verket anvisar.
Övergångsbestämmelser
2000:938
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för 1997 och
tidigare års taxeringar.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:203 | Lag (2020:203) om särskild beräkning av vissa avgifter för enskilda näringsidkare | 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om särskild beräkning av
1. egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980), och
2. löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
2 § En fysisk person som har avgiftspliktig inkomst och ska
betala egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) ska
inte betala någon annan avgift enligt de lagar som anges i 1 §
än ålderspensionsavgiften.
Första stycket gäller endast den del av avgiftsunderlaget som
uppgår till högst 100 000 kronor.
3 § I stället för vad som föreskrivs om särskilda avdrag i
lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid
avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980), ska ersättning
som är föremål för särskild beräkning enligt 2 § inte ingå i
underlaget för särskilda avdrag.
Övergångsbestämmelser
2020:203
1. Denna lag träder i kraft den 6 april 2020.
2. Lagen tillämpas dock på inkomst som uppbärs efter den
31 december 2019.
3. Lagen upphör att gälla vid utgången av december 2020.
4. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för inkomst som
uppburits under perioden 1 januari 2020-31 december 2020.
Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter den
1 januari 2020 respektive tid såväl före som efter den
31 december 2020 ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat,
så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till
tiden efter den 31 december 2019 respektive efter den
31 december 2020 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under respektive tid och hela
beskattningsåret.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2007:33 | Förordning (2007:33) om befälhavares skyldighet vid faror för sjötrafiken och sjönöd | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om befälhavares
skyldigheter att vidta åtgärder för att avvärja faror för
sjötrafiken och rädda personer i sjönöd i situationer som avses
i 6 kap. 6 § andra stycket sjölagen (1994:1009).
2 § Denna förordning gäller alla fartyg som används till
sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som
används till sjöfart utanför sjöterritoriet.
Faror för sjötrafiken
3 § Befälhavare på fartyg som
1. påträffar farlig is, farligt vrak eller annan överhängande
fara för sjötrafiken,
2. påträffar tropisk storm,
3. upplever underkyld lufttemperatur och hård vind (7-10 på
Beaufortskalan) som kan orsaka kraftig isbildning på fartygs
överbyggnad, eller
4. upplever vindar över 10 på Beaufortskalan för vilka
stormvarning inte har mottagits,
skall med de medel som står honom eller henne till buds snarast
möjligt meddela detta till fartyg i närheten och
sjöräddningscentralen (MRCC). I Sverige utgörs
sjöräddningscentralen (MRCC) av den räddningscentral som anges
i 4 kap. 9 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.
Meddelanden som nämns i första stycket skall innehålla de
uppgifter som framgår av bilagan till denna förordning.
4 § Sjöfartsverket skall snarast möjligt vidarebefordra sådan
maritim säkerhetsinformation som avses i 3 § på lämpligt sätt
till dem som har ett intresse av informationen.
5 § Någon kostnad för överföring av meddelanden som avses i 3
och 4 §§ får inte tas ut av de berörda fartygen.
Sjönöd
6 § Om en befälhavare får kännedom om att någon är i sjönöd, är
han eller hon skyldig att så snabbt det är möjligt bege sig med
fartyget till olycksplatsen och lämna all hjälp som är möjlig
och nödvändig för att rädda den nödställde.
Vad som sägs om befälhavares skyldighet i första stycket gäller
inte
1. om befälhavaren inte kan lämna hjälp,
2. om det är orimligt att fartyget beger sig till
olycksplatsen, eller
3. om hjälpen inte behövs.
7 § En befälhavare som beger sig till olycksplatsen skall, om
det är möjligt, meddela den nödställde och
sjöräddningscentralen (MRCC) att hans eller hennes fartyg är på
väg dit.
En befälhavare som med stöd av 6 § andra stycket inte beger sig
med fartyget till olycksplatsen skall om möjligt meddela
sjöräddningscentralen (MRCC) detta.
8 § Befälhavaren på ett nödställt fartyg samt
sjöräddningscentralen (MRCC) får tillkalla det eller de fartyg
som enligt 7 § har besvarat nödanropet och som bedöms ha bäst
förutsättningar att lämna hjälp. Om det är möjligt bör samråd
dessförinnan ske med berörda befälhavare.
I lagen (2003:778) om skydd mot olyckor finns bestämmelser om
svensk räddningsledares befogenheter.
9 § Befälhavaren på ett fartyg som har tillkallats enligt 8 §
skall fortsätta till den nödställde samt meddela befälhavare på
berörda fartyg samt sjöräddningscentralen (MRCC) detta.
10 § En befälhavare som har tillkallats enligt 8 § är befriad
från sin räddningsskyldighet om han eller hon av den
nödställde, sjöräddningscentralen (MRCC) eller befälhavare på
fartyg som har nått fram till olycksplatsen har underrättats om
att hjälp inte längre är nödvändig.
11 § Befälhavaren på ett fartyg på vilket skeppsdagbok förs
skall i denna anteckna alla omständigheter som är av betydelse
för bedömningen av hans eller hennes handlande enligt 6-10 §§.
Bilaga
Anvisningar för utsändning av meddelanden om faror för
sjötrafiken som avses i 3 § i denna förordning.
Radiomeddelande skall föregås av varningssignal enligt
Internationella teleunionens radioreglemente.
Meddelande om is, vrak eller andra överhängande faror för
sjötrafiken skall innehålla information om
1) beskaffenheten hos is, vrak eller annan fara som har
iakttagits,
2) isens, vrakets eller farans läge vid den senaste
iakttagelsen, och
3) klockslag och datum för iakttagelsen angivna i Greenwich
Mean Time (GMT).
Meddelande om tropiska stormar (orkaner, tyfoner, cykloner)
skall sändas ut så fort befälhavaren har grundad anledning att
anta att sådan storm är på väg att uppstå eller förekommer i
närheten och skall innehålla information om
1) förekomsten av en tropisk storm,
2) klockslag och datum för iakttagelsen angivna i GMT, och
3) fartygets position vid iakttagelsen.
Meddelande om tropiska stormar skall även innehålla så många
som möjligt av följande uppgifter:
a) barometertryck angivet i millibar, millimeter eller tum med
uppgift om avläsningen är korrigerad eller inte,
b) tendensen för barometertrycket (förändring under de närmast
föregående tre timmarna),
c) exakt vindriktning,
d) vindstyrka på Beaufortskalan,
e) sjö (smul, måttlig, grov eller hög),
f) dyning (obetydlig, måttlig eller hög), inklusive uppgifter
om dyningens riktning, varaktighet, längd och frekvens,
g) fartygets exakta kurs och fart.
När en befälhavare har sänt ut meddelande om tropisk storm, bör
nya iakttagelser göras och sändas ut en gång i timmen eller
minst var tredje timme så länge fartyget märker av stormen.
Meddelande om vindar över 10 på Beaufortskalan för vilka
stormvarning inte har mottagits skall innehålla så många som
möjligt av följande uppgifter:
a) barometertryck angivet i millibar, millimeter eller tum med
uppgift om avläsningen är korrigerad eller inte,
b) tendensen för barometertrycket (förändring under de närmast
föregående tre timmarna),
c) exakt vindriktning,
d) vindstyrka på Beaufortskalan,
e) fartygets exakta kurs och fart.
Meddelande om underkyld lufttemperatur och hård vind (7-10 på
Beaufortskalan) som kan orsaka kraftig isbildning på fartygs
överbyggnad skall innehålla information om
a) klockslag och datum angivna i GMT,
b) lufttemperatur,
c) vattentemperatur (om möjligt), samt
d) vindstyrka och vindriktning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2007:623 | Förordning (2007:623) om statligt bidrag för kommunala hyresgarantier | 1 § Enligt denna förordning får statligt bidrag ges till en
kommun som enligt 2 kap. 6 § lagen (2009:47) om vissa
kommunala befogenheter ställt säkerhet för att ett avtal om
hyra av bostadslägenhet fullgörs (hyresgaranti).
Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel.
Förordning (2010:41).
2 § Som förutsättning för att bidrag skall lämnas gäller att
1. den eller de för vilka hyresgarantierna lämnas har fått en
bostad med hyresrätt som är garanterad med hyresavtal,
2. hyresgarantin omfattar minst sex månadshyror och gäller
under minst två år, och
3. den eller de för vilka hyresgarantierna lämnas bedöms ha
ekonomiska förutsättningar att utan försörjningsstöd enligt
socialtjänstlagen (2001:453) fullgöra hyresbetalningar.
3 § Bidrag lämnas med 5 000 kr per lämnad hyresgaranti.
4 § En ansökan om bidrag lämnas in till Boverket. Boverket
prövar ärenden om bidrag och sköter utbetalningen av bidragen.
Förordning (2012:549).
5 § Boverket får meddela föreskrifter om verkställighet av
denna förordning. Förordning (2012:549).
6 § Boverkets beslut enligt denna förordning får inte
överklagas. Förordning (2012:549).
Övergångsbestämmelser
2007:623
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2007. Bidrag
enligt förordningen lämnas dock för tid från och med den 1 juli
2007.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:465 | Förordning (1984:465) om fraktstöd för film | Inledande bestämmelser
1 § Statligt fraktstöd för film lämnas enligt föreskrifterna i denna
förordning.
2 § I denna förordning avses med biografföreställning sådan allmän
sammankomst eller offentlig tillställning där film visas och med
barnmatiné sådan biografföreställning som riktar sig till barn och som
börjar senast klockan 17.00. Förordning (1990:996).
3 § Fraktstöd kan endast lämnas för sådana filmer som statens biografbyrå
har förklarat berättigade till stödet.
Vidare krävs att filmen har visats vid biografföreställning på ett sådant
fast visningsställe där det ges högst fem föreställningar i veckan utöver
barnmatinéer. Fraktstöd får dock lämnas även om antalet föreställningar
på ett visningsställe tillfälligt överstiger fem i veckan.
4 § Fraktstödet för en film skall beräknas med hänsyn till sådana
kostnader för frakten av filmen som normalt uppkommer för den som låter
visa film på orten.
Filmer som skall vara berättigade till fraktstöd
5 § Statens biografbyrå skall i samband med sin granskning enligt lagen
(1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram pröva om en
film skall vara berättigad till fraktstöd.
Biografbyrån får förklara en sådan film berättigad till fraktstöd endast
om den är minst 16 millimeter bred.
Av det antal filmer som varje år visas första gången vid
biografföreställning här i landet skall biografbyrån välja ut omkring en
tredjedel, vilka filmer skall vara berättigade till fraktstöd. Urvalet
skall ske med hänsyn till kvalitet. Förordning (1990:996).
6 § Om det finns särskilda skäl får biografbyrån även förklara en film,
som har granskats före den 1 januari 1978, berättigad till fraktstöd.
Frågan om rätt till fraktstöd för en sådan äldre film skall biografbyrån
pröva på anmälan av den som låter distribuera filmen till biografer här i
landet.
Vid prövningen skall biografbyrån främst beakta filmens filmhistoriska
värde.
Närmare om fraktstödet
7 § Frågor om utbetalning av fraktstöd prövas av biografbyrån efter
ansökan av den som låtit visa filmen.
Ansökan om utbetalning skall ges in till biografbyrån inom två månader
efter utgången av det kalenderkvartal under vilket filmen visades.
8 § Fraktstöd lämnas med ett belopp som motsvarar 70 procent av de
kostnader som avses i 4 §.
I mån av tillgång på medel lämnas ett tilläggsbelopp som motsvarar
återstoden av kostnaderna. Beslut om tilläggsbelopp fattas under juni
månad och avser de filmer som visats under tiden den 1 april närmast
föregående år -- den 31 mars det innevarande året. Om tillgängliga medel
inte förslår till att ersätta de återstående kostnaderna för samtliga
mottagare av fraktstöd, skall medlen fördelas mellan dem proportionellt i
förhållande till de återstående kostnaderna för var och en.
Om det belopp som bestämts för en stödmottagare enligt andra stycket
understiger 100 kronor, betalas beloppet inte ut, utan fördelas mellan de
övriga mottagarna.
9 § Beslut av biografbyrån i frågor som avser fraktstöd får inte
överklagas.
10 § Biografbyrån får meddela föreskrifter för verkställigheten av
denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1984:465
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1978:223) om
försöksverksamhet med fraktstöd för film.
3. Sådana filmer som har förklarats berättigade till fraktstöd med stöd
av den gamla förordningen, men som visats efter utgången av juni 1984,
får stöd enligt föreskrifterna i den nya förordningen.
4. I fråga om filmer som visats före utgången av juni 1984 gäller den
gamla förordningen.
5. Sådana beslut om tilläggsbelopp som fattas under juni 1985 skall avse
de filmer som visats under tiden den 1 juli 1984--den 31 mars 1985.
1987:234
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.
I fråga om film som har förklarats berättigad till fraktstöd före
utgången av juni 1987 gäller att rätten till stöd också avser varje sådan
kopia av filmen som är mindre än 35 millimeter men minst 16 millimeter
bred. Fraktstöd lämnas dock inte får sådana visningar av de smala
kopiorna som har ägt rum före den 1 juli 1987.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2024:158 | Förordning (2024:158) om statsbidrag till kommuner för insatser som avser barn som löper risk att begå brott i miljöer kopplade till organiserad brottslighet | /Träder i kraft I:2024-04-23/
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
till kommuner i syfte att stärka det förebyggande arbetet när
det gäller barn som löper risk att begå brott i miljöer
kopplade till organiserad brottslighet.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
2 § Socialstyrelsen prövar frågor om bidrag enligt denna
förordning.
Förutsättningar för bidrag
3 § Bidrag får lämnas till kommuner med minst ett område med
stora socioekonomiska utmaningar. Bidrag får även lämnas till
andra kommuner som Socialstyrelsen, efter att ha inhämtat
synpunkter från Polismyndigheten, bedömer har ett särskilt
behov av att stärka det förebyggande arbetet när det gäller
barn som löper risk att begå brott i miljöer kopplade till
organiserad brottslighet.
Inför varje ansökningstillfälle ska Socialstyrelsen besluta
vilka kommuner bidrag får lämnas till och offentliggöra det.
4 § Bidrag får lämnas för insatser som avser barn som löper
risk att begå brott i miljöer kopplade till organiserad
brottslighet. Sådana insatser kan omfatta barnets närstående
eller andra personer som är relevanta för insatsen.
Bidraget får inte ersätta befintlig finansiering.
5 § Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel.
Ansökan
6 § En ansökan om bidrag ska ha kommit in till Socialstyrelsen
senast vid den tidpunkt som myndigheten bestämmer. Ansökan ska
innehålla
1. en beskrivning av vilken typ av insatser bidraget ska
användas till och uppgift om beräknade kostnader,
2. en redogörelse för hur insatserna förhåller sig till
tillgänglig kunskap på området,
3. en redogörelse för behoven av insatserna i kommunen, och
4. en plan för hur insatserna ska följas upp och hur
resultatet ska tas tillvara.
Kommunen ska även i övrigt lämna de handlingar och uppgifter
som myndigheten behöver för att kunna pröva ansökan.
7 § Om kommunen inte lämnar de handlingar och uppgifter som
följer av 6 §, ska Socialstyrelsen ge kommunen möjlighet att
komplettera ansökan inom en viss tid.
Fördelningen av bidraget
8 § Socialstyrelsen får prioritera mellan ansökningarna och ge
företräde till de ansökningar som avser kunskapsbaserade
insatser eller på någon annan grund bedöms ha bäst
förutsättningar att uppfylla det syfte med bidraget som anges
i 1 §. Myndigheten får även prioritera ansökningar från
kommuner där behovet av förebyggande arbete när det gäller
barn som löper risk att begå brott i miljöer kopplade till
organiserad brottslighet bedöms vara störst.
För bedömningarna i första stycket ska Socialstyrelsen vid
behov inhämta synpunkter från relevanta myndigheter.
Beslut
9 § I ett beslut om bidrag ska det anges vilken typ av
insatser bidraget beviljas för. Beslutet om bidrag får förenas
med villkor som ska framgå av beslutet. I beslutet ska även
sista dag för redovisning enligt 10 § anges.
Redovisning
10 § En kommun som har tagit emot bidrag ska senast vid den
tidpunkt som anges i beslutet lämna en redovisning till
Socialstyrelsen. Redovisningen ska innehålla en redogörelse
för hur de mottagna medlen har använts, de resultat som har
uppnåtts och hur de förhåller sig till syftet med bidraget
samt övriga uppgifter och handlingar som myndigheten begär.
11 § Socialstyrelsen ska senast den 15 april varje år till
regeringen lämna en samlad redogörelse för vilka kommuner som
har fått bidrag, med vilka belopp, vad bidraget har använts
till och en bedömning av bidragets resultat i förhållande till
dess syfte.
Hinder mot utbetalning
12 § Socialstyrelsen får besluta att ett beviljat bidrag helt
eller delvis inte ska betalas ut om det finns grund för
återbetalning enligt 13 §.
Återbetalning och återkrav
13 § Mottagaren av ett bidrag är återbetalningsskyldig om
1. bidraget har lämnats felaktigt eller med för högt belopp,
2. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte
har använts för det ändamål som det har beviljats för,
3. mottagaren inte har lämnat en sådan redovisning som avses i
10 §, eller
4. villkoren i beslutet inte har följts.
14 § Socialstyrelsen ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka bidraget om kommunen är återbetalningsskyldig enligt
13 §.
Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska
dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på
beloppet.
Om det finns särskilda skäl för det, får myndigheten besluta
att helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning
eller ränta.
Överklagande
15 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Bemyndigande
16 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:983 | Förordning (2009:983) om behöriga myndigheter på järnvägstrafikområdet | 1 § Konsumentverket ska utöva tillsyn över att
järnvägsföretag, biljettutfärdare, researrangörer och
stationsförvaltare fullgör de skyldigheter som följer av
artiklarna 4-9, 11, 13-20, 22-25 och 27-29 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av
den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för
tågresenärer.
2 § Transportstyrelsen ska utöva tillsyn över att
järnvägsföretag, biljettutfärdare, stationsförvaltare och
infrastrukturförvaltare fullgör de skyldigheter som följer av
artiklarna 10.1, 10.2, 10.4, 12.1, 21 och 26 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007. I
fråga om sådan tillsyn som gäller artikel 21 ska
Transportstyrelsen vid behov samråda med berörd kommun.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:190 | Förordning (1985:190) med vissa bestämmelser om
särskilt räntebidrag m. m. för år 1985 | 1 § Särskilt räntebidrag enligt 36 § bostadsfinansieringsförordningen
(1974:946), punkterna 8 och 9 i övergångsbestämmelserna till samma
förordning och 33 § bostadslånekungörelsen (1967:552) samt särskilt
räntelån enligt räntelånekungörelsen (1967:553) lämnas med iakttagande
av bestämmelserna i denna förordning.
2 § Särskilt räntebidrag eller särskilt räntelån lämnas i fråga om
hus, i vilka lägenheterna är upplåtna med hyres- eller bostadsrätt,
om
1. huset har uppförts eller byggts om efter år 1957 med stöd av
statligt tertiärlån eller med stöd av statligt bostadslån som har
betalats ut före utgången av år 1984 och som -- såvitt gäller
ombyggnad -- avser annat än energibesparande åtgärder eller åtgärder
för att minska radondotterhalten,
2. huset har uppförts år 1957 eller tidigare med stöd av tilläggslån
för anordnande av studentbostäder eller
3. huset i annat fall än som avses i 1 eller 2 har uppförts efter år
1957 och lån har lämnats enligt räntelånekungörelsen (1967:553).
3 § I fråga om en- eller tvåbostadshus som upplåts med hyresrätt
lämnas särskilt räntebidrag eller särskilt räntelån endast om
låntagarens intäkt av fastigheten vid beräkning av inkomstskatt
bestäms på annat sätt än som anges i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370).
4 § Särskilt räntebidrag och särskilda räntelån beräknas på grundval
av samma bidrags- eller räntelåneunderlag som tillämpas vid beräkning
av låntagarens övriga räntebidrag eller räntelån för år 1985. Det
särskilda räntebidraget eller räntelånet skall motsvara produkten av
detta underlag och den räntesats som anges i följande
sammanställning.
---------------------------------------------------------------------
Låntagaren är Räntesats, procentenheter
År för husets färdigställande
---------------------------------------------
1961- 1966- 1971- 1976- 1979- 1981- 1984
-1960 1965 1970 1975 1978 1980 1983
---------------------------------------------------------------------
1. kommun,
landstingskommun,
allmännyttigt
bostadsföretag eller
bostadsföretag i
vilket
landstingskommun
äger ett bestämmande
inflytande,
bostadsrättsförening,
studentbostadsföret
ag eller Stockholms
kooperativa
bostadsförening
eller annan juridisk
person vars intäkt
av fastigheten vid
beräkning av
inkomstskatt skall
bestämmas enligt 2 §
7 mom. lagen
(1947:576) om
statlig
inkomstskatt 1,80 1,40 1,30 1,20 1,00 0,85 0,55 0,40
2. annan juridisk
person än som
avses i 1 2,95 2,30 2,10 1,95 1,65 1,40 0,90 0,65
3. enskild person 3,80 2,95 2,75 2,55 2,10 1,80 1,15 0,85
----------------------------------------------------------------------
5 § Särskilt räntebidrag och särskilt räntelån betalas ut av
bostadsstyrelsen den 28 juni 1985.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:369 | Förordning (1988:369) med instruktion
för sprängämnesinspektionen; | Uppgifter
1 § Sprängämnesinspektionen är central förvaltningsmyndighet för
frågor som rör brandfarliga eller explosiva varor. Det övergripande
målet för verksamheten är att förebygga att personer och egendom
kommer till skada vid hantering av sådana varor.
Inspektionen skall följa den internationella utvecklingen och
främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt
verksamhetsområde.
Inspektionen skall samverka med berörda myndigheter och
näringslivs-, arbetstagar- och andra intresseorganisationer.
Förordning (1993:561).
2 § Inspektionen fullgör, med stöd av bestämmelser i lagen
(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor eller förordningen
(1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor, uppgifter som
tillstånds-, tillsyns- och föreskrivande myndighet i fråga om
hantering av brandfarliga och explosiva varor.
Förordning (1993:561).
3 § Inspektionen skall, efter samråd med Riksrevisionsverket,
fastställa en taxa för de avgifter som får tas ut enligt lagen
(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor samt meddela de
närmare föreskrifter som behövs för att ta ut avgifterna.
Förordning (1993:561).
Verksförordningens tillämpning
4 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på
sprängämnesinspektionen.
/r3/ Myndighetens ledning
5 § Sprängämnesinspektionens generaldirektör är chef för myndigheten.
*/k/ Förordning (1989:898). */-k/
/r3/ Styrelsen
6 § Sprängämnesinspektionens styrelse består av högst nio ledamöter,
generaldirektören medräknad.
Generaldirektören är styrelsens ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande. */k/ Förordning (1989:898). */-k/
/r3/ Organisation
7 § Inom Sprängämnesinspektionen finns enheter med de uppgifter
inspektionen särskilt anger.
Varje enhet leds av en chef. En av enhetscheferna är
generaldirektörens ställföreträdare. Förordning (1993:561).
Personalföreträdare
7 a § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
sprängämnesinspektionen. */k/ Förordning (1988:1012). */-k/
/r3/ Personalansvarsnämnden
8 § Sprängämnesinspektionens personalansvarsnämnd består -- förutom av
generaldirektören och personalföreträdarna -- av enhetscheferna.
Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande. */k/ Förordning (1989:898). */-k/
/r3/ Tjänstetillsättning m. m.
9 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.
Andra tjänster tillsätts av inspektionen. */k/ Förordning (1989:898).
*/-k/
10 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas
av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av
generaldirektören. */k/ Förordning (1989:898). */-k/
11 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören förordnas av
regeringen för en bestämd tid. */k/ Förordning (1989:898).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2022:102 | Lag (2022:102) om rätt till ledighet för politiska uppdrag inom EES, i Schweiz och i Förenade kungariket | 1 § En person som har ett politiskt uppdrag på lokal eller
regional nivå i en annan stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES), i Schweiz eller i Förenade kungariket
har rätt till ledighet från sin anställning i Sverige i den
omfattning som anges i denna lag.
2 § Rätten till ledighet gäller den som har ett politiskt
uppdrag som motsvarar något av följande uppdrag i Sverige som
ger rätt till ledighet enligt kommunallagen (2017:725):
1. förtroendevald ledamot eller ersättare i fullmäktige, nämnd
eller fullmäktigeberedning eller revisor,
2. kommunalråd, borgarråd, regionråd, oppositionsråd eller
annat förtroendeuppdrag som fullgörs på heltid eller betydande
del av heltid,
3. förtroendevald ledamot eller ersättare i beslutande
församling, beslutande församlings beredning, förbundsstyrelse
eller annan nämnd eller revisor i ett kommunalförbund, och
4. av fullmäktige utsedd styrelseledamot, styrelsesuppleant,
lekmannarevisor, motsvarande annan revisor eller suppleant för
revisor i ett kommunalt bolag, en kommunal stiftelse eller en
kommunal förening.
3 § Det politiska uppdraget ger rätt till den ledighet från
anställningen som behövs för att uppdraget ska kunna
fullgöras. Ledigheten ska omfatta tid för
1. möten som är nödvändiga för uppdraget,
2. resor till och från möten, och
3. behövlig dygnsvila omedelbart före eller efter möten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:328 | /r1/ Lag (1990:328)
om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m. m.; | /r3/ Inledande bestämmelser
1 § Preliminär A-skatt skall betalas för inkomst som utgör ersättning
för artistisk verksamhet vid tillställning eller ljudupptagning eller
ersättning för sådan verksamhet för ljudradio eller television, även om
inkomsten inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst
enligt 3 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Detsamma gäller inkomst som
utgör royalty eller liknande ersättning för verksamhet som nyss nämnts.
Bestämmelserna om ersättning för artistisk verksamhet gäller även
ersättning till professionell idrottsman.
2 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte, om skatt tas ut enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.
fl.
Utges ersättning som avses i 1 § av fysisk person eller dödsbo, skall
preliminär A-skatt betalas endast om ersättningen utgör omkostnad i
rörelse.
Riksskatteverket får medge att preliminär A-skatt inte skall betalas för
ersättning som tillkommer viss juridisk person. Lag (1991:597).
/r3/ Artistisk verksamhet
3 § Vad som skall anses vara artistisk verksamhet bedöms med hänsyn till
verksamhetens karaktär och omfattning samt omständigheterna i övrigt.
Hit hänförs exempelvis utövande av musik, sång, skådespeleri, recitation
och dans.
/r3/ Avdrag för preliminär skatt
4 § Avdrag för preliminär A-skatt enligt denna lag görs med 40 procent
av det utbetalade beloppet, om inte mottagaren visar att någon annan
beräkningsgrund bestämts för avdraget. Skatteavdrag görs inte på
särskilt beräknad reseersättning, i de delar den avser kostnaden för
själva resan.
Avdrag görs inte från ersättning som, sedan särskild reseersättning
enligt första stycket frånräknats, understiger 200 kronor. I fråga om
ersättning som skall fördelas på flera gäller gränsen var och en av dem.
Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller. Den som
utbetalar ersättningen skall lämna kvitto på varje skatteavdrag.
/r3/ Inbetalning av preliminär skatt, m. m.
5 § Den som har gjort skatteavdrag enligt 4 § skall betala in det
innehållna beloppet till artistskattekontot. Inbetalningen görs med
särskilt inbetalningskort senast fjorton dagar efter det att avdraget
gjorts. Inbetalning vid samma tillfälle för flera skattskyldiga får
göras i en post om en särskild förteckning samtidigt sänds in till
skattemyndigheten i Örebro län. Om det finns särskilda skäl, får
riksskatteverket bestämma att inbetalningen skall göras tidigare eller
senare eller på något annat sätt.
På inbetalningskortet eller förteckningen skall anges ersättningens
storlek, dagen för utbetalningen och mottagarens namn samt i övrigt
lämnas uppgifter enligt fastställt formulär.
6 § Om inte innehållen skatt betalas in inom föreskriven tid, skall ett
skriftligt meddelande lämnas inom den föreskrivna tiden till
skattemyndigheten i Örebro län om storleken av den innehållna skatt som
sålunda borde ha inbetalats. Lag (1992:648).
7 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 58 § uppbördslagen (1953:272)
i fall som avses i 5 § beräknas dröjsmålsavgift från utgången av den för
inbetalning föreskrivna tiden. Lag (1992:648).
8 § För den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 4 § gäller i
tillämpliga delar vad som föreskrivs om arbetsgivare i uppbördslagen
(1953:272).
Jämkning av skatt enligt 45 § uppbördslagen skall, om inte särskilda
omständigheter föranleder annat, i första hand avse annan skatt än
preliminär skatt enligt 1 § denna lag.
Övergångsbestämmelser
1991:597
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ersättning beträffande vilken avgift tas ut
enligt bestämmelserna i lagen (1908:128 s. 1) om särskilda förmåner och
rättigheter eller om befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt
bestämmelse i samma lag.
1992:648
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före
ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:222 | Lag (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag | Inledande bestämmelser
1 § Denna lag har till syfte att genom bidrag till
anpassning av bostäder ge personer med funktionsnedsättning
möjlighet till ett självständigt liv i eget boende.
2 § Kommunerna ansvarar för bidrag enligt denna lag.
Bostadsanpassningsbidrag
Bidragstagare
3 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas till en person med
funktionsnedsättning (sökande) för anpassning av dennes
permanentbostad. Om bostaden hyrs i andra hand, lämnas bidrag
endast om anpassningsåtgärden är skälig med hänsyn till hur
långvarig upplåtelsen är.
Om någon åtar sig att regelbundet under vissa perioder svara
för omvårdnaden av en person med funktionsnedsättning i sin
bostad och om åtagandet kan antas avse en längre tid, lämnas
bidrag även för anpassning av den bostaden.
4 § Ägare av ett flerbostadshus får överta rätten till
bostadsanpassningsbidrag som har beviljats för
anpassningsåtgärder i anslutning till en lägenhet som innehas
med hyres- eller bostadsrätt, om sökanden och ägaren är
överens om det. Detta gäller under förutsättning att
bostadsanpassningsbidraget har beviljats i form av
kontantbidrag enligt 16 § första stycket och att ägaren åtar
sig att låta utföra de åtgärder som bidraget avser.
Åtgärder som bostadsanpassningsbidrag lämnas för
5 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas för att anpassa och
komplettera fasta funktioner i och i anslutning till en
bostad.
Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att
bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. Bidrag lämnas
inte om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel som erbjuds av
regionen eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen
(2017:30). Lag (2019:983).
6 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas inte för åtgärder i
sådana bostäder som avses i 5 kap. 5 § andra stycket och 7 §
tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) och i 9 § 8 och 9
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade.
7 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 5 § ska utöver
sedvanliga bostadsfunktioner även beaktas behovet av
1. åtgärder för att möjliggöra rehabilitering,
funktionsträning och sjukvård för sökanden, om behovet inte
skäligen bör tillgodoses på annat sätt, och
2. åtgärder som gör det möjligt för sökanden att utöva
hobbyverksamhet, om han eller hon på grund av sin
funktionsnedsättning inte kan delta i aktiviteter utanför
bostaden.
8 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas inte om de sökta
åtgärderna behöver utföras av följande orsaker:
1. byggnadstekniska brister,
2. eftersatt underhåll,
3. avsaknad av eller avsevärda brister i grundläggande
bostadsfunktioner, eller
4. avvikelser från bygglagstiftningens krav på tillgänglighet
och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga.
Första stycket 4 tillämpas endast när ansökan gäller
1. ett en- eller tvåbostadshus som sökanden har låtit uppföra
eller låtit utföra ändringar av,
2. en lägenhet som innehas med bostadsrätt och som sökanden
har låtit utföra ändringar i, eller
3. en ägarlägenhetsfastighet som sökanden har låtit utföra
ändringar i.
9 § Vid byte av bostad lämnas inte bostadsanpassningsbidrag
till sådana åtgärder som beror på att den nya bostaden i
fråga om storlek, planlösning, antal våningsplan eller
andra nivåskillnader i eller i anslutning till bostaden
är uppenbart olämplig med hänsyn till funktionsnedsättningen.
Är den nya bostaden ett en- eller tvåbostadshus som sökanden
låtit uppföra, lämnas bidrag endast för sådan anordning eller
inredning som normalt bara används eller förekommer i sådana
hus på grund av att en boende har en funktionsnedsättning.
Bidrag lämnas dock inte för hiss.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska tillämpas i
fråga om sådana åtgärder som är nödvändiga vid tiden för
bytet av bostaden.
Medgivande
10 § Om någon annan än sökanden helt eller till viss del
äger bostaden eller gemensamma utrymmen eller tomt i
anslutning till bostaden eller om någon annan än sökanden
helt eller till viss del innehar bostaden med hyres- eller
bostadsrätt eller annan nyttjanderätt, lämnas
bostadsanpassningsbidrag endast om
1. samtliga ägare och, i förekommande fall,
nyttjanderättshavare har medgett att anpassningsåtgärderna
får vidtas, och
2. samtliga ägare har utfäst sig att inte kräva ersättning
av sökanden eller nyttjanderättshavare för att återställa
anpassningsåtgärderna.
Medgivande och utfästelse enligt första stycket behöver inte
inhämtas av upplåtare av tomträtt.
Bidrag till reparationer
11 § Bidrag lämnas för att reparera sådan anordning eller
inredning som har installerats med stöd av
bostadsanpassningsbidrag enligt denna lag eller motsvarande
äldre bestämmelser om
1. anordningen eller inredningen är av tekniskt slag, eller
2. anordningen eller inredningen har utsatts för onormalt
slitage på grund av funktionsnedsättningen.
I fråga om anordning eller inredning av tekniskt slag lämnas
bidrag även för besiktning och annat underhåll än reparation.
Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att
bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. Bidrag lämnas
inte om anordningen eller inredningen har installerats med
stöd av bostadsanpassningsbidrag som en ägare av ett
flerbostadshus har övertagit rätten till enligt 4 §. Bidrag
lämnas inte heller om anordningen eller inredningen har
installerats med stöd av äldre bestämmelser i sådan bostad
som avses i 6 §.
Återställningsbidrag
12 § Ägare av bostadshus har rätt till bidrag för
kostnader för återställning av anpassningsåtgärder
(återställningsbidrag) som har utförts
1. i eller i anslutning till en lägenhet som innehas med
hyresrätt eller ett en- eller tvåbostadshus som hyrs ut,
2. i anslutning till en lägenhet som innehas med bostadsrätt
i ett flerbostadshus, eller
3. i anslutning till en ägarlägenhetsfastighet.
13 § Återställningsbidrag lämnas under förutsättning att
1. återställningen avser en åtgärd som har utförts med stöd
av bostadsanpassningsbidrag enligt denna lag eller
motsvarande äldre bestämmelser, och
2. anpassningsåtgärden på grund av ändrade förhållanden inte
längre utnyttjas för sitt ändamål och åtgärden är till
nackdel för andra boende.
Återställningsbidrag lämnas inte om anpassningsåtgärderna har
utförts med stöd av bostadsanpassningsbidrag som en ägare av
ett flerbostadshus har övertagit rätten till enligt 4 §.
14 § Återställningsbidrag lämnas endast till den som äger
en lägenhet som innehas med hyresrätt om
1. ägaren har gett kommunen rätt att anvisa den anpassade
lägenheten till bostadssökande när den blir ledig, och
2. kommunen, när lägenheten blev ledig, inte kunde anvisa den
till någon annan person med funktionsnedsättning.
Övertagande av begagnad anordning
15 § En kommun får avtala om övertagande av en anordning
som tidigare har installerats med stöd av
bostadsanpassningsbidrag enligt denna lag eller motsvarande
äldre bestämmelser och lämna ekonomiskt stöd för kostnader
som kan uppstå i samband med ett sådant övertagande.
Bidragens storlek och utformning
16 § Bostadsanpassningsbidrag, återställningsbidrag och
bidrag till reparationer, besiktning och underhåll enligt
11 § lämnas med ett belopp (kontantbidrag) som motsvarar
skälig kostnad för åtgärderna.
Om sökanden och kommunen är överens om detta, får
bostadsanpassningsbidrag och bidrag till reparationer,
besiktning och underhåll lämnas som ett åtagande från
kommunen att låta utföra åtgärderna.
Om sökanden och kommunen är överens om detta, får
bostadsanpassningsbidrag lämnas genom att en begagnad
anordning överlämnas.
Handläggning av bidragsärenden
Ansökan
17 § Ansökan om bidrag prövas av den kommun där den bostad
som avses med ansökan är belägen.
Beslut om bidrag
18 § I beslut om bidrag ska det anges vilka åtgärder
bidraget avser. Om bidrag lämnas i form av kontantbidrag, ska
även det högsta belopp som kan utbetalas anges.
Om bidrag lämnas enligt 16 § andra eller tredje stycket, ska
detta anges i beslutet.
Återkallelse av beslut
19 § Före utbetalningen av kontantbidrag eller
verkställighet av bidrag som beviljats enligt 16 § andra
eller tredje stycket får den kommun som har beviljat bidraget
återkalla beslutet, om de förutsättningar som låg till grund
för beslutet inte längre finns.
Utbetalning av kontantbidrag
20 § Kontantbidrag betalas ut sedan de åtgärder som
bidraget avser har utförts och kostnaderna har redovisats.
Återbetalning
21 § Kommunen får besluta om återbetalning av kontantbidrag
helt eller delvis
1. om mottagaren av bidraget genom oriktiga uppgifter eller
på något annat sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har
lämnats eller lämnats med för högt belopp, eller
2. om bidrag i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats
med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett
detta.
Kommunen får helt eller delvis efterge
återbetalningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.
Tillsyn och föreskrifter
22 § Tillsyn över tillämpningen av denna lag utövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.
23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
närmare föreskrifter om verkställigheten av denna lag.
Överklagande
24 § Kommunens beslut enligt denna lag eller enligt en
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Övergångsbestämmelser
2018:222
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Genom lagen upphävs lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag m.m.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ansökningar om
bidrag som har kommit in till kommunen före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:98 | Förordning (2016:98) om fritidsbåtar och vattenskotrar | Tillämpningsområde och innehåll
1 § Denna förordning gäller sådana produkter som omfattas av
lagen (2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar.
Förordningen innehåller också bestämmelser om marknadskontroll
som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och
överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv
2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr
305/2011.
Termer och uttryck som används i lagen om fritidsbåtar och
vattenskotrar har samma betydelse i denna förordning.
Förordning (2021:695).
2 § Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter
om vilken utrustning för fritidsbåtar och vattenskotrar, när
utrustningen släpps ut separat, som ska omfattas av lagen
(2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka
fritidsbåtar, vattenskotrar och andra produkter som lagen om
fritidsbåtar och vattenskotrar inte ska tillämpas på.
Grundläggande säkerhets- och miljökrav
3 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka
grundläggande säkerhets- och miljökrav som ska uppfyllas av
produkter som omfattas av lagen (2016:96) om fritidsbåtar och
vattenskotrar när produkterna tillhandahålls på marknaden
eller tas i bruk.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att produkter
som anges i 5 § lagen om fritidsbåtar och vattenskotrar får
undantas från krav i lagen och om närmare villkor för
undantagen.
Bedömning av överensstämmelse
4 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
förfarandet för bedömning av produkters överensstämmelse med
de grundläggande säkerhets- och miljökraven och om innehållet
i den tekniska dokumentation som kan ligga till grund för
bedömningen av överensstämmelse.
Försäkran om överensstämmelse och annan försäkran
5 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
utformningen av och innehållet i försäkran om
överensstämmelse och annan försäkran som åtföljer en
produkt.
CE-märkning
6 § Transportstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om
CE-märkning av produkter som omfattas av denna förordning.
Dokumentation som följer med produkten
7 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om sådan
information och dokumentation som avses i 9 § lagen (2016:96)
om fritidsbåtar och vattenskotrar.
Skadeförebyggande skyldigheter
8 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
tillverkares och importörers skyldigheter att bedriva
skadeförebyggande arbete i syfte att få kännedom om risker
hos produkter som de har tillhandahållit.
Identifiering av aktörer
9 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka
uppgifter tillverkare, tillverkarnas representanter,
importörer, distributörer och privatimportörer ska kunna
lämna till en marknadskontrollmyndighet i fråga om
identifiering av aktörer som har levererat eller mottagit en
produkt.
Överföring av tillverkarens skyldigheter till en annan
aktör
10 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
krav på innehållet i och omfattningen av en skriftlig
fullmakt där en tillverkare utser en representant att utföra
uppgifter som anges i fullmakten.
11 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
förfarandet för bedömning av överensstämmelse med kraven när
sådana produkter som anges i 24 § lagen (2016:96) om
fritidsbåtar och vattenskotrar släpps ut på marknaden eller
tas i bruk.
Marknadskontroll och andra uppgifter
12 § Transportstyrelsen är marknadskontrollmyndighet och
utövar marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över
att produkter överensstämmer med kraven i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2013/53/EU av den 20 november 2013 om
fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv
94/25/EG.
Bestämmelser om information och samarbete mellan myndigheter
om marknadskontroll finns i förordningen (2014:1039) om
marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn.
Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att
besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i
lagen (2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar.
Förordning (2022:1190).
13 § Transportstyrelsen ska när så är befogat och för
Sveriges räkning invända mot ett beslut som en
marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat har fattat
om förbud, begränsat tillhandahållande, tillbakadragande
eller återkallelse från marknaden av fritidsbåtar,
vattenskotrar och andra produkter som av
marknadskontrollmyndigheten bedöms utgöra en risk på
nationell nivå. Transportstyrelsen ska skyndsamt informera
regeringen om invändningen och skälen till den.
Transportstyrelsen ska på begäran av Europeiska kommissionen
samråda med kommissionen och andra medlemsstater i fråga om
beslut beträffande produkter som bedöms utgöra en risk på
nationell nivå som fattats av Transportstyrelsen eller av en
marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat.
14 § Transportstyrelsen ansvarar för att tilldela en unik kod
som identifierar tillverkare av fritidsbåtar och
vattenskotrar samt för att tilldela identifikationskod för
organ som har godkänts av en anmälande myndighet att utföra
bedömning av färdigbyggd produkt.
Avgifter
15 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter
- enligt 29 § lagen (2016:96) om fritidsbåtar och
vattenskotrar,
- för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020, och
- för utfärdande av tillverkarkod och identifikationskod för
anmälda organ enligt 14 §.
Sådana avgifter får tas ut av de aktörer som ansvarar för att
produkten uppfyller föreskrivna krav när produkten
tillhandahålls eller släpps ut på marknaden eller när den tas
i bruk. Avgifterna får bestämmas upp till full
kostnadstäckning. Förordning (2022:1190).
Överklagande
16 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än Transportstyrelsens beslut enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 § får dock inte
överklagas. Förordning (2018:895).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:26 | Riksgäldskontorets föreskrifter (1997:26)
om gällande inlåningsränta i ungdomsbosparandet | Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av
10 § lagen (1988:846) om ungdomsbosparande samt 2§
förordningen (1996:311) med instruktion för
Riksgäldskontoret.
På medel som står inne på ett konto anslutet till
ungdomsbosparandet skall den bank eller sparkassa som
för kontot betala lägst 1,5 procent årlig ränta.
För den kalendermånad, då insättning eller uttag sker,
får på det insatta respektive uttagna beloppet betalas
en lägre årlig ränta än som sägs i första stycket, dock
lägst 0,25 procent.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:66 | Förordning (2011:66) om tillämpning i fråga om Demokratiska folkrepubliken Korea av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner | Genomförande av sanktioner
1 § Lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner ska
tillämpas i fråga om Demokratiska folkrepubliken Korea
(Nordkorea) i enlighet med rådets beslut 2010/800/GUSP av den
22 december 2010 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska
folkrepubliken Korea och om upphävande av gemensam ståndpunkt
2006/795/GUSP.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:288 | Förordning (1984:288) om överföring i krig av vissa av domkapit-
lens uppgifter till kontraktsprostarna | 1 § Denna förordning skall tillämpas
1. om riket kommer i krig,
2. om regeringen föreskriver att förordningen skall tillämpas.
Regeringen meddelar föreskrifter om när förordningen inte längre skall
tillämpas.
2 § Om förbindelserna mellan domkapitlet och pastoraten i ett kontrakt
i stiftet inte kan upprätthållas, får kontraktsprosten från domkapitlet
överta de uppgifter som anges i 4 §.
När förbindelserna med domkapitlet åter kan upprätthållas, skall
kontraktsprosten till domkapitlet omedelbart anmäla de beslut som
har fattats med stöd av första stycket.
3 § Även om förbindelserna till domkapitlet kan upprätthållas, får dom-
kapitlet till en kontraktsprost helt eller delvis föra över de uppgifter
som anges i 4 §, om det föreligger risk för att förbindelserna med pasto-
raten kommer att brytas.
4 § Kontraktsprosten får ändra eller upphäva sådana föreskrifter om de
prästerliga arbetsuppgifternas fördelning som har meddelats av domkapitlet
för prästerna i ett pastorat inom kontraktet eller för någon annan präst
som tjänstgör inom kontraktet. Förordning (1989:87).
5 § Ett beslut som en kontraktsprost har meddelat med stöd av denna
förordning får överklagas i den ordning som är föreskriven om besvär
över beslut av domkapitlet i frågan.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:775 | Förordning (2016:775) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet | 1 § I denna förordning finns kompletterande bestämmelser till
lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss
organiserad brottslighet.
2 § Myndigheter som är skyldiga att lämna uppgifter enligt
lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss
organiserad brottslighet är Arbetsförmedlingen,
Arbetsmiljöverket, Bolagsverket, Centrala studiestödsnämnden,
Ekobrottsmyndigheten när den bedriver polisiär verksamhet,
Finansinspektionen, Fondtorgsnämnden, Försäkringskassan,
Inspektionen för vård och omsorg, Kriminalvården,
Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Migrationsverket,
Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket,
Säkerhetspolisen, Tillväxtverket och Tullverket.
Förordning (2022:770).
3 § Utöver de myndigheter som anges i 2 § får en
åklagarmyndighet ta emot uppgifter enligt lagen (2016:774) om
uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad
brottslighet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2008:853 | Förordning (2008:853) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2009 | 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 10 § lagen (1994:1776)
om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på
bränslen till följande belopp för år 2009.
KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp
Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt
1. 2710 11 31, Bensin som
2710 11 41, uppfyller
2710 11 45 krav för
eller
2710 11 49
a) miljöklass 1
- motorbensin 3 kr 8 öre 2 kr 44 öre 5 kr 52 öre
per liter per liter per liter
- alkylatbensin 1 kr 38 öre 2 kr 44 öre 3 kr 82 öre
per liter per liter per liter
b) miljöklass 2 3 kr 11 öre 2 kr 44 öre 5 kr 55 öre
per liter per liter per liter
2. 2710 11 31, Annan bensin 3 kr 84 öre 2 kr 44 öre 6 kr 28 öre
2710 11 51 än som avses per liter per liter per liter
eller under 1
2710 11 59
3. 2710 19 21, Eldningsolja,
2710 19 25, dieselbrännolja,
2710 19 41- fotogen, m.m.
2710 19 49 som
eller
2710 19 61-
2710 19 69
a) har försetts 797 kr per m³ 3 007 kr per m³ 3 804 kr per m³
med märk- och
färgämnen eller
ger mindre än
85 volymprocent
destillat vid
350°C,
b) inte har
försetts med
märk- och
färgämnen och
ger minst 85
volymprocent
destillat vid
350°C, tillhörig
miljöklass 1 1 332 kr per m³ 3 007 kr per m³ 4 339 kr per m³
miljöklass 2 1 596 kr per m³ 3 007 kr per m³ 4 603 kr per m³
miljöklass 3 1 735 kr per m³ 3 007 kr per m³ 4 742 kr per m³
eller inte
tillhör någon
miljöklass
4. 2711 12 11- Gasol som
2711 19 00 används för
a) drift av 0 kr per 1 652 kr per 1 652 kr per
motordrivet 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
fordon,
fartyg eller
luftfartyg
b) annat 156 kr per 3 164 kr per 3 320 kr per
ändamål än 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
som avses
under a
5. 2711 11 00, Naturgas som
2711 21 00 används för
a) drift av 0 kr per 1 337 kr per 1 337 kr per
motordrivet 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³
fordon,
fartyg eller
luftfartyg
b) annat 258 kr per 2 252 kr per 2 510 kr per
ändamål än 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³
som avses
under a
6. 2701, 2702 Kol och koks 339 kr per 2 617 kr per 2 956 kr per
eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
2 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 4 a § lagen
(1994:1776) om skatt på energi att för fossilt kol i
hushållsavfall ska för år 2009 energiskatt betalas med 162
kronor per 1 000 kilogram fossilt kol och koldioxidskatt med 3
869 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol.
3 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776)
om skatt på energi att energiskatten för år 2009 ska utgöra
1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i
industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid
yrkesmässig växthusodling,
2. 18,6 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som
avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap.
4 § lagen om skatt på energi, och
3. 28,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas
i övriga fall.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:608 | Förordning (1981:608) om läkemedelskostnader, m.m. | 1 § Prisnedsättning enligt 3--4 §§ lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m. m. och kostnadsbefrielse enligt 7 § samma lag får
inte avse större mängd läkemedel än som svarar mot det beräknade behovet
för 90 dagar eller, om lämplig förpackningsstorlek saknas, närmast större
förpackning.
Avser en förskrivning både en mindre mängd läkemedel på prov och en eller
flera senare expeditioner av ytterligare mängder av samma läkemedel,
skall vid det första inköpet av ytterligare läkemedel bestämmelserna om
prisnedsättning i 3 och 3 a §§ nämnda lag tillämpas som om inköpet hade
gjorts samtidigt som provförpackningen inköptes.
Ett läkemedel som har förskrivits får inte förskrivas på nytt så länge
förskrivningen fortfarande är giltig, om syftet enbart är att få
läkemedlet utlämnat på förmånligare villkor. Förordning (1992:1021).
2 § har upphävts genom förordning (1984:746).
3 § En förskrivning av livsmedel, som avses i 5 § lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall göras på en
livsmedelsanvisning.
På livsmedelsanvisningen skall anges hur många gånger förskrivningen
får expedieras.
4 § En förskrivning av förbrukningsartiklar som avses i 6 § lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall göras på
ett hjälpmedelskort.
På hjälpmedelskortet skall anges hur många gånger förskrivningen får
expedieras.
5 § En förskrivning på recept är giltig ett år från utfärdandet om
inte förskrivaren anger kortare giltighetstid. På receptet skall anges
hur många gånger förskrivningen får expedieras. Varje förskrivning får
dock expedieras sammanlagt högst tolv gånger.
Förskrivningar som avses i 3 och 4 §§ är giltiga ett år från
utfärdandet.
Vid varje expedition skall på förskrivningen anges apotekets namn och
dagen för expeditionen.
En avskrift av förskrivningen skall göras vid varje expedition,
varefter förskrivningen lämnas åter till kunden. Avskriften utgör
apotekets verifikation. Vid den sista expeditionen skall apoteket
behålla förskrivningen som sin verifikation. Ett hjälpmedelskort
lämnas dock åter till kunden. Förordning (1984:746).
6 § Bestämmelserna i 2-4 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. tillämpas även i fråga om läkemedel som
förskrivits av behörig läkare i Danmark, Finland, Island eller Norge,
om läkemedlen inköpts här i riket.
En sådan förskrivning får expedieras endast en gång. Vid expeditionen
skall apoteket behålla förskrivningen som sin verifikation.
7 § Vid utbetalning av ersättning till kunden enligt 9 § lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall en
avskrift av förskrivningen göras, varefter förskrivningen lämnas åter
till kunden. Avskriften utgör apotekets verifikation.
8 § Läkemedel eller annan vara som avses i 2-6 §§ lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m. får i brådskande fall lämnas
ut utan hinder av att förskrivningen inte har gjorts på föreskriven
blankett. I ett sådant fall skall den som utfärdar förskrivningen på
den härför använda handlingen intyga att det är ett brådskande fall
samt lämna de uppgifter som skulle ha lämnats, om föreskriven blankett
hade använts.
En förskrivning som avses i denna paragraf får expedieras endast en
gång. Vid expeditionen skall apoteket behålla handlingen som sin
verifikation.
9 § En förskrivning får även göras genom telefonering till apoteket.
En sådan förskrivning skall av apoteket föras in på en särskild
blankett. Den som gör förskrivningen är skyldig att lämna samtliga
uppgifter, som apoteket behöver för att fylla i blanketten.
Vid expeditionen av en sådan förskrivning, skall handlingen förses med
uppgift om apotekets namn och dagen för expeditionen.
En sådan förskrivning får expedieras endast en gång. Apoteket skall
behålla handlingen som sin verifikation.
10 § Vid en expedition av en förskrivning som behålls av apoteket
skall, om den för vilken förskrivningen utfärdats begär det, apoteket
lämna denne en bestyrkt avskrift av handlingen. På avskriften skall
anges att den inte gäller för expedition.
11 § Vid varje expeditionstillfälle skall apoteket tillhandahålla ett
särskilt kvitto på det belopp som kunden betalat för prisnedsatta
läkemedel. Om kunden begär det, skall apoteket anteckna beloppet på
fastställt formulär. Apoteket skall vidta även de övriga åtgärder som
behövs för erhållande av kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m. m. Förordning (1990:1408).
12 § Har läkemedel eller annan vara som avses i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m. m. lämnats ut kostnadsfritt eller
till nedsatt pris från apoteket mot förskrivning, har Apoteksbolaget AB
rätt att få ersättning av riksförsäkringsverket med ett belopp som
motsvarar försäljningspriset respektive den föreskrivna
prisnedsättningen.
Har Apoteksbolaget AB betalat ut ersättning som avses i 9 § lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. skall
riksförsäkringsverket ersätta bolaget för det utgivna beloppet.
Ersättning som avses i första och andra styckena skall betalas i
efterhand, varvid ersättning som hänför sig till en viss månad skall
betalas den första vardagen, som inte är lördag, i den andra månaden
därefter. I övrigt skall ersättning betalas i den ordning som
riksförsäkringsverket bestämmer efter samråd med Apoteksbolaget AB.
Förordning (1987:279).
13 § De handlingar som enligt denna förordning utgör apotekets
verifikationer skall förvaras i tre år räknat från den dag
Apoteksbolaget AB begärde ersättning för dem.
Verifikationerna skall på begäran av läkemedelsverket eller
riksförsäkringsverket överlämnas till dessa myndigheter för
granskning. Förordning (1990:699).
14 § Läkemedelsverket skall i erforderlig omfattning granska de
handlingar som avses i 12 och 13 §§. Riksförsäkringsverket skall i
erforderlig omfattning granska ersättningsanspråk enligt 12 § samt
kontrollera att läkemedel och andra varor som lämnats ut kostnadsfritt
eller till nedsatt pris omfattas av lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m. m. Förordning (1992:1021).
15 § Läkemedelsverket skall efter samråd med riksförsäkringsverket
fastställa blanketter som avses i 1-4 och 9 §§.
Riksförsäkringsverket skall fastställa det formulär som avses i 11 §.
Förordning (1990:699).
Övergångsbestämmelser
1987:279
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Ersättning enligt 12 § första stycket avseende år 1987 som
inte har betalats före denna förordnings ikraftträdande, skall av
riksförsäkringsverket betalas till Apoteksbolaget AB senast den
20 januari 1988.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:990 | Förordning (1990:990) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Turkiet | 1 § Lagen (1988:782) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Turkiet skall träda i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas på inkomst
som förvärvas denna dag eller senare.
Avtalet träder i kraft den 18 november 1990.
2 § Följande gäller om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst
som enligt bestämmelsen i artikel 19 punkt 1 i avtalet beskattas endast
i Turkiet eller enligt bestämmelserna i artikel 23 punkt 2 b skall
undantas från svensk skatt.
Sådan inkomst tas inte med vid taxeringen i Sverige.
Om personen i fråga taxeras till statlig inkomstskatt för annan inkomst
skall dock följande iakttas. Först uträknas den statliga inkomstskatt
som skulle ha påförts om den skattskyldiges hela inkomst beskattats
endast i Sverige. Därefter fastställs hur stor procent den sålunda
uträknade skatten utgör av hela den beskattningsbara inkomst på vilken
skatten beräknats. Med den därmed erhållna procentsatsen tas skatt ut på
den inkomst som skall beskattas i Sverige. Förfarandet skall användas
endast om detta leder till högre skatt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1998:904 | Förordning (1998:904) om anmälan för samråd | 1 § Har upphävts genom förordning (2005:622).
2 § Har upphävts genom förordning (2010:955).
3 § Har upphävts genom förordning (2010:955).
4 § Har upphävts genom förordning (2010:955).
5 § Har upphävts genom förordning (2010:955).
Anmälan för samråd
6 § Den som i enlighet med gällande bestämmelser har
underrättat Skogsstyrelsen om avverkning som skall äga rum
på hans mark, om uttag av skogsbränsle eller om sådan dikning i
samband med avverkning som inte kräver tillstånd enligt 11 kap.
miljöbalken skall anses ha gjort anmälan för samråd för
åtgärden enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
Den som enligt gällande bestämmelser har underrättat
länsstyrelsen om att jordbruksmark skall tas ur
jordbruksproduktion skall anses ha gjort anmälan för samråd
enligt 12 kap. 6 § miljöbalken beträffande sådant arbetsföretag
för vilket marken tas i anspråk. Förordning (2005:1155).
7 § Länsstyrelsen får, i andra fall än som avses i 6 §,
föreskriva anmälningsskyldighet för samråd enligt 12 kap. 6 §
andra stycket miljöbalken i fråga om särskilda slag av
verksamheter eller åtgärder som kan medföra skada på
naturmiljön. Motsvarande befogenhet har i stället
Skogsstyrelsen, om verksamheten eller åtgärden skall
utföras på mark som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429) och
avser avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning,
beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar,
skogsgödsling, skogsmarkskalkning eller andra
skogsbruksåtgärder. Förordning (2005:1155).
7 a § Innan en allmän skoterled eller annan anläggning för
skotertrafik beslutas av en kommun eller utförs, ska anmälan
göras för samråd enligt 12 kap. 6 § första stycket
miljöbalken, om leden eller anläggningen ligger utanför ett
område som omfattas av en detaljplan enligt plan- och
bygglagen (2010:900). Om en sådan anmälan har gjorts innan
kommunen beslutat i frågan behövs inte någon anmälan innan
leden eller anläggningen utförs. För allmänna skoterleder som
omfattas av förordningen (1997:716) om statsbidrag till
anläggande av allmän skoterled m.m. behöver någon anmälan inte
göras.
Anmälan ska även göras innan skoterled eller annan anläggning
för skotertrafik utförs för en annan huvudman än en kommun.
Förordning (2011:369).
7 b § Innan undersökningsarbete enligt minerallagen (1991:45)
bedrivs inom ett område som avses i 4 kap. 5 § miljöbalken,
skall anmälan göras för samråd enligt 12 kap. 6 § första
stycket miljöbalken. Förordning (1998:1255).
7 c § Innan renstängsel eller annan fast anläggning för
rennäringen anordnas, skall anmälan göras för samråd enligt 12
kap. 6 § första stycket miljöbalken. Förordning (1998:1255).
8 § Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken skall
vara skriftlig och åtföljas av en karta samt innehålla en
beskrivning av den planerade verksamheten eller åtgärden. En
anmälan skall även, i den utsträckning som behövs i det
enskilda fallet, innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt
6 kap. miljöbalken.
Anmälan för samråd skall vidare innehålla uppgifter om
fastighetsägare och nyttjanderättshavare som berörs av
verksamheten eller åtgärden.
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen får efter samråd med
Riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter meddela
föreskrifter om vilka ytterligare uppgifter en sådan anmälan
skall innehålla.
9 § Innan Skogsstyrelsen fattar beslut i ett ärende om
anmälan för samråd för skogsbilvägar, skogsgödsling eller
skogsmarkskalkning skall Skogsstyrelsen ge länsstyrelsen
tillfälle att lämna synpunkter. Förordning (2005:1155).
Underrättelse om beslut
10 § Den som beslutar om ett föreläggande eller förbud enligt
12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken ska snarast skicka
beslutet
1. till Naturvårdsverket, och
2. till väghållningsmyndigheten och till
lantmäterimyndigheten, om det inte är uppenbart att
myndigheten inte behöver få information om beslutet.
Om länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen beslutar att meddela,
ändra eller upphäva en föreskrift enligt 7 § denna
förordning, ska myndigheten skicka beslutet till
Naturvårdsverket och till lantmäterimyndigheten.
Länsstyrelsen ska skicka sitt beslut även till
Skogsstyrelsen. Förordning (2010:955).
Tillsyn och avgifter
11 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i
miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det
tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i
2 kap. 4, 8 och 10 §§ miljötillsynsförordningen.
Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1998:940) om
avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
Förordning (2020:636).
Överklagande
12 § I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om
överklagande hos mark- och miljödomstol.
Föreskrifter som har meddelats av länsstyrelsen med stöd av
7 § får överklagas hos regeringen. Förordning (2010:957).
13 § Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen får överklaga beslut
som rör frågor om anmälan för samråd enligt 12 kap.
miljöbalken och denna förordning. Förordning (2010:955).
Straff och förverkande
14 § I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och
förverkande.
Övergångsbestämmelser
2005:1155
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av beslut av
en skogsvårdsstyrelse som meddelats före den 1 januari 2006.
Ärenden som inte har avgjorts före den 1 januari 2006 skall
överlämnas till Skogsstyrelsen.
2010:955
1. Denna förordning träder i kraft 1 september 2010.
2. Äldre lydelse av 5 § första-tredje styckena ska tillämpas
endast i fråga om uppgifter som avser tiden före utgången av
år 2009.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1987:535 | Förordning (1987:535)
om statsbidrag till en särskild studiekampanj för invandrare | Inledande föreskrifter
1 § I denna förordning meddelas föreskrifter om statsbidrag till en
särskild studiekampanj för invandrare i syfte att stimulera invandrare
till ett ökat valdeltagande.
2 § Ett studieförbund kan få statsbidrag till studiekampanjen, om
förbundet har rätt till statsbidrag enligt förordningen (1981:518) om
statsbidrag till studiecirklar m. m. och kampanjen bedrivs genom
anordnande av studiecirklar inom ramen för studiecirkelverksamhetens
allmänna mål och riktlinjer.
3 § Statsbidrag fördelas av skolöverstyrelsen mellan studieförbunden i
förhållande till det genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade
studietimmar under huvudämnesgruppen "Samhällsvetenskap, information"
under de tre senaste redovisningsåren.
Villkor
4 § För varje studiecirkel skall det finnas en studieledare och en
arbetsplan, som skall vara godkända av en lokal studieförbundsavdelning.
5 § Varje studiecirkel skall omfatta minst tre studietimmar. Med
studietimme menas en tid om 45 minuter.
6 § I en studiecirkel får ingå högst 20 deltagare, studieledaren
inräknad.
Vid varje sammankomst skall minst tre deltagare, studieledaren inräknad,
vara närvarande.
7 § Studiecirkeln skall vara kostnadsfri för deltagarna och den skall
anordnas inom riket.
Former av statsbidrag
8 § Statsbidrag utgår i form av schablonbidrag och bidrag till särskilda
kostnader.
Schablonbidrag utgår med 268 kr. för varje studietimme och för högst
30 000 studietimmar.
Bidrag till särskilda kostnader utgår med högst 2 milj. kr. och lämnas
för bidrag till information till invandrarna, för bidrag till
ledarinformation och utbildning samt bidrag till centrala
organisationskostnader.
Särskilda föreskrifter
9 § Sådan verksamhet till vilken statsbidrag utgår skall stå under
tillsyn av skolöverstyrelsen.
10 § Skolöverstyrelsen fastställer och betalar i förskott ut
statsbidrag.
11 § Den som uppburit statsbidrag är skyldig att lämna de
redovisningshandlingar och den verksamhetsberättelse som
skolöverstyrelsen bestämmer.
Överklagande m.m.
12 § Skolöverstyrelsens beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.
13 § Skolöverstyrelsen meddelar de närmare föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2017:807 | Lag (2017:807) om ansvarsfrihet vid vissa vapenbrott | 1 § Den som innehar ett skjutvapen eller ammunition utan att
ha rätt till det ska inte dömas till ansvar för detta enligt
9 kap. 1 §, 1a § eller 2 § första stycket d vapenlagen
(1996:67), om han eller hon frivilligt lämnar in eller låter
någon annan lämna in vapnet eller ammunitionen till
Polismyndigheten under perioden februari-april 2018.
Det som sägs om skjutvapen i denna lag gäller även sådana
föremål som anges i 1 kap. 3 § vapenlagen.
2 § Den som lämnar in eller den som låter någon annan lämna
in skjutvapen eller ammunition enligt 1 § har rätt att vara
anonym.
3 § Skjutvapen och ammunition som har lämnats in enligt 1 §
tillfaller staten.
Detta gäller dock inte om egendomen har lämnats in utan
ägarens samtycke och ägaren gör anspråk på egendomen. Om
egendomens ägare är känd, ska ett sådant anspråk göras inom
en månad från det att ägaren fick del av en underrättelse
från Polismyndigheten om att egendomen lämnats in till
myndigheten. I annat fall ska anspråket göras inom tre
månader från det att egendomen lämnades in.
4 § Skjutvapen och ammunition som har tillfallit staten
enligt 3 § ska förstöras, om egendomen inte behövs för
musealt eller militärt ändamål eller för Polismyndighetens
verksamhet.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om hanteringen av skjutvapen och ammunition som
har lämnats in enligt denna lag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:208 | Förordning (2003:208) om förbud mot vissa metaller i bilar | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om förbud mot
vissa metaller i bilar och har meddelats med stöd av 5 kap. 8 §
fordonslagen (2002:574).
2 § Material och komponenter i andra lätta lastbilar och
personbilar än sådana som är EU-typgodkända och som för första
gången släpps ut på marknaden efter den 1 juli 2003 får inte
innehålla bly, kvicksilver, kadmium eller sexvärt krom, utom i
de fall som anges i bilaga II till Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om
uttjänta fordon, i lydelsen enligt kommissionens delegerade
direktiv (EU) 2023/544. Förordning (2023:568).
3 § Med personbil och lätt lastbil avses i denna förordning
samma som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
4 § Kemikalieinspektionen är marknadskontrollmyndighet och
utövar marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om
marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om
ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG)
nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 över att produkter
överensstämmer med kraven i direktiv 2000/53/EG.
Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att
besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i
fordonslagen (2002:574). Förordning (2022:1161).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2023:281 | Lag (2023:281) om Rättsmedicinalverkets hantering av humanbiologiskt material | Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller vid hantering i form av bevarande,
utlämnande och förstöring av humanbiologiskt material i
Rättsmedicinalverkets verksamhet. I 6 § finns bestämmelser om
att Rättsmedicinalverket utöver sådan hantering också får
undersöka humanbiologiskt material för vissa särskilda
ändamål.
Det som i denna lag föreskrivs om humanbiologiskt material
gäller även material som undersöks i syfte att fastställa om
det är humanbiologiskt eller inte.
2 § Med humanbiologiskt material avses mänskligt biologiskt
material som har tagits från en levande eller avliden människa
eller ett foster.
3 § Bestämmelser om när Rättsmedicinalverket får ta, ta emot
och undersöka prover av humanbiologiskt material finns i andra
författningar.
Av 1 kap. 5 a § biobankslagen (2023:38) följer att den lagen
inte ska tillämpas på humanbiologiskt material som omfattas av
denna lag.
Om en annan lag än biobankslagen eller en förordning
innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag,
tillämpas den bestämmelsen.
Den enskildes inställning till hantering av humanbiologiskt
material
4 § Humanbiologiskt material får, om inte något annat följer
av 5 §, hanteras med stöd av denna lag och föreskrifter som
har meddelats i anslutning till lagen även om hanteringen
strider mot inställningen hos den från vilken materialet har
tagits eller, om personen är avliden, en närstående till honom
eller henne.
5 § I ärenden där Rättsmedicinalverket har åtagit sig att
utföra ett uppdrag på begäran av en enskild, får
humanbiologiskt material hanteras med stöd av denna lag och
föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen endast
om samtycke till hanteringen har lämnats av den från vilken
materialet har tagits eller, om personen är ett barn, barnets
vårdnadshavare. Om samtycket tas tillbaka, ska det
humanbiologiska materialet förstöras.
Första stycket gäller inte uppdrag som har lämnats inom ramen
för enskilt bedriven hälso- och sjukvård eller socialtjänst.
Hantering för vissa ändamål
6 § Rättsmedicinalverket får, utöver sådan hantering som har
stöd i andra författningar, bevara och undersöka
humanbiologiskt material för följande ändamål inom
myndighetens verksamhet:
1. kvalitetssäkring, utvärdering och utvecklingsarbete,
2. utbildning, och
3. forskning.
Bevarande och förstöring av humanbiologiskt material
7 § Humanbiologiskt material får inte bevaras under längre tid
än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med
bevarandet.
Humanbiologiskt material som inte ska bevaras får förstöras.
Utlämnande av humanbiologiskt material
8 § Rättsmedicinalverket får lämna ut humanbiologiskt material
endast
1. om det följer av en annan lag eller en förordning,
2. på begäran av en allmän domstol, en åklagare,
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,
3. för en undersökning inom hälso- och sjukvården avseende en
avliden person som är eller har varit föremål för en
rättsmedicinsk undersökning,
4. för forskning,
5. för identifiering av en avliden person eller för
gravsättning, på begäran av en utländsk myndighet,
6. om utlämnandet är nödvändigt på grund av fara för en
enskilds liv eller allvarlig fara för en enskilds hälsa, eller
7. om det annars finns synnerliga skäl.
Humanbiologiskt material får lämnas ut för forskning som
förutsätter godkännande enligt lagen (2003:460) om
etikprövning av forskning som avser människor endast om ett
sådant godkännande har lämnats.
9 § Rättsmedicinalverkets beslut enligt 8 § första stycket 2-7
får förenas med villkor.
Tillgången till humanbiologiskt material
10 § Rättsmedicinalverket ska se till att tillgången till
humanbiologiskt material begränsas till det som var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Överklagande
11 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Bemyndigande
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om bevarande och
förstöring av humanbiologiskt material.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:219 | Förordning (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som
kompletterar
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av
den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende
på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s
dataskyddsförordning,
2. lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning, och
3. Europarådets konvention om skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter, här benämnd
Europarådets dataskyddskonvention.
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av
- 3 kap. 9 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser
till EU:s dataskyddsförordning i fråga om 5 och 6 §§,
- 2 kap. 3 § och 3 kap. 6 och 9 §§ samma lag i fråga om
7 §,
- 6 kap. 7 § samma lag i fråga om 10 och 11 §§, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Tillsynsmyndighet
3 § Integritetsskyddsmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt
EU:s dataskyddsförordning och lagen (2018:218) med
kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
Förordning (2020:1140).
Ackrediteringsorgan
4 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
ackrediterar certifieringsorgan enligt artikel 43 i EU:s
dataskyddsförordning.
Personuppgifter som rör lagöverträdelser
5 § Personuppgifter som avses i artikel 10 i EU:s
dataskyddsförordning får behandlas av andra än myndigheter om
behandlingen är nödvändig för att
1. rättsliga anspråk ska kunna fastställas, göras gällande
eller försvaras, eller
2. en rättslig förpliktelse enligt lag eller förordning ska
kunna fullgöras.
6 § Integritetsskyddsmyndigheten får meddela ytterligare
föreskrifter om i vilka fall andra än myndigheter får behandla
personuppgifter som avses i artikel 10 i EU:s
dataskyddsförordning.
Integritetsskyddsmyndigheten får även i enskilda fall besluta
att andra än myndigheter får behandla sådana personuppgifter.
Förordning (2020:1140).
Enskilda arkiv
7 § Riksarkivet får meddela föreskrifter om att
personuppgiftsansvariga som inte omfattas av föreskrifter om
arkiv får behandla personuppgifter för arkivändamål av
allmänt intresse.
Riksarkivet får även i enskilda fall besluta att sådana
personuppgiftsansvariga får behandla personuppgifter för
arkivändamål av allmänt intresse.
Föreskrifter och beslut som meddelas enligt första och andra
styckena får avse behandling av personuppgifter som avses i
artikel 9.1 (känsliga personuppgifter) och artikel 10 i EU:s
dataskyddsförordning.
8 § Innan Riksarkivet meddelar föreskrifter eller beslut
enligt 7 § ska Integritetsskyddsmyndigheten ges tillfälle att
yttra sig över Riksarkivets förslag. Förordning (2020:1140).
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift
9 § Sanktionsavgifter ska betalas till Kammarkollegiet.
10 § En beslutad sanktionsavgift faller bort till den del
beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från
det att beslutet fick laga kraft.
11 § Om betalningsansvaret har upphävts genom ett beslut
som fått laga kraft, ska sanktionsavgiften betalas tillbaka.
För sanktionsavgift som betalas tillbaka betalas även ränta
enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från den dag då
avgiften betalades till och med den dag den betalas
tillbaka.
Bistånd enligt Europarådets dataskyddskonvention
12 § Den som är bosatt i Sverige och vill utöva sådana
rättigheter som följer av Europarådets dataskyddskonvention, i
ett annat land som är anslutet till konventionen, får till
Integritetsskyddsmyndigheten ge in en sådan framställning om
bistånd som avses i artikel 14.2 i konventionen.
Integritetsskyddsmyndigheten förmedlar framställningen till
det andra landet.
Framställningen ska innehålla uppgifter om
1. namn och adress samt andra uppgifter som behövs för att
identifiera den person som gör framställningen,
2. den behandling som framställningen avser eller den som är
personuppgiftsansvarig, och
3. ändamålet med framställningen.
Förordning (2020:1140).
Övergångsbestämmelser
2018:219
1. Denna förordning träder i kraft den 25 maj 2018.
2. Genom förordningen upphävs personuppgiftsförordningen
(1998:1191).
3. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för
överklagande av beslut som har meddelats med stöd av den
förordningen.
4. Beslut som har meddelats med stöd av 9 § den upphävda
förordningen gäller fortfarande.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:152 | Containerlag (1980:152) | 1 § Denna lag har till syfte att säkerställa efterlevnaden av 1972 års
internationella konvention om säkra containrar.
Lagen gäller containrar som används i internationell trafik och som
inte är särskilt konstruerade för lufttransporter.
Med internationell trafik avses, om inte annat anges i lagen,
transporter som utförs till eller från Sverige eller i transittrafik
genom Sverige.
2 § Med container avses en transportanordning som är
1. tillräckligt motståndskraftig för att medge upprepad användning,
2. konstruerad för att underlätta godstransporter med ett eller flera
transportsätt utan att godset lastas om,
3. konstruerad för att lätt kunna förankras och hanteras och för de
ändamålen försedd med en särskild anordning av öppningar och ytor, som
är placerad på containerns över- eller undersida för att möjliggöra
hantering, stapling eller förankring (hörnbeslag), samt
4. så stor att den yta som omfattas av de fyra yttre bottenhörnen är
antingen minst 14 m/n2/ (150 kvadratfot) eller, om containern är
försedd med övre hörnbeslag, minst 7 m/n2/ (75 kvadratfot).
3 § Containrar skall provas och godkännas i säkerhetshänseende enligt
de föreskrifter som beslutas av regeringen eller den myndighet som
regeringen utser.
4 § Om en container har godkänts och försetts med säkerhetsskylt i ett
annat land enligt säkerhetskonventionen, skall godkännandet gälla även
här i landet.
5 § Ägaren av en container skall hålla containern i säkert skick. Han
skall kontrollera den enligt föreskrifter som beslutas av regeringen
eller den myndighet som regeringen utser (egenkontroll).
Dessa skyldigheter gäller även när containern används vid transporter
utanför Sverige mellan platser som är belägna i skilda länder, om
ägaren har sitt hemvist eller huvudkontor i Sverige.
Ägaren får genom ett skriftligt avtal överlåta sina skyldigheter på
den som i ägarens ställe har rätt att förfoga över containern.
6 § En container får användas endast om den är godkänd och försedd med
giltig säkerhetsskylt samt har genomgått egenkontroll inom föreskriven
tid.
En container, som inte har genomgått egenkontroll inom föreskriven
tid, men som i övrigt är i säkert skick, får dock efter särskilt
medgivande användas för att slutföra en pågående transport.
7 § En container, som är i sådant skick att det klart framgår att den
utgör en uppenbar säkerhetsrisk, får inte användas förrän den har
återställts i säkert skick.
8 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som
beslutas med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen
utser. Denna myndighet får begära de upplysningar, handlingar och prov
samt påkalla de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett uttaget
prov berättigar inte till någon ersättning.
9 § Tullverket skall kontrollera efterlevnaden av 6 och 7 §§
och får i samband därmed meddela de förbud som behövs för att trygga
efterlevnaden av nämnda paragrafer samt besluta om medgivanden enligt
6 § andra stycket.
Även annan myndighet som regeringen utser får efter samråd med
Tullverket meddela sådana förbud och besluta sådana medgivanden.
Lag (1999:408).
9 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn enligt denna
lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Lag (2010:1557).
10 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen
bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 9 §.
11 § Om överklagande av beslut som avses i 9 § föreskrivs särskilt. En
central förvaltningsmyndighets beslut enligt 9 § får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:12 | Lag (1980:12)
om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården | 1 § För den hälso- och sjukvård som en landstingskommun och en kommun
som inte tillhör landsting ombesörjer enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) skall det finnas en eller flera förtroende
nämnder med uppgift att främja kontakterna mellan patienterna och
hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den
hjälp som förhållandena påkallar.
Landstingen eller kommunen får tillsätta särskild förtroende
nämnd eller uppdra åt någon annan nämnd att vara förtroendenämnd. När
flera förtroendenämnder finns, skall varje nämnd fullgöra de uppgifter
som sägs i första stycket för en viss del av landstingen eller
kommunen eller för en viss vårdinrättning. Lag (1991:1666).
2 § För en särskild förtroendenämnd gäller vad som är föreskrivet om
nämnder i kommunallagen (1991:900). Lag (1991:1666).
3 § har upphävts genom lag (1980:990).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:706 | Förordning (1985:706) om minnesmynt på etthundra kronor | 1 § Med anledning av det Internationella skogsåret 1985, proklamerat
av Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO),
skall minnesmynt med ett namnvärde av etthundra kronor ges ut.
2 § Minnesmyntet skall tillverkas av en legering som består av 925
tusendelar silver och 75 tusendelar koppar samt ha en vikt av 16,0
gram och en diameter av 32 millimeter. Avvikelsen från den nominella
vikten får vid uppvägning av 100 mynt vara högst 16 gram.
3 § Minnesmyntet skall ha följande prägel. På framsidan lilla
riksvapnet utan sköld mot en bakgrund av årsringar i en stockände, som
omskrift upptill "SVERIGE" och nedtill "100 KRONOR", till vänster "E",
som anger myntningsorten, och till höger "U", som är
begynnelsebokstaven i myntdirektörens efternamn. På frånsidan
skogsårets emblem omgivet av ett frö och växande träd, som omskrift
"DET INTERNATIONELLA SKOGSÅRET" samt nedtill "1985". Randen skall vara
slät.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:41 | Lag (1993:41) om datoriserade bokningssystem för luftfart | 1 § Följande regler inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det
hänvisas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:
Artiklarna 1--16, 19 och 22 i rådets förordning (EEG) nr 2299/89 av
den 24 juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade
bokningssystem.
2 § När reglerna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden
som är utmärkande för EG:s rättsordning, exempelvis
-- ingresser,
-- adressaterna för EG:s rättsakter,
-- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,
-- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG:s
medlemsstater, deras offentliga organ, företag och enskilda
personer i dessa stater,
-- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,
skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:
1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning.
2. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.
3. Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av
en övervakningsmyndighet och en domstol.
3 § Tvister om hur reglerna skall tillämpas skall hänskjutas till
vederbörande EFTA-organ, om det gäller en tvist mellan EFTA-stater,
och till Gemensamma EES-kommittén, om det gäller en tvist
mellan en EG-medlemsstat och en EFTA-stat.
Det som sägs om kommissionen i artiklarna 7.3, 7.4, 11--16 och 19
skall i stället avse EFTA:s övervakningsmyndighet.
Kommissionens förordning (EEG) nr 2672/88 som det hänvisas till
i artikel 7.2 har upphört att gälla.
4 § Den svenska texten till den i 1 § angivna rättsakten har
publicerats i Svensk författningssamling (SFS 1992:138)/n2/.
Den svenska texten till de protokoll som anges i 2 § finns intagna i
lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES).
5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska,
italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska
och tyska texterna skall ha samma giltighet.
Övergångsbestämmelser
1994:2037
Den upphävda lagen skall dock fortsätta att tillämpas på avtal och
andra rättshandlingar rörande datoriserade bokningssystem för
luftfart som hänför sig till den tid under vilken lagen varit i kraft.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:733 | Förordning (1984:733) om tillsättning av vissa
tjänster inom polisväsendet | 1 § Vid tillsättning av tjänster vid rikspolisstyrelsen och i den lokala
polisorganisationen med anledning av polisväsendets omorganisation den 1
oktober 1984 skall följande särskilda bestämmelser gälla utöver vad som
annars är föreskrivet om tillsättning av tjänster.
2 § Bestämmelserna i 10 a § anställningsförordningen (1965:601) skall
inte tillämpas på tjänster vid rikspolisstyrelsen.
3 § Tjänster som inte tillsätts av regeringen får kungöras lediga till
ansökan genom att anslås på anslagstavlan vid den myndighet där
respektive tjänst finns inrättad och hos vederbörande länsstyrelse.
Ansökningstiden skall i sådant fall vara tio dagar räknat från den dag
då anslaget skedde på myndighetens anslagstavla.
4 § Beslutar tillsättningsmyndigheten efter ett ledigkungörande enligt 3
§ att inte tillsätta en tjänst på grund av ledigkungörandet, skall
tjänsten tillsättas enligt de föreskrifter som annars gäller.
5 § En extra ordinarie tjänst som inrättas i stället för en motsvarande
extra tjänst eller arvodestjänst får utan ledigkungörande tillsättas med
den som innehar den extra tjänsten eller arvodestjänsten.
6 § Förordningen (1976:1019) om lediganmälan av statlig anställning och
omplaceringsförordningen (1984:110) skall vid tillsättningsförfarande
enligt 3 eller 5 §§ inte tillämpas på de tjänster som omfattas av denna
förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:946 | Förordning (1994:946) om den nationella forskningsanläggningen i elektronacceleratorlaboratoriet (MAX IV-laboratoriet) i Lund | 1 § Vid Lunds universitet finns det ett
elektronacceleratorlaboratorium som benämns MAX IV-
laboratoriet.
Laboratoriet ska vara tillgängligt för forskare från
universitet, högskolor och övriga forskningsinstitutioner i
Sverige. Även forskare från andra länder ska kunna bedriva
forskning vid laboratoriet. Förordning (2011:1567).
2 § Vid laboratoriet bedrivs forskning med synkrotronljus och
energirika elektroner.
3 § Laboratoriet leds av en styrelse. Vid laboratoriet ska det
finnas en direktör som utses av styrelsen.
Förordning (2011:1567).
4 § Styrelsen skall besluta i frågor som rör budget och
verksamhetsplanering samt verka för medelsanskaffning.
5 § Styrelsen består av en ordförande och åtta andra ledamöter.
Samtliga ledamöter utses av styrelsen för Lunds universitet i
samråd med Vetenskapsrådet och Verket för innovationssystem.
Förordning (2011:1567).
6 § Efter att ha inhämtat synpunkter från Lunds universitet ska
Vetenskapsrådet lämna underlag till budget, årsredovisning och
annat liknande underlag till regeringen.
Förordning (2011:1567).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:117 | Förordning (1982:117) om underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål | 1 § En domstol ska inom en vecka till Inspektionen för vård
och omsorg och Socialstyrelsen sända en kopia av en dom genom
vilken någon som omfattas av 1 kap. 4 § första stycket 1 eller
andra stycket patientsäkerhetslagen (2010:659) har
1. dömts för brott som han eller hon har begått i eller i
samband med yrkesutövningen, eller
2. dömts för brott enligt
a) 3 kap. brottsbalken,
b) 4 kap. 1-5 §§ brottsbalken,
c) 6 kap. brottsbalken,
d) 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken,
e) 10 kap. 5 a eller 5 c § brottsbalken,
f) 13-15 kap. brottsbalken,
g) 16 kap. 10 a § brottsbalken,
h) 17 kap. 1 eller 2 § brottsbalken,
i) 20 kap. 1 § brottsbalken,
j) 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott,
k) narkotikastrafflagen (1968:64),
l) lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor,
m) lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,
n) lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
o) lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
p) 6 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling,
q) 1, 2, 4-11 a och 13 §§ lagen (2014:406) om straff för vissa
internationella brott, eller
r) terroristbrottslagen (2022:666).
I fråga om brott som avses i första stycket 2 a-i, l-o, q och
r ska kopia sändas endast om någon annan påföljd än böter har
dömts ut. Förordning (2022:694).
2 § En domstol ska inom en vecka till Inspektionen för vård
och omsorg och Socialstyrelsen sända en kopia av en dom genom
vilken
1. någon som omfattas av 1 kap. 4 § första stycket 2-7 eller
andra stycket patientsäkerhetslagen (2010:659) har dömts till
annan påföljd än böter för brott som han eller hon har begått
i eller i samband med yrkesutövningen, eller
2. någon har dömts för brott enligt
a) 10 kap. 3, 4, 5 eller 6 § patientsäkerhetslagen eller
motsvarande äldre bestämmelser, eller
b) abortlagen (1974:595).
Förordning (2013:178).
Övergångsbestämmelser
2000:1269
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.
2. I fråga om brott enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling gäller förordningen i sin äldre lydelse.
2022:694
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.
2. För brott mot den upphävda lagen (2003:148) om straff för
terroristbrott gäller 1 § i den äldre lydelsen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:117 | Förordning (1986:117) om uppdragsutbildning
vid folkhögskolor | 1 § Denna förordning gäller för folkhögskolor som omfattas av
folkhögskoleförordningen (1977:551).
2 § I denna förordning avses med reguljär utbildning folkhögskolornas
avgiftsfria och statsbidragsgrundande undervisning. Med ordinarie
studerande avses deltagare som antagits enligt villkoren för sådan
undervisning.
Uppdragsutbildning innebär att huvudmannen mot särskild ersättning
från en uppdragsgivare för dennes räkning vid folkhögskolan anordnar
utbildning för personer som uppdragsgivaren utser. Statliga, kommunala
och landstingskommunala myndigheter kan vara uppdragsgivare i fråga om
personalutbildning och utbildning som betingas av arbetsmarknadsskäl.
Enskilda företag och organisationer kan vara uppdragsgivare i fråga om
personalutbildning.
3 § Uppdragsutbildningen får inte ha sådan art eller omfattning att
den ändrar folkhögskolans karaktär och därmed förutsättningarna för
statsbidraget till den reguljära utbildningen.
4 § Deltagare i uppdragsutbildning kan undervisas tillsammans med
ordinarie studerande (samundervisning) eller i egna grupper (separat
uppdragsutbildning).
Undervisningen för ordinarie studerande skall följa gällande
föreskrifter för reguljär utbildning även vid samundervisning.
Uppdragsutbildning och deltagare i sådan ingår inte vid beräkningen av
elevveckor enligt folkhögskoleförordningen (1977:551).
5 § Separat uppdragsutbildning får inte ingå i det ursprungliga
underlaget för en statligt reglerad tjänst vid folkhögskolan.
Om underlaget för statligt reglerade tjänster vid folkhögskolan delvis
faller bort, får separat uppdragsutbildning tillföras såsom
fyllnadstjänstgöring. Beslut fattas av skolans styrelse och
förutsätter innehavarens medgivande.
6 § Staten skall inte ha några bidrags- eller pensionskostnader för
uppdragsutbildning.
7 § Om personal med statligt reglerad anställning anlitas för
uppdragsutbildning skall huvudmannen betala ersättning till staten för
statliga kostnader för pension m. m. Ersättningen beräknas per
undervisningstimme och skall motsvara tolv procent av lönekostnaden
för timmen. Den skall betalas till skolöverstyrelsen.
Av beloppet skall elva tolftedelar föras till inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter, netto och en tolftedel till anslaget Täckning av
merkostnader för löner och pensioner m. m.
8 § Skolöverstyrelsen skall meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs om den ekonomiska regleringen mellan staten och huvudmannen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:772 | /r1/ Förordning (1990:772)
om beräkning av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381)
omm allmän försäkring; | Till ledning för fastställande för år 1991 av det basbelopp som anges i
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall statistiska
centralbyrån beräkna förhållandet mellan det allmänna prisläget i
oktober 1990 och prisläget i oktober 1989. Beräkningen skall göras på
grundval av konsumentprisindex. Vid beräkningen skall dock avdrag göras
med 2,93 procentenheter för vissa prisförändringar enligt nämnda lagrum
i dess lydelse från och med den 1 januari 1991.
Statistiska centralbyrån skall senast den 20 november 1990 till
regeringen redovisa resultatet av beräkningen.
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1990.
2. De nya föreskrifterna tillämpas första gången vid fastställande av
basbeloppet för år 1991.
3. Genom förordningen upphävs förordningen (1988:1202) om beräkning av
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:770 | Förordning (1980:770) om beräkning av kapitalbelopp m.m. inom sjömanspensioneringen | 1 § I denna förordning anges de grunder som skall tillämpas vid
1. beräkning av kapitalbelopp och fondkapital enligt punkt 7
övergångsbestämmelserna till kungörelsen (1972:412) om sjömanspension,
2. beräkning av kapitalbelopp och engångsbelopp enligt 11 a §
kungörelsen om sjömanspension och enligt punkt 4 i
övergångsbestämmelserna till förordningen (1980:432) om ändring i
kungörelsen,
3. omräkning av pensionsbelopp enligt punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till sistnämnda förordning.
2 § Beräkningen skall göras med utgångspunkt från aktuell
pensionsnivå.
3 § Räntefoten antas till 2,5 procent för pension som omräknas vid
ändring av basbeloppet (värdesäkrad pension) och 7,5 procent för annan
pension (ej värdesäkrad pension).
4 § Som antaganden i fråga om dödlighet gäller de formler som
försäkringsinspektionen har fastställt enligt punkt 2.a i bilagan till
kungörelsen (BFFS 1977:5) om försäkringstekniska grunder att tillämpas
vid beräkning av kapitalvärde enligt 3 § lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.
5 § Vid tillämpning av 11a § tredje stycket kungörelsen (1972:412) om
sjömanspension får det enligt 2-4 §§ beräknade beloppet sättas ned, om
det är motiverat med hänsyn till den försäkrades allmänna
hälsotillstånd eller med hänsyn till förväntad nedsättning av
pensionsbeloppet på grund av samordning med annan pension.
6 § Belopp som har räknats fram enligt 2-5 §§ skall höjas med tre
procent (omkostnadstillägg).
7 § Närmare föreskrifter om beräkning av sådana
kapitalbelopp m.m. som avses i denna förordning meddelas av
Pensionsmyndigheten. Förordning (2009:1179).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:265 | Lag (1981:265) om skattefrihet för vissa ersättningar m.m. till
personal hos handelssekreterare m.m. | Lön eller annan ersättning, som staten före den 1 januari 1982 har
utbetalat till sådan personal vid svenskt handelskontor som har
anställts genom beslut av handelssekreterare, skall inte utgöra
skattepliktig inkomst för mottagaren vid taxering till statlig
inkomstskatt eller kommunal inkomstskatt. Vad som har sagts nu skall
tillämpas också på förmån av bostad eller annan förmån som staten före
den 1 januari 1982 tillhandahållit denna personal och som utgått för
mottagarens tjänst.
Lagen skall också tillämpas i fråga om praktikant som tjänstgjort hos
utrikesrepresentationen, hos handelssekreterare eller hos svenska
handelskamrar i utlandet enligt beslut av Sveriges exportråd.
Övergångsbestämmelser
1996:475
Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om ersättningar
och förmåner före den 1 januari 1982.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:445 | Lag (2002:445) om medling med anledning av brott | Tillämpningsområde och syfte
1 § Denna lag gäller medling som anordnas av staten eller av en
kommun med anledning av brott.
2 § Med medling avses i denna lag att en gärningsman och en
målsägande möts inför en medlare för att tala om brottet och
följderna av detta.
3 § Medling skall ske i bägge parters intresse. Målet skall
vara att minska de negativa följderna av brottet.
Medlingen skall syfta till att gärningsmannen får ökad insikt
om brottets konsekvenser och att målsäganden ges möjlighet att
bearbeta sina upplevelser.
4 § Till medlare skall en kompetent och rättrådig person utses.
Medlaren skall vara opartisk.
Förutsättningar för medling
5 § Medling ska vara frivillig för både gärningsman och
målsägande. Det brott som medlingen avser ska vara anmält till
Polismyndigheten. Dessutom ska gärningsmannen ha erkänt
gärningen eller delaktighet i denna.
Medling får endast ske om det med hänsyn till samtliga
omständigheter framstår som lämpligt. Om gärningsmannen är
under tolv år får medling ske endast om det finns synnerliga
skäl. Lag (2014:625).
Förberedelser
6 § Medlingsförfarandet skall genomföras skyndsamt.
Medlaren skall samråda med förundersökningsledaren om medling
avses äga rum innan förundersökningen har avslutats. Om medling
avses äga rum därefter, men innan det finns en lagakraftvunnen
dom, skall medlaren samråda med åklagaren.
7 § Både gärningsman och målsägande skall informeras om vad
medlingen innebär och på annat sätt förberedas i den omfattning
som behövs.
8 § Vårdnadshavare för gärningsman och målsägande skall ges
tillfälle att närvara vid medlingsmötet, om det inte finns
särskilda skäl mot det. Även andra personer kan ges tillfälle
att närvara vid medlingsmötet, om det är förenligt med syftet
med medlingen och det i övrigt kan anses lämpligt.
Medlingsmötet
9 § Vid medlingsmötet skall målsäganden ges möjlighet att
berätta om sin upplevelse av brottet och dess följder.
Gärningsmannen skall få möjlighet att berätta varför gärningen
kom att begås och ge sin syn på sin situation. Målsäganden kan
också framställa önskemål om gottgörelse, och gärningsmannen
kan framföra en ursäkt för sitt handlande.
10 § Medlaren skall medverka till att avtal om gottgörelse
träffas endast om det är uppenbart att innehållet i avtalet
inte är oskäligt.
Om det framkommer att gärningsmannen inte uppfyller ett avtal
som har träffats mellan parterna, skall medlaren se till att
åklagaren genast underrättas om detta, om det inte är
obehövligt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1977:76 | Förordning (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i
Spanien, m.m. | 1 § Utgår enligt förordningen (1977:75) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Spanien kupongskatt efter lägre skattesats än
enligt kupongskattelagen (1970:624), innehålles vid utbetalning av
utdelning på aktie i svenskt aktiebolag sådan skatt enligt
bestämmelserna i förordningen.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket gäller
föreskrifterna i 2 §.
Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar
aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen
beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner nedsättning
av kupongskatt eller är det i annat fall icke uppenbart att rätt till
nedsättning av kupongskatt föreligger, innehålles sådan skatt med
belopp enligt 5 § kupongskattelagen.
2 § Beträffande utdelning i avstämningsbolag och i aktiefond som
förvaltas av registrerande fondbolag tillämpas bestämmelserna i
kupongskattekungörelsen (1971:49).
I fråga om utdelning i aktiebolag eller aktiefond som avses i 13 §
kupongskattelagen (1970:624) skall utbetalaren se till, att uppgifter
enligt 14 § samma lag lämnas jämte intyg av spansk myndighet eller
bank i Spanien att den utdelningsberättigade har hemvist i Spanien.
3 § Har kupongskatt innehållits med högre belopp än den skattskyldige
skall erlägga enligt förordningen (1977:75) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Spanien, restitueras det för högt uttagna beloppet.
4 § Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket.
5 § Ansökan om restitution göres skriftligen av den
utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till
riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter
utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan
utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de
omständigheter sökanden åberopar för nedsättning av kupongskatten.
6 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution föres i
den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624).
Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening
till person med hemvist i Spanien
7 § Ansökan om nedsättning av statlig inkomstskatt på utdelning på
andel i svensk ekonomisk förening enligt artikel X punkt 2 i avtalet
göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan göres hos den
taxeringsnämnd som har att fastställa den utdelningsberättigades
taxering till statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tages
till beskattning eller, om taxeringsnämndens arbete beträffande
taxeringen detta år har avslutats, hos den domstol som har att upptaga
besvär över nämnda taxering. Ansökan göres dock senast före utgången
av tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för
lyftning.
I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg
om hemvist enligt 2 § andra stycket.
8 § Talan mot beslut i ärende som avses i 7 § föres i den ordning som
anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen
(1971:291).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:752 | Förordning (2020:752) om särskild beräkning av tandvårdsersättning med anledning av sjukdomen covid-19 | 1 § Denna förordning innehåller sådana bestämmelser om
beräkning av tandvårdsersättning som avviker från
bestämmelserna om ersättningsperioder i 2 kap. 4 § första och
tredje styckena lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
2 § En ersättningsperiod som löpte den 1 april 2020 ska den
1 september 2020 ersättas av en ny ersättningsperiod. Detta
gäller även om den tidigare ersättningsperioden har löpt ut
före den 1 september 2020.
Första stycket gäller om
1. patientens sammanlagda kostnader för
ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder som har slutförts
under den tidigare ersättningsperioden uppgick till minst
3 000 kronor den 1 april 2020, och
2. det inte har slutförts någon ersättningsberättigande
tandvårdsåtgärd på patienten under perioden den 1 april-
31 augusti 2020.
3 § Vid beräkning av tandvårdsersättning ska de kostnader som
avses i 2 § andra stycket 1 anses hänförliga till den nya
ersättningsperioden.
4 § Den nya ersättningsperioden ska löpa under så många dagar
som motsvarar det antal dagar som den 1 april 2020 återstod av
den tidigare ersättningsperioden, dock minst 90 dagar.
Övergångsbestämmelser
2020:752
1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2020.
2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av augusti 2021.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder som har slutförts
före utgången av augusti 2021.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:335 | Förordning (1985:335) om tillgodoräknande av tid för föräldraledighet vid tillsättningen av statligt reglerade tjänster | Tillämpningsområde m.m.
1 § Denna förordning gäller tillsättningen av statligt reglerade
tjänster.
2 § I förordningen avses med
statligt reglerade tjänster: tjänster där enligt en lag eller
ett särskilt beslut av riksdagen avlöningsförmånerna fastställs under
medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
sökande: sökande eller någon annan som förklarar sig vilja
komma i fråga vid en tjänstetillsättning,
föräldraledighet: sådan tjänstledighet i samband med barns
födelse, adoption, vård eller tillsyn som har beviljats i enlighet med
-- lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.,
-- tjänstledighetsförordningen (1984:111),
-- motsvarande äldre ordning. Förordning (1991:1748).
Tillgodoräknande
3 § Tiden för föräldraledighet från en anställning skall räknas
sökanden till godo som förtjänst.
Tid för föräldraledighet, som omfattar hela arbetstiden och som
infaller efter det att barnet har uppnått 18 månaders ålder, bör
dock räknas till godo bara med hälften.
Handläggning
4 § En sökande, som påkallar tillgodoräknande enligt denna förordning,
skall i sin ansökan ange ledighetens längd och förläggning,
ledighetens omfattning i förhållande till hel arbetstid samt barnets
eller barnens födelsetid.
Den myndighet där sökanden har varit anställd skall så långt möjligt
bistå honom eller henne med att ta fram uppgifterna om ledigheten.
Övergångsbestämmelser
1985:335
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1978:61) om
tillgodoräknande av tid för föräldraledighet vid tillsättning av
statligt reglerad tjänst. I ärenden där tillsättningsförfarandet har
inletts före de nya föreskrifternas ikraftträdande gäller dock äldre
föreskrifter.
3. Vid tillämpningen av denna förordning skall tillgodoräknas även tid
för föräldraledighet, som har infallit före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:250 | Förordning (1994:250) om förvaltningen av kyrklig jord m.m. | Grundläggande bestämmelser
1 § Grundläggande bestämmelser om förvaltningen av kyrklig jord
finns i 41 kap. kyrkolagen (1992:300).
Definitioner m. m.
2 § Vad som menas med kyrklig jord, prästlönefastighet, prästgård,
församlingskyrkas fastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas
fastighet, biskopsgård, prästlönefond samt församlingskyrkas och
domkyrkas fastighetsfond framgår av 41 kap. 1, 23 och 24 §§
kyrkolagen (1992:300).
3 § Vid tillämpningen av förordningens föreskrifter om försäljning
eller byte av kyrklig jord och om undantag från skyldigheten att
fondera medel skall även sådan fast egendom där en
församlingskyrka eller en domkyrka av stiftelsekaraktär är uppförd
anses som församlingskyrkas fastighet respektive domkyrkas
fastighet.
Förteckning över den kyrkliga jorden m. m.
4 § Egendomsnämnden skall föra en förteckning över de tillgångar
nämnden förvaltar och annan kyrklig jord i stiftet.
Särskilda bestämmelser om prästgårdar
5 § Ett hus på en prästgård eller på en prästlönefastighet som
tidigare har varit prästgård får byggas om endast efter medgivande
av egendomsnämnden. Detsamma gäller i fråga om andra åtgärder
som kan inverka på den yttre eller inre byggnadskaraktären på ett
sådant hus.
I sådana ärenden skall egendomsnämnden inhämta yttrande från
länsstyrelsen, om de avser kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar.
Kostnader för biskopsgårdarnas förvaltning
6 § Egendomsnämnden får för arbeten på en annan biskopsgård än
biskopsgården i Lunds stift använda högst 100 000 kronor per år ur
kyrkofonden. Om kostnaderna överstiger detta belopp får
Kyrkofondens styrelse medge att ytterligare medel ur kyrkofonden
får användas för sådana arbeten.
För biskopsgården i Lunds stift finns särskilda bestämmelser.
Nyttjanderätt m. m.
7 § Ansökan om upplåtelse av någon sådan rättighet som avses i 41
kap. 16 § kyrkolagen (1992:300) görs hos den som företräder den
kyrkliga jorden.
Församlingskyrkors fastigheter
8 § Pastoratet skall senast den 1 april varje år till församlingen
redovisa sin förvaltning av församlingskyrkans fastigheter under
föregående räkenskapsår (kalenderår).
Av vinsten skall pastoratet betala församlingen vad som under året
behövs för att anskaffa och underhålla sådan lös egendom som är
avsedd för församlingskyrkan.
Prästlönefastigheter och prästlönefonder
9 § Egendomsnämnden skall tilldela pastoraten andelar i
prästlönefastigheterna och stiftets prästlönefond. Därvid skall varje
pastorat tilldelas en andel som beräknas på grundval av
förhållandet mellan marknadsvärdet på de tillgångar som härrör
från pastoratet och marknadsvärdet på de sammanlagda
tillgångarna.
10 § Utgifterna för egendomsnämndens förvaltning av
prästlönefastigheter och stiftets prästlönefond skall betalas med
inkomsterna från denna förvaltning.
11 § Egendomsnämnden skall senast den 1 april varje år till
pastoraten och Kyrkofondens styrelse lämna en årsredovisning för
sin förvaltning under föregående räkenskapsår (kalenderår).
I redovisningen skall det för varje pastorat anges hur stort belopp
som motsvarar pastoratets andel i nettovinsten.
12 § Senast i samband med att egendomsnämnden lämnar
redovisningen enligt 11 § skall nämnden betala ut pastoratens
andelar av nettovinsten på denna förvaltning.
Egendomsnämnden får dock av vinsten avsätta det rörelsekapital
som behövs för förvaltningen.
Samtidigt som vinstmedel betalas ut skall egendomsnämnden till
kyrkofonden betala särskild kyrkoavgift med lika stort belopp som
nämnden betalar ut till pastoraten.
Kyrkofondsfastigheter och domkyrkors fastigheter
13 § Utgifter för egendomsnämndens förvaltning av
kyrkofondsfastigheter och domkyrkors fastigheter betalas med
inkomsterna av respektive fastigheter.
Om tillgängliga medel och väntade inkomster inte beräknas täcka
kommande utgifter, skall egendomsnämnden så snart som möjligt i
samråd med Kyrkofondens styrelse eller domkyrkans förvaltare
besluta om vilka åtgärder som bör vidtas. Ett sådant samråd skall
även ske innan en rationaliseringsåtgärd eller en annan åtgärd av
större vikt beslutas.
14 § Egendomsnämnden skall senast den 1 april varje år till
Kyrkofondens styrelse och domkyrkans förvaltare redovisa sin
förvaltning under föregående räkenskapsår (kalenderår) och senast
i samband härmed betala ut nettovinsten på förvaltningen.
Egendomsnämnden får dock av vinsten avsätta det rörelsekapital
som behövs för förvaltningen.
Försäljning eller byte
15 § I ärenden om försäljning eller byte av kulturhistoriskt
värdefulla prästgårdar eller prästlönefastigheter som tidigare har
varit prästgård skall egendomsnämnden ge länsstyrelsen tillfälle att
yttra sig.
Uppkommer fråga om försäljning eller byte av en biskopsgård skall
egendomsnämnden ge Kyrkofondens styrelse tillfälle att yttra sig.
Försäljning eller byte av en biskopsgård får inte ske innan
regeringen har prövat frågan om tjänstebostad åt biskopen.
16 § I ärenden av större vikt som rör försäljning eller byte av en
kyrkofondsfastighet skall egendomsnämnden besluta i samråd med
Kyrkofondens styrelse i enlighet med de riktlinjer styrelsen
meddelar.
17 § Vid överlåtelse av kyrklig jord skall egendomsnämnden sända
en kopia av överlåtelseavtalet till det pastorat som närmast berörs
eller i fråga om en kyrkofondsfastighet till Kyrkofondens styrelse
och i fråga om en domkyrkas fastighet till domkyrkans förvaltare.
Undantag från skyldigheten att fondera medel
18 § Egendomsnämnden får besluta om undantag från skyldigheten
att fondera medel enligt 41 kap. 21 § kyrkolagen (1992:300) i
följande fall,
nämligen
1. om medlen kommer från en prästgård och skall användas för att
anordna en ny prästgård,
2. om medlen kommer från en församlingskyrkas fastighet och skall
användas för
-- en väsentlig ombyggnad på församlingskyrkan eller annat arbete
på kyrkobyggnaden som inte kan hänföras till vanligt underhåll,
-- en värdebeständig rationalisering på en fastighet som tillhör
samma församlingskyrka, såvitt avser mark, byggnader och andra
anläggningar,
3. om medlen kommer från en domkyrkas fastighet och skall
användas för
-- en väsentlig ombyggnad av domkyrkan eller annat arbete på
domkyrkan som inte kan hänföras till vanligt underhåll,
-- en värdebeständig rationalisering på domkyrkans fastigheter,
såvitt avser mark, byggnader och andra anläggningar.
Användningen av prästlönefondernas tillgångar m. m.
19 § Medel ur en prästlönefond eller församlingskyrkas eller
domkyrkas fastighetsfond får användas
1. för köp av fast egendom eller tomträtt,
2. för en värdebeständig rationalisering på en prästlönefastighet,
församlingskyrkas eller domkyrkas fastighet såvitt avser mark,
byggnader och andra anläggningar,
3. till amortering av lån ur kyrkofonden,
4. för inköp av aktier eller förlagsbevis som är inregistrerade vid en
svensk börs eller andelar i en värdepappersfond enligt lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder till högst hälften av
tillgångarna i fonden,
5. för förvaltning hos Kammarkollegiet enligt förordningen
(1987:778) om placering av fondmedel under Kammarkollegiets
förvaltning.
Medel ur en församlingskyrkas eller domkyrkas fastighetsfond får
även användas för väsentlig ombyggnad av kyrkan eller för sådant
annat arbete på kyrkan som inte är att hänföra till vanligt
underhåll.
Frågor om köp av fast egendom för medel ur kyrkofonden prövas
av Kyrkofondens styrelse.
Hur man överklagar beslut enligt denna förordning
20 § En egendomsnämnds eller ett pastorats beslut enligt denna
förordning får överklagas enligt bestämmelserna i 22 kap.
kyrkolagen (1992:300).
Övriga beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
1994:250
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995, då
förordningen (1989:88) om förvaltningen av kyrklig jord skall
upphöra att gälla.
2. Föreskrifterna i 12 § tredje stycket gäller inte för vinst som
uppkommer på egendomsnämndernas förvaltning av pastoratens
skogar år 1994 och som egendomsnämnderna senast den 1 april
1995 betalar ut till pastoraten.
3. När pastoraten första gången tilldelas andelar enligt 9 § skall
detta göras med ledning av marknadsvärdet den 30 december 1994.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:102 | Förordning (1996:102) med instruktion för
Fortifikationsverket | Uppgifter
1 § Fortifikationsverket är en central förvaltningsmyndighet med
huvuduppgift att förvalta statens fastigheter avsedda för
försvarsändamål (ändamålsfastigheter).
2 § Fortifikationsverket skall förvalta ändamålsfastigheterna på ett
sätt som
--innebär god hushållning och hög ekonomisk effektivitet,
--innebär att ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser
tillhandahålls på konkurrenskraftiga villkor,
--långsiktigt tar till vara ändamålsfastigheternas värden.
Fortifikationsverket skall vidare på uppdrag av regeringen genomföra
byggnadsföretag för statens räkning.
3 § Fortifikationsverket skall på uppdrag av Försvarsmakten lämna
underlag för inriktningen av fortifikatoriska utvecklingsprojekt och
medverka i sådana.
4 § Fortifikationsverket får inom sitt verksamhetsområde utföra även
andra uppdrag än sådana som anges i 1-3 §§.
Verket får ta ut avgifter för sin verksamhet. Avgifternas storlek
bestäms av verket.
Myndighetens ledning
5 § Fortifikationsverket leds av en styrelse som ansvarar för
verksamheten.
Verkets generaldirektör är chef för myndigheten och ansvarar för och
leder verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer.
Verkförordningens tillämpning
6 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
Fortifikationsverket med undantag av 3, 6 och 12 §§.
Vad som sägs i 7 § 3 och 9 § verksförordningen om myndighetschefens
ansvar skall i stället gälla för styrelsen.
Internrevision
6 a § Fortifikationsverket skall tillämpa
internrevisionsförordningen (2006:1228).
Förordning (2006:1243).
Personalföreträdare
7 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
Fortifikationsverket.
Anställningar m.m.
8 § Har upphävts genom förordning (2004:200).
9 § I fråga om anställning vid Fortifikationsverket av en militär
tjänsteman i Försvarsmakten tillämpas inte 6 §
anställningsförordningen (1994:373).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:953 | Lag (1980:953) om särskilt
investeringsavdrag för inventarieanskaffning; | 1 § Vid beräkningen av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse
enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt har skattskyldiga, som anskaffat döda inventarier avsedda
för stadigvarande bruk i verksamheten, rätt till särskilt
investeringsavdrag enligt bestämmelserna i denna lag.
I fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget.
Med inventarier förstås vid tillämpning av denna lag tillgångar som
vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Som
inventarier anses dock inte nyttigheter som avses i punkt 11 av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen och inte heller tillgångar
som avses i punkt 5 av anvisningarna till 29 § nämnda lag.
3 § Särskilt investeringsavdrag utgör 20 procent av
anskaffningsvärdet.
Avdraget skall göras vid taxeringen för det beskattningsår under
vilket inventarierna har levererats eller - i fråga om inventarier som
den skattskyldige själv har tillverkat - färdigställts.
Särskilt investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar
den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av
förvärvskällan före särskilt investeringsavdrag och före - i
förekommande fall - avdrag för inkomstbaserad avsättning till
resultatutjämningsfond enligt 41 d § kommunalskattelagen (1928:370),
avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto, uppskov enligt lagen (1982:2) om
uppfinnarkonto samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på
detta sätt får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i
förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker tredje året
efter det år då taxering enligt andra stycket har skett. Ett
förskjutet investeringsavdrag får - i förekommande fall sedan hänsyn
tagits till det på det aktuella beskattningsåret belöpande avdraget -
inte överstiga det belopp som har beräknats enligt första meningen.
Lag (1982:9).
4 § Särskilt investeringsavdrag medges inte för följande
inventarier, nämligen
1) inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre
år,
2) begagnade inventarier,
3) sådana motordrivna fordon och släpfordon som avses i
vägtrafikkungörelsen (1972:603),
4) fartyg, luftfartyg och järnvägsvagnar samt containrar och
liknande anordningar för befordran av gods,
5) föremål avsedda för utsmyckning,
6) inventarier för vilka anskaffningsvärdet under
beskattningsåret inte har uppgått till sammanlagt minst 10 000
kronor.
Bestämmelserna i första stycket 3) gäller inte släpvagn som dras av
traktor eller motorredskap och som används endast på sätt som anges i
vägtrafikskattelagen (1973:601) i fråga om traktor klass II.
För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken förvärvaren
är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, medges särskilt
investeringsavdrag endast om inventarierna har tillverkats av säljaren
och tillverkningen har påbörjats efter den 31 oktober 1980.
Särskilt investeringsavdrag beräknas inte för sådan del av
anskaffningsvärdet av inventarier för vilken utgått näringsbidrag
enligt punkt 2 av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen
(1928:370). Särskilt investeringsavdrag beräknas inte heller för sådan
del av anskaffningsvärdet för vilken vinstfond enligt lagen (1980:456)
om insättning på tillfälligt vinstkonto eller investeringsfond enligt
lagen (1979:609) om allmän investeringsfond eller motsvarande äldre
författning har tagits i anspråk. Lag (1983:315).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:366 | Förordning (1981:366) om rätt att i vissa fall begära upplysningar om innehållet i utländsk rätt | 1 § Domstolar får hos en främmande stat som är ansluten till den
europeiska konventionen den 7 juni 1968 angående upplysningar om
innehållet i utländsk rätt begära upplysningar om rättsreglerna i den
främmande staten på civil- och handelsrättens samt civilprocessrättens
områden och om den främmande statens domstolsorganisation.
Upplysningar får begäras även i andra frågor som har anknytning till
de huvudfrågor som har angetts i framställningen.
2 § En framställning om upplysningar enligt 1§ måste ha samband med
ett visst mål eller ärende och får inte göras förrän det rättsliga
förfarandet har inletts. Part får upprätta en framställning men
domstolen måste i så fall godkänna den. Godkännandet skall tecknas på
framställningen eller framgå av bilaga till denna.
3 § I förhållande till en främmande stat som är bunden av
kapitel 2 i tilläggsprotokollet den 15 mars 1978 till den i 1 §
nämnda konventionen gäller att en begäran om upplysningar
enligt 1 § får göras även innan det rättsliga förfarandet har
inletts och att begäran får göras även av den som är
rättshjälpsbiträde eller offentligt biträde. Förordning (1997:416).
4 § Domstolar, åklagare, Kriminalvården och övervakningsnämnder
får hos en främmande stat som är bunden av kapitel 1 i
tilläggsprotokollet begära upplysningar om rättsreglerna i den
främmande staten på straffrättens och straffprocessrättens
områden, om domstols- och åklagarorganisationen på dessa
områden samt om reglerna om verkställighet av straffrättsliga
påföljder. En sådan begäran får göras inte bara när ett
straffprocessuellt förfarande har inletts utan även när ett
sådant förfarande avses äga rum. Förordning (2011:143).
5 § En framställning om upplysningar skall ges in till
Justitiedepartementet och innehålla uppgift om från vem framställningen
härrör och om den sak det är fråga om. I framställningen skall så
noggrant som möjligt anges i vilka frågor upplysningar önskas.
Framställningen skall vidare innehålla sådana uppgifter om de faktiska
omständigheterna i saken som behövs för att framställningen skall
förstås rätt och för att ett exakt och fullständigt svar skall kunna
lämnas. Förordning (2000:717).
6 § Framställningen och eventuella bilagor skall avfattas på den
främmande statens officiella språk eller på ett av dess officiella
språk eller åtföljas av en översättning till ett sådant språk. En
framställning till ett annat nordiskt land får dock avfattas på
svenska. Om det behövs, skall Justitiedepartementet låta översätta
framställningen till den främmande statens språk.
Förordning (2000:717).
7 § Justitiedepartementet skall vidarebefordra framställningar till
behörigt mottagande organ i den främmande staten.
Underrättar den främmande statens mottagande organ
Justitiedepartementet om att ett besvarande kommer att föranleda
kostnader, skall departementet vidarebefordra underrättelsen till den
som har gjort framställningen. Denne skall därefter meddela
Justitiedepartementet om framställningen vidhålls eller inte.
Förordning (2000:717).
8 § Justitiedepartementet skall tillställa den som har gjort en
framstälning svaret på denna och i samband därmed uppge de kostnader
som framställningen har föranlett.
Ersättning för uppkomna kostnader skall ofördröjligen översändas till
Justitiedepartementet. Förordning (2000:717).
9 § Har upphävts genom förordning (2014:1065).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2005:143 | Förordning (2005:143) om skyldighet att i vissa fall begära
registerutdrag för registrerat skepp eller luftfartyg | Förs talan om förverkande av registrerat skepp eller av
luftfartyg som blivit infört i luftfartygsregistret, skall den
som väckt talan genast begära registerutdrag för skeppet eller
luftfartyget hos register- eller inskrivningsmyndigheten.
Avser talan ett luftfartyg som är registrerat i en annan stat
som är bunden av den i Genève den 19 juni 1948 avslutade
konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till
luftfartyg, skall registerutdraget begäras hos motsvarande
utländska inskrivningsmyndighet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:596 | Förordning (2018:596) om statsbidrag till regionala och lokala ideella organisationer vars verksamhet är inriktad mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om
statsbidrag till regionala och lokala ideella organisationer
som bedriver arbete i syfte att förebygga spridning eller
minska konsekvenserna av hiv/aids eller andra sexuellt
överförbara och blodburna sjukdomar.
2 § Syftet med statsbidraget är att förstärka och komplettera
statens, regionernas och kommunernas insatser genom stöd till
organisationerna för deras verksamhet med utbildning,
information, opinionsbildning och olika former av stödjande
socialt arbete. Syftet är även att skapa öppenhet om
hivinfektion och aids samt att motverka att personer som lever
med en sådan infektion eller sjukdom eller deras anhöriga
stigmatiseras eller diskrimineras. Förordning (2019:1129).
Förutsättningar för statsbidrag
3 § Bidrag får, i mån av tillgång på medel, lämnas till en
ideell organisation som
1. är en juridisk person med ett allmännyttigt ideellt
ändamål,
2. bedriver arbete i form av förebyggande eller stödjande
insatser inom det område som anges i 1 § i enlighet med vad
som anges i 2 §,
3. tillhandahåller de insatser som bidrag lämnas för utan
kostnad för den enskilde,
4. är regionalt eller lokalt förankrad och verksam på
regional eller lokal nivå,
5. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive
principerna om jämställdhet och förbud mot diskriminering,
6. har bedrivit verksamhet inom något av de områden som anges
i 1 § under minst två år,
7. har upprättat en treårsplan där det beskrivs vad
organisationen planerar att genomföra under denna period samt
hur arbetet kommer att följas upp, och
8. utformar sin verksamhet på ett kostnadseffektivt sätt som
möjliggör en uppföljning av insatsernas resultat.
Bidraget får inte finansiera ekonomisk verksamhet inom den
egna organisationen. Bidrag får dock lämnas för vissa
kostnader för administration av den verksamhet som bidrag
lämnas för och kostnader som kravet på revisors granskning av
bidragsanvändningen medför.
4 § Bidrag får inte lämnas till en ideell organisation som
har skulder för svenska skatter eller avgifter hos
Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller
försatt i konkurs.
5 § Om det finns särskilda skäl får statsbidrag även
lämnas till organisationer som inte uppfyller det villkor som
anges i 3 § första stycket 6. Vid bedömning av om bidrag ska
lämnas i dessa fall ska behovet av förnyelsearbete inom det
område där organisationen är verksam särskilt beaktas.
Formen för statsbidraget
6 § Bidraget lämnas i form av verksamhetsbidrag eller
projektbidrag. Att ett sådant bidrag även får avse vissa
andra kostnader följer av 3 § andra stycket.
Folkhälsomyndigheten beslutar om form av bidrag inför
utlysning.
7 § Verksamhetsbidrag får endast lämnas till ideella
organisationer som bedriver verksamhet inom Stockholms län,
Skåne län och Västra Götalands län.
Projektbidrag får lämnas till ideella organisationer i hela
landet.
Handläggningen av bidragsärenden
8 § En ansökan om bidrag ska ha kommit in till
Folkhälsomyndigheten senast den 1 september året före det år
som bidraget söks för eller senast vid den senare tidpunkt
som myndigheten bestämmer.
9 § En ansökan om bidrag ska göras skriftligen i ett
formulär som Folkhälsomyndigheten tillhandahåller eller
fastställer.
Det ska intygas i ansökan att de uppgifter som lämnas där är
riktiga.
Ansökan ska undertecknas av en behörig företrädare för
sökanden.
10 § En ansökan om bidrag ska innehålla
1. den sökande organisationens stadgar eller
stiftelseurkund,
2. handlingar som visar vem eller vilka som har rätt att
företräda sökanden,
3. i förekommande fall, verksamhets- eller
förvaltningsberättelse, balans- och resultaträkning samt
revisionsberättelse för närmast föregående räkenskapsår,
4. uppgifter om vilka aktiviteter ansökan avser, vad som är
ändamålet med aktiviteterna och hur verksamheten ska
bedrivas,
5. årlig budget för den verksamhet som ansökan avser, och
6. övrig information som behövs för prövningen av ansökan.
11 § Sökanden ska också lämna de andra handlingar och
uppgifter som Folkhälsomyndigheten behöver för att kunna
pröva ansökan.
12 § Om sökanden inte lämnar in de handlingar eller
uppgifter som anges i 9-11 §§, ska sökanden ges möjlighet att
komplettera ansökan inom viss tid.
Beslut och utbetalning
13 § Folkhälsomyndigheten prövar frågor om statsbidrag
enligt denna förordning.
14 § Folkhälsomyndigheten får prioritera mellan inkomna
ansökningar som uppfyller förutsättningarna för statsbidrag i
3 § och ge företräde till de ansökningar som bedöms ha bäst
förutsättningar att uppfylla det syfte som anges i 2 §.
Om den som ansöker om bidrag har lämnat en sådan redovisning
som avses i 18 § för tidigare lämnade bidrag, ska bedömningen
av ansökan även göras med beaktande av det som framgår av
redovisningen.
15 § Beslut om bidrag får fattas endast vid ett tillfälle
per kalenderår och avse en tidsperiod om ett kalenderår.
Bidraget ska betalas ut i förskott med en fjärdedel per
kvartal.
16 § I ett beslut om bidrag ska det anges för vilket syfte
bidraget lämnas. Ett beslut om bidrag får förenas med
villkor. Dessa ska framgå av beslutet.
17 § Innan Folkhälsomyndigheten beslutar om bidrag enligt
denna förordning får myndigheten ge respektive region eller
den kommun som inte tillhör en region möjlighet att yttra sig
över en sammanställning av ansökningarna.
Förordning (2019:1129).
Redovisning och uppföljning
18 § En mottagare av bidrag ska lämna en ekonomisk
redovisning av de mottagna medlen och en redogörelse för hur
de har använts till Folkhälsomyndigheten senast den 1 mars
året efter det att bidrag tagits emot. Redovisningen ska
göras enligt det formulär som Folkhälsomyndigheten
tillhandahåller eller fastställer. Vid samma tidpunkt ska
medel som inte har utnyttjats eller som bidragsmottagaren
bedömer inte har använts för de ändamål som de har lämnats
för betalas tillbaka till Folkhälsomyndigheten.
Bidragsmottagaren ska även lämna de övriga uppgifter och
handlingar som Folkhälsomyndigheten begär.
19 § En revisor ska intyga att den ekonomiska
redovisningen som ska lämnas enligt 18 § är tillförlitlig och
att räkenskaperna för bidragets användning är godkända.
Revisorns intyg ska bifogas redovisningen. Om det bidrag som
har tagits emot uppgår till minst fem prisbasbelopp enligt
2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska revisorn vara
auktoriserad eller godkänd.
20 § Folkhälsomyndigheten ska senast den 31 maj varje år
till regeringen lämna en samlad ekonomisk redovisning av de
bidrag som har lämnats enligt denna förordning. Av
redovisningen ska det framgå
1. vem som har fått bidrag,
2. hur stort bidrag som har betalats ut till varje
bidragsmottagare,
3. vilka villkor som gäller för vart och ett av bidragen,
4. exempel på vilka typer av insatser som vidtas och på
verksamheter som bedöms fungera särskilt väl, och
5. en sammanfattande redogörelse för statsbidragets
användning i förhållande till syftena med bidraget.
Hinder mot utbetalning
21 § Folkhälsomyndigheten får besluta att ett beviljat
bidrag helt eller delvis inte ska betalas ut om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
annat sätt har förorsakat att bidrag beviljats felaktigt
eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har beviljats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller
använts för de syften som det har lämnats för,
4. mottagaren inte har lämnat sådan redovisning som avses i
18 §, eller
5. villkor i beslutet om bidrag inte har följts.
Återbetalning och återkrav
22 § En mottagare av bidrag är återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
annat sätt har förorsakat att bidrag lämnats felaktigt eller
med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller
använts för de syften som det har lämnats för,
4. mottagaren inte har lämnat sådan redovisning som avses i
18 §, eller
5. villkor i beslutet om bidrag inte har följts.
23 § Folkhälsomyndigheten ska besluta att helt eller
delvis kräva tillbaka bidraget, om bidragsmottagaren är
återbetalningsskyldig enligt 22 §.
Om det finns särskilda skäl för det får Folkhälsomyndigheten
besluta att helt eller delvis efterge kravet.
Överklagande
24 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Folkhälsomyndighetens beslut om återkrav enligt 23 § får dock
inte överklagas.
Bemyndigande
25 § Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om
verkställighet av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2018:596
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Förordningen tillämpas första gången i fråga om
statsbidrag som avser kalenderåret 2019.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:900 | Förordning (1989:900)
om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Filippinerna | 1 § Lagen (1987:1183) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Filippinerna skall träda i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas
beträffande kupongskatt på aktieutdelning som betalas till person med
hemvist i Filippinerna den 1 januari 1990 eller senare och beträffande
andra inkomstskatter, för beskattningsår som börjar den 1 januari 1990
eller senare.
Avtalet trädde i kraft den 16 november 1989.
2 § Följande gäller om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst
som enligt bestämmelserna i artikel 15 punkt 3 eller artikel 18 punkt 1
eller 2 i avtalet beskattas endast i Filippinerna eller enligt
bestämmelserna i artikel 21 punkt 1 b i avtalet skall undantas från
svensk skatt.
Sådan inkomst tas inte med vid taxering i Sverige.
Om personen i fråga taxeras till statlig inkomstskatt för annan inkomst,
skall dock följande iakttas. Först uträknas den statliga inkomstskatt
som skulle ha påförts om den skattskyldiges hela inkomst beskattats
endast i Sverige. Därefter fastställs hur stor procent den sålunda
uträknade skatten utgör av hela den beskattningsbara inkomst på vilken
skatten beräknats. Med den därmed erhållna procentsatsen tas skatt ut på
den inkomst som skall beskattas i Sverige. Förfarandet skall användas
endast om detta leder till högre skatt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2021:79 | Lag (2021:79) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet | Tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ömsesidigt bistånd
med delgivning av handlingar som gäller tillämpningen av
artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (EUF-fördraget). Lagen innehåller också
bestämmelser om ömsesidigt bistånd med indrivning av sådana
sanktionsavgifter och viten som avses i artiklarna 13 och 16 i
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1 av den
11 december 2018 om att ge medlemsstaternas
konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera
efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en
väl fungerande inre marknad.
Bistånd på begäran av en nationell konkurrensmyndighet i en
annan medlemsstat
Bistånd med delgivning av vissa handlingar
2 § Konkurrensverket ska, om inte något annat följer av 3
eller 6 §, på begäran av en nationell konkurrensmyndighet i en
annan medlemsstat inom Europeiska unionen, utan krav på några
vidare formaliteter, se till att sådana handlingar delges som
gäller tillämpningen av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget.
Delgivning sker enligt delgivningslagen (2010:1932).
Bistånd med indrivning av sanktionsavgift eller vite
3 § Kronofogdemyndigheten ska, om inte något annat följer av
6 §, på begäran av en nationell konkurrensmyndighet i en annan
medlemsstat inom Europeiska unionen, utan krav på några vidare
formaliteter,
1. delge sådana beslut om sanktionsavgifter eller utdömda
viten som avses i artikel 13 eller 16 i Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2019/1, i den ursprungliga lydelsen, och
som inte längre kan överklagas, eller andra handlingar som är
relevanta för indrivning, och
2. driva in sådana avgifter och viten.
Delgivning sker enligt delgivningslagen (2010:1932).
4 § Bestämmelser om indrivning i Sverige finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter. Verkställighet enligt utsökningsbalken får äga rum
på grund av det enhetliga dokument som avses i artikel 27 i
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1, i den
ursprungliga lydelsen.
Vid indrivning i Sverige av en annan medlemsstats fordran
gäller i fråga om preskription lagstiftningen i den andra
medlemsstaten.
5 § Kronofogdemyndigheten ska ta ut ersättning för kostnader i
målet i enlighet med vad som gäller vid indrivning av en
svensk fordran av motsvarande slag.
Vägransgrunder
6 § En begäran om bistånd får avslås om begäran inte uppfyller
de krav som anges i artikel 27 i Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2019/1, i den ursprungliga lydelsen. En begäran
om bistånd får också avslås om den enskildes grundläggande
rättigheter och friheter inte har respekterats eller om
delgivningen eller indrivningen skulle strida mot allmänna
hänsyn.
Växelkurs och överföring av indrivet belopp
7 § Kronofogdemyndigheten ska, så snart en begäran som avses i
3 § har tagits emot, räkna om sanktionsavgiften eller vitet
till svenska kronor enligt den växelkurs som har
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning för
den dag då avgiften eller vitet beslutades.
I den utsträckning som den andra medlemsstatens fordran har
drivits in, ska beloppet överföras till den medlemsstaten.
Begäran om bistånd i en annan medlemsstat
Bistånd med delgivning
8 § Konkurrensverket får av en nationell konkurrensmyndighet i
en annan medlemsstat i Europeiska unionen begära bistånd med
delgivning av en handling som gäller tillämpningen av
artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget.
9 § Kronofogdemyndigheten får av en nationell
konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i Europeiska
unionen begära bistånd med delgivning av en handling som är
relevant för indrivning av konkurrensskadeavgift,
utredningsskadeavgift eller vite enligt konkurrenslagen
(2008:579) och som har påförts med tillämpning av artikel 101
eller 102 i EUF-fördraget.
10 § Delgivning som har skett med bistånd enligt 8 eller 9 § i
enlighet med den medlemsstatens lagar, författningar och
administrativa praxis, ska anses ha samma verkan som om
delgivningen hade ägt rum i Sverige.
Bistånd med indrivning
11 § Kronofogdemyndigheten får av en nationell
konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i Europeiska
unionen begära bistånd med indrivning av sådana avgifter och
viten som avses i 9 § om
1. beslutet eller domen har fått laga kraft, och
2. Kronofogdemyndigheten inte själv kan driva in fordringen.
Förbud mot överklagande
12 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Närmare föreskrifter
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om bistånd enligt denna lag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:715 | Förordning (2011:715) om certifiering av vissa naturgasföretag | Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser som ansluter till
lagen (2011:711) om certifiering av vissa naturgasföretag och
som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till
naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG)
nr 1775/2005. Förordning (2023:384).
2 § I denna förordning avses med transmissionsnät
högtrycksledning för överföring av naturgas eller ett nät som i
huvudsak består av sådan ledning med undantag för
högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal
distribution av naturgas.
Tillsynsmyndighet
2 a § Energimarknadsinspektionen är tillsynsmyndighet enligt
lagen (2011:711) om certifiering av vissa naturgasföretag.
Förordning (2023:384).
Ansökan om certifiering
3 § En ansökan om certifiering av en transmissionsnätsoperatör
ska vara skriftlig och ges in till tillsynsmyndigheten.
Ansökan ska innehålla uppgifter om
1. ledning som sökanden använder eller avser att använda för
överföring av naturgas,
2. sökandens organisation och ägarförhållanden,
3. huruvida någon på grund av avtal, bolagsordning, stadgar
eller jämförbara handlingar har rätt att utöva ett bestämmande
inflytande över sökanden eller att utse eller avsätta
ledamöter i sökandens styrelse eller motsvarande
ledningsorgan,
4. huruvida någon annan än sökanden äger eller på annat sätt
förfogar över tillgångar som används i den verksamhet som rör
överföring av naturgas,
5. företag som sökanden äger aktier eller andelar i eller på
annat sätt har ett bestämmande inflytande över,
6. namn och personnummer eller, om personnummer saknas,
födelsedatum för styrelseledamöter, verkställande direktör,
firmatecknare och andra personer med liknande ställning hos
sökanden,
7. huruvida styrelseledamot, verkställande direktör,
firmatecknare eller annan person med liknande ställning hos
sökanden har en motsvarande ställning i ett företag som
bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el
eller annars utövar inflytande över ett sådant företag, och
8. huruvida sökanden kontrolleras av eller kan antas komma att
kontrolleras av en eller flera personer från ett tredjeland.
Förordning (2023:384).
3 a § En ansökan om certifiering av en innehavare av en
lagringsanläggning ska vara skriftlig och ges in till
tillsynsmyndigheten.
Ansökan ska innehålla uppgifter om
1. den lagringsanläggning som sökanden innehar eller avser att
ta i drift,
2. sökandens organisation och ägarförhållanden,
3. huruvida någon på grund av avtal, bolagsordning, stadgar
eller jämförbara handlingar har rätt att utöva ett bestämmande
inflytande över sökanden eller att utse eller avsätta
ledamöter i sökandens styrelse eller motsvarande
ledningsorgan,
4. huruvida någon annan än sökanden äger eller på annat sätt
förfogar över tillgångar som används i den verksamhet som rör
lagring av gas,
5. namn och personnummer eller, om personnummer saknas,
födelsedatum för styrelseledamöter, verkställande direktör,
firmatecknare och andra personer med liknande ställning hos
sökanden, och
6. leveranser eller andra affärsförbindelser som skulle kunna
inverka negativt på incitament och förmåga att fylla
lagringsanläggningen med gas. Förordning (2023:384).
4 § Till ansökan enligt 3 eller 3 a § ska registreringsbevis
och sökandens bolagsordning eller jämförbara stadgar bifogas.
Sökanden ska även ge in registreringsbevis för företag som
sökanden äger aktier eller andelar i eller på annat sätt har
ett bestämmande inflytande över.
Om sökanden inte är skyldig att upprätta en årsrapport enligt
förordningen (2006:1051) om redovisning och revision av
överföring av naturgas, lagring av naturgas och drift av
förgasningsanläggning, ska även balansräkning,
resultaträkning, noter och förvaltningsberättelse för det
senaste räkenskapsåret bifogas. Förordning (2023:384).
Tillsynsmyndighetens beslut vid certifiering av en innehavare
av en lagringsanläggning
4 a § I ett beslut om certifiering av en innehavare av en
lagringsanläggning ska det anges att beslutet kan komma att
ändras eller upphävas om tillsynsmyndigheten omprövar
certifieringen enligt artikel 3a.10 i förordning (EG)
nr 715/2009. Förordning (2023:384).
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut vid certifiering av en
transmissionsnätsoperatör
5 § Tillsynsmyndigheten ska anmäla ett slutligt beslut om
certifiering av en transmissionsnätsoperatör till Europeiska
kommissionen. Anmälan ska innehålla en uppgift om det
certifierade företagets transmissionsnät.
Förordning (2023:384).
Certifiering av transmissionsnätsoperatörer i förhållande till
tredjeland
Anmälan till Europeiska kommissionen
6 § Tillsynsmyndigheten ska anmäla till Europeiska
kommissionen, om
1. certifiering av en transmissionsnätsoperatör begärs av ett
företag som kontrolleras av en eller flera personer från ett
tredjeland, om sökanden äger ett transmissionsnät eller annars
ansvarar för drift och underhåll av ett sådant nät, eller
2. myndigheten får kännedom om en omständighet som kan leda
till att en eller flera personer från ett tredjeland får
kontroll över ett transmissionsnät eller en
transmissionsnätsoperatör. Förordning (2023:384).
Yttrande från Statens energimyndighet
7 § Tillsynsmyndigheten ska inhämta ett yttrande från Statens
energimyndighet när den prövar ett ärende om certifiering
enligt 4 eller 4 a kap. lagen (2011:711) om certifiering av
vissa naturgasföretag. Förordning (2023:384).
Särskilda krav i fråga om en trygg energiförsörjning
8 § När tillsynsmyndigheten prövar en fråga om certifiering
enligt 4 kap. lagen (2011:711) om certifiering av vissa
naturgasföretag, ska myndigheten särskilt ta hänsyn till
1. Europeiska unionens rättigheter och skyldigheter enligt
internationell rätt när det gäller berört tredje land,
inbegripet avtal som unionen är part i och som rör trygg
energiförsörjning, och
2. Sveriges rättigheter och skyldigheter enligt avtal som har
ingåtts med berört tredje land, i den utsträckning avtalet är
förenligt med EU-rätten.
Offentliggörande av beslut
9 § Tillsynsmyndighetens slutliga beslut i ett ärende om
certifiering enligt 4 kap. lagen (2011:711) om certifiering av
vissa naturgasföretag ska offentliggöras tillsammans med
Europeiska kommissionens yttrande i ärendet.
Tillsynsmyndigheten bestämmer hur detta ska ske.
Övergångsbestämmelser
2011:715
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2011.
2. Bestämmelserna i 6-9 §§ tillämpas för tid från och med den 3
mars 2013.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:140 | Förordning (2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk | Innehåll
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag för
1. kontakttolkutbildning,
2. utbildning av lärare, språkhandledare och bedömare för
kontakttolkar,
3. utbildning av tolkar för barndomsdöva, vuxendöva,
hörselskadade eller personer med dövblindhet,
4. teckenspråklärarutbildning, och
5. kostnader för resor, inackordering och stipendier för
deltagare i kontakttolkutbildning.
Syftet med statsbidraget är att stödja utbildningarna som avses
i första stycket.
Statsbidrag lämnas i den mån det finns tillgång på medel.
Förutsättningar för statsbidrag
2 § Statsbidrag enligt denna förordning får lämnas till
folkhögskolor och studieförbund för kontakttolkutbildning och
utbildning av lärare, språkhandledare och bedömare för
kontakttolkar, om folkhögskolan eller studieförbundet har
beviljats statsbidrag enligt förordningen (2015:218) om
statsbidrag till folkbildningen. Statsbidrag får lämnas under
förutsättning att utbildningarna bedöms hålla hög kvalitet.
För att statsbidrag ska få lämnas för kontakttolkutbildning
i form av en sammanhållen grundutbildning för kontakttolkar
gäller utöver vad som anges i första stycket att utbildningen
bedrivs i form av minst halvtidsstudier. Om utbildningen
bedrivs på distans, får den även bedrivas på kvartstid.
Utbildningen ska också
1. genomföras på ett sådant sätt att verksamma tolkar som
saknar fullständig grundutbildning ges möjlighet att få sina
kunskaper prövade eller validerade och att komplettera sin
utbildning, och
2. innehålla en eller flera kurser inriktade på att tolka för
och med barn.
Statsbidrag får under motsvarande förutsättningar som de som
anges i första stycket lämnas till folkhögskolor för
utbildning av tolkar för barndomsdöva, vuxendöva,
hörselskadade eller personer med dövblindhet och
teckenspråklärarutbildning. Förordning (2015:855).
3 § Statsbidrag enligt denna förordning får när det gäller
sådan utbildning som avses i 2 § första och andra styckena även
lämnas till folkhögskolor och studieförbund för deras kostnader
för
1. deltagarnas resor, och
2. inackordering och stipendier för deltagarna.
Bidrag enligt första stycket 2 får lämnas endast om deltagaren
inte kan få studiestöd eller om deltagaren går en kurs i ett
språk för vilket en sammanhållen grundutbildning för
kontakttolkar inte kan anordnas.
Ansökan och beslut om statsbidrag
4 § Ansökan om statsbidrag ges in till Myndigheten för
yrkeshögskolan som prövar frågor om bidraget.
I ett beslut om att bevilja bidrag ska det anges att ett
villkor för bidrag är att den som tar emot bidraget följer de
föreskrifter som myndigheten har meddelat med stöd av 12 eller
13 §. Beslutet får även förenas med andra villkor som ska
framgå av beslutet. Beslutet ska också innehålla uppgifter om
1. bidragsbeloppet,
2. ordningen för utbetalning, och
3. sista dagen för redovisning enligt 7 §.
Fördelning av statsbidrag
5 § Myndigheten för yrkeshögskolan ska vid fördelningen av
statsbidraget enligt 2 § första och andra styckena särskilt
sträva efter att kontakttolkutbildningen lokaliseras till de
regioner och inriktas på de språkområden där behovet av
kontakttolkar är störst.
Bidrag för kontakttolkutbildning i form av en sammanhållen
grundutbildning för kontakttolkar får endast lämnas till ett
mycket begränsat antal utbildningsanordnare.
6 § Myndigheten för yrkeshögskolan ska vid fördelningen av
statsbidraget enligt 2 § första och andra styckena beakta
behoven av
1. en sammanhållen grundutbildning för kontakttolkar, och
2. fördjupningskurser och kompletteringskurser av olika slag.
Redovisning
7 § Den som har tagit emot statsbidrag enligt denna förordning
är skyldig att lämna sådan ekonomisk och annan redovisning till
Myndigheten för yrkeshögskolan som myndigheten begär.
En revisor ska granska den ekonomiska redovisningen och
redogöra för sina iakttagelser i ett intyg som bifogas
redovisningen. Om det bidrag som har tagits emot uppgått till
minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken, ska detta göras av en auktoriserad
eller godkänd revisor.
8 § Den som har tagit emot statsbidrag för
kontakttolkutbildning är skyldig att lämna uppgifter till
Myndigheten för yrkeshögskolan om vilka som har genomgått
utbildningen med godkänt resultat eller som har fått sina
kunskaper prövade eller validerade med godkänt resultat enligt
2 § andra stycket 1.
Återbetalning och återkrav
9 § Den som har tagit emot statsbidrag enligt denna förordning
är återbetalningsskyldig, om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något
annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats felaktigt
eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med
för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. mottagaren inte lämnar sådan redovisning som avses i 7 eller
8 §, eller
4. bidraget inte har använts för det ändamål det har beviljats
för eller något annat villkor för bidraget inte har uppfyllts.
10 § Myndigheten för yrkeshögskolan ska besluta att helt eller
delvis kräva tillbaka ett bidrag om någon är
återbetalningsskyldig enligt 9 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får myndigheten efterge
återkrav helt eller delvis.
11 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från
och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om
återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje
tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två
procentenheter.
Om det finns särskilda skäl för det, får Myndigheten för
yrkeshögskolan efterge krav på ränta helt eller delvis.
Behandling av känsliga personuppgifter
11 a § Bestämmelsen i 11 d § tillämpas vid behandling av
personuppgifter hos folkhögskolor och studieförbund i samband
med ansökan om statsbidrag enligt denna förordning och i den
verksamhet som statsbidraget beviljas för.
Förordning (2018:1358).
11 b § Bestämmelsen i 11 d § kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s
dataskyddsförordning.
Termer och uttryck i 11 d § har samma betydelse som i EU:s
dataskyddsförordning. Förordning (2018:1358).
11 c § Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns
även i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning och i föreskrifter som har
meddelats i anslutning till den lagen.
Förordning (2018:1358).
11 d § Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s
dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får med stöd
av artikel 9.2 g i samma förordning behandlas av en
folkhögskola eller ett studieförbund
1. om behandlingen är nödvändig för en hantering som
motsvarar handläggning av ett ärende hos en myndighet,
eller
2. i annat fall, om behandlingen är nödvändig i
verksamheten och inte innebär ett otillbörligt intrång i den
registrerades personliga integritet.
Vid behandling som sker med stöd av första stycket är det
förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval
av personer grundat på känsliga personuppgifter.
Förordning (2018:1358).
Bemyndiganden
12 § Myndigheten för yrkeshögskolan får när det gäller sådan
kontakttolkutbildning som statsbidrag lämnas för enligt denna
förordning meddela föreskrifter om
1. nationella förkunskapskrav,
2. nationella kursmål,
3. nationella prov, och
4. intyg för de som har genomgått utbildningen med godkänt
resultat.
De nationella kursmålen ska vara mätbara.
13 § Myndigheten för yrkeshögskolan får meddela ytterligare
föreskrifter om fördelning av statsbidrag. Myndigheten får även
meddela föreskrifter om beräkning av statsbidrag och
verkställighet av denna förordning.
Överklagande
14 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2012:140
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2012, då
förordningen (1991:976) om statsbidrag till
kontakttolkutbildning m.m. ska upphöra att gälla. Den upphävda
förordningen gäller dock fortfarande för bidrag som har
beslutats före den 1 juli 2012.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2008:584 | Lag (2008:584) om gruppundantag för vertikala konkurrensbegränsande avtal inom motorfordonssektorn | 1 § Denna lag tillämpas på vertikala avtal, om de avser de
villkor enligt vilka parterna kan köpa, sälja eller
återförsälja reservdelar till motorfordon eller
tillhandahålla reparations- och underhållstjänster för
motorfordon.
Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska
även tillämpas på avtal enligt denna lag.
Lag (2010:1354).
2 § Under de villkor som följer av 3 § gäller för sådana avtal
som avses i 1 § vilka innehåller konkurrensbegränsningar
(vertikala begränsningar) och som omfattas av 2 kap. 1 §
konkurrenslagen (2008:579) undantag från förbudet i samma
paragraf mot sådana avtal. Undantag gäller dock endast för
sådana grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för
undantag i 2 kap. 2 § konkurrenslagen.
Av 2 kap. 3 § konkurrenslagen följer att Konkurrensverket kan
besluta att ett enskilt avtal, som till följd av ett
gruppundantag enligt denna lag är undantaget från förbudet i 2
kap. 1 § samma lag, inte ska omfattas av undantaget om avtalet
har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen.
3 § I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i
kommissionens förordning (EU) nr 461/2010 av den 27 maj
2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala
avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn
på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2-4 och
6-8. Dock ska hänvisningar till undantaget avse 2 § i
förening med 1 §.
För avtalen gäller att kraven för undantag enligt lagen
(2008:581) om gruppundantag för vertikala
konkurrensbegränsande avtal ska vara uppfyllda.
Lag (2010:1354).
Övergångsbestämmelser
2010:1354
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller till utgången av maj 2013 för
vertikala avtal, om de avser villkoren för parternas
inköp, försäljning eller återförsäljning av nya
motorfordon.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:208 | Förordning (2012:208) med instruktion för Statens servicecenter | Uppgifter
1 § Statens servicecenter har till uppgift att efter
överenskommelse med myndigheter under regeringen
tillhandahålla tjänster som gäller administrativt stöd åt
myndigheterna.
Myndigheten får även tillhandahålla tjänster som gäller
administrativt stöd åt andra än myndigheter i enlighet med de
överenskommelser som myndigheten har övertagit från
Kammarkollegiet. Förordning (2012:823).
1 a § Myndigheten ska ingå serviceavtal med de myndigheter som
regeringen bestämmer om att för dessa myndigheters räkning
utföra uppgifter enligt lagen (2019:212) om viss gemensam
offentlig service.
Myndigheten ska bedriva verksamheten vid servicekontor.
Myndigheten får även ingå serviceavtal med andra myndigheter.
Förordning (2019:218).
1 b § Myndigheten är beredskapsmyndighet enligt förordningen
(2022:524) om statliga myndigheters beredskap.
Förordning (2022:554).
2 § Myndigheten ska i sin verksamhet säkerställa en
ändamålsenlig balans mellan kostnadseffektivitet, kvalitet och
service.
Samverkan
3 § Myndigheten ska kontinuerligt samverka med de myndigheter
som nyttjar myndighetens tjänster i syfte att utveckla
tjänsternas utformning och innehåll med avseende på kvalitet
och effektivitet.
3 a § Myndigheten ska samverka om verksamheten vid
servicekontoren med de myndigheter som den ingått serviceavtal
med. Förordning (2019:218).
3 b § /Träder i kraft I:2024-02-01/
Myndigheten ska, om den bedömer att det är lämpligt,
bedriva verksamheten vid servicekontor genom samlokalisering
med andra myndigheter eller kommuner. Myndigheten får för att
möjliggöra samlokaliseringen hyra lokaler i syfte att hyra ut
dessa i andra hand. Förordning (2023:947).
Ledning
4 § Myndigheten leds av en styrelse.
5 § Styrelsen består av högst sju ledamöter.
Organisation
5 a § Myndigheten ska ha den regionala indelning som följer av
förordningen (2022:593) om vissa förvaltningsmyndigheters
regionala indelning. Förordning (2022:594).
Anställningar
6 § Generaldirektören är myndighetschef.
Personalansvarsnämnd
7 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.
Om ett ärende i nämnden rör uppgifter som en arbetstagare har
utfört med stöd av ett särskilt uppdragsavtal enligt 5 § lagen
(2019:212) om viss gemensam offentlig service, ska nämnden
innan den fattar beslut samråda med den myndighet som ansvarar
för förvaltningsuppgifterna. Förordning (2019:218).
Tillämpligheten av vissa förordningar
8 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen
(1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228).
Avgifter
9 § Myndigheten ska ta ut avgifter för den verksamhet som
anges i 1 §, besluta om avgifternas storlek och disponera
avgiftsinkomsterna i verksamheten.
9 a § /Träder i kraft I:2024-02-01/
Myndigheten får ta ut avgifter upp till full
kostnadstäckning för andrahandsuthyrning enligt 3 b § och
disponera intäkterna i verksamheten. Förordning (2023:947).
Avhändande av allmänna handlingar
10 § Myndigheten får i sådan verksamhet som anges i 1 a §
avhända sig allmänna handlingar i enlighet med 12 § arkivlagen
(1990:782) genom att överlämna dem till den myndighet som är
avsedd mottagare av handlingen i fråga eller i vars verksamhet
handlingen upprättats. Förordning (2019:218).
Övergångsbestämmelser
2012:823
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.
Bestämmelsen i sin nya lydelse ska dock tillämpas för tid från
och med den 1 oktober 2012.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:494 | Lag (1975:494) om rätt för kommun och
landstingskommun att lämna internationell
katastrofhjälp; | Kommun och landstingskommun får i samband med krig, farsot,
översvämning, jordbävning, vulkanutbrott, torka eller liknande
händelse i annat land eller återuppbyggnadsarbete efter sådan händelse
bistå med utrustning som kommunen eller landstingskommunen kan avvara.
Utrustning som nu sagts får också överlämnas till internationell
hjälporganisation för att användas, om sådan händelse skulle
inträffa.
Kommun eller landstingskommun som har beslutat att lämna bistånd med
utrustning får i skälig omfattning anvisa medel för iordningsställande
och transport av utrustningen samt tillhandahålla och svara för
ersättning till personal som behövs för att utrustningen skall kunna
tagas i bruk.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2019:718 | Tillkännagivande (2019:718) av de EU-bestämmelser som lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. kompletterar | Grundförordning som lagen om provtagning på djur, m.m.
kompletterar till alla delar
1. Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003
om upprättande av ett system för identifiering och
registrering av får och getter och om ändring av förordning
(EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG och 64/432/EEG.
Grundförordningar som lagen om provtagning på djur, m.m.
kompletterar i de delar de innehåller bestämmelser som faller
inom lagens tillämpningsområde
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000
av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för
identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av
nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets
förordning (EG) nr 820/97.
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av
den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels-
och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU)
nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG)
nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG,
90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt
rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll).
Grundförordningar som lagen om provtagning på djur, m.m.
kompletterar i de delar som anges i det följande
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001
av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för
förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av
transmissibel spongiform encefalopati, när det gäller
- artikel 6, utom i de delar som avser åtgärder efter testning
som utförs på slakteri och som avser kontrollmärkning och
kvarhållande i avvaktan på negativt provsvar, och
- artikel 20.
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004
av den 29 april 2004 om livsmedelshygien
- del A, punkt 4 h i bilaga I, när det gäller sjukdomar som
faller inom tillämpningsområdet för lagen om provtagning på
djur, m.m.,
- del A, punkt 7 i bilaga I, när det gäller sådana uppgifter
som faller inom tillämpningsområdet för lagen om provtagning
på djur, m.m., och
- del A, punkt 8 b i bilaga I.
6. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004
av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda
hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung
- avsnitt I, kapitel I, punkt 2 i bilaga III, när det gäller
sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för lagen om
provtagning på djur, m.m.,
- avsnitt II, kapitel I, punkt 2 i bilaga III, när det gäller
sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för lagen om
provtagning på djur, m.m.,
- avsnitt IX, kapitel I.I punkterna 1 och 2 i bilaga III, och
- avsnitt IX, kapitel I.I punkt 5 i bilaga III, när det gäller
sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för lagen om
provtagning på djur, m.m.
7. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009
av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa
gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska
livsmedel samt om upp-hävande av rådets förordning (EEG)
nr 2377/90 och ändring av Europa-parlamentets och rådets
direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 726/2004, när det gäller
- artikel 16, och
- artikel 24.1.
Förordningar som inte är grundförordningar och som lagen om
provtagning på djur, m.m. kompletterar i de delar som anges i
det följande
8. Kommissionens förordning (EG) nr 2075/2005 av den
5 december 2005 om fastställande av särskilda bestämmelser för
offentlig kontroll av trikiner i kött, när det gäller
- artiklarna 8-10,
- artikel 12.1,
- artikel 12.2, i de delar som inte faller inom
tillämpningsområdet för livsmedelslagen (2006:804) eller lagen
(2006:805) om foder och animaliska biprodukter, och
- artikel 12.3 och 12.4.
9. Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2015/262 av
den 17 februari 2015 om fastställande av bestämmelser i
enlighet med rådets direktiv 90/427/EEG och 2009/156/EG vad
gäller metoder för identifiering av hästdjur (förordning om
pass för hästdjur), utom när det gäller
- artikel 9.2 och 9.3.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:206 | Lag (1985:206) om viten | Inledande bestämmelse
1 § Denna lag gäller viten som enligt lag eller annan författning får
föreläggas av myndigheter. Vad som föreskrivs i 2--6, 9 och 10 §§
gäller dock inte sådana viten som riktar sig till var och en.
Lagen skall inte tillämpas i den mån annat följer av vad som är
särskilt föreskrivet.
Allmänna bestämmelser om viten finns även i brottsbalken och
bötesverkställighetslagen (1979:189).
Vitesföreläggande
2 § Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera
namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om
föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss
åtgärd, skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller
inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller
rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte
föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.
Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.
Vitesbelopp
3 § När vite föreläggs, skall det fastställas till ett belopp som med
hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och
till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det
föreläggande som är förenat med vitet. Vitet skall fastställas till
ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs
flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för
var och en av dem.
Löpande vite
4 § Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vite
föreläggas som löpande vite. Vitet bestäms då till ett visst belopp
för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har
följts eller, om föreläggandet avser en återkommande förpliktelse, för
varje gång adressaten underlåter att fullgöra denna.
Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud eller någon liknande
föreskrift eller det annars är lämpligt, kan i stället bestämmas att
vitet skall betalas för varje gång föreskriften överträds.
Löpande vite får inte tillämpas, om det av någon särskild föreskrift
följer att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.
Föreläggande att lämna viss uppgift
5 § Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda
ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med
egendomen, får myndigheten också förelägga denne att, om hans
rättsställning upphör, lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens
eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får
förenas med vite.
Utdömande av vite m.m.
6 § Frågor om utdömande av viten prövas av förvaltningsrätt på
ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet
eller, om detta har skett efter överklagande i frågan om
vitesföreläggande, av den myndighet som har prövat denna fråga
i första instans. Ansökan om utdömande görs hos den
förvaltningsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Vad
som har sagts nu gäller dock ej i fall som avses i andra
stycket eller 7 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten. Frågor om utdömande av viten som har
förelagts av regeringen prövas av Förvaltningsrätten i
Stockholm på ansökan av Justitiekanslern.
Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller
någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång
eller i annat motsvarande förfarande prövas utan särskild
ansökan av den myndighet som har utfärdat föreläggandet.
Lag (2010:11).
7 § Tingsrätt prövar frågor om utdömande av viten,
1. om vitet riktar sig till var och en,
2. om vitet avser säkerställande av ett enskilt anspråk,
3. om i något annat fall än som förut har angetts tingsrätten själv
eller, efter talan mot rättens beslut, högre rätt har förelagt vitet.
8 § När allmän domstol prövar frågor om utdömande av viten efter
särskild talan, skall målet i tillämpliga delar handläggas enligt
reglerna i rättegångsbalken som mål om åtal för brott för vilket
svårare straff än böter inte är föreskrivet.
9 § Har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse, skall vitet inte
dömas ut. Finns det särskilda skäl till det, får vitet jämkas.
Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket
flera överträdelser av föreskriften till samtidig bedömning, får ej på
en gång utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När
ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft, får vite inte dömas
ut för sådana överträdelser av föreskriften som har gjorts innan målet
väcktes.
Vite bortfaller, om talan om att det skall dömas ut inte har delgetts
adressaten inom två år från det att förutsättningarna för att väcka en
sådan talan uppkom.
Biträde av Polismyndigheten
10 § En myndighet som enligt 6 § ska föra talan vid domstol i
mål om utdömande av vite får, om det är nödvändigt med hänsyn
till utredningen, anlita biträde av Polismyndigheten.
Lag (2014:629).
Övergångsbestämmelser
1985:206
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Vad som föreskrivs i 6 §
gäller dock ej i fråga om vite som har förelagts före
ikraftträdandet.
1998:591
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998. I fråga om
överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:743 | Förordning (1988:743) med instruktion för Statens konstråd | Uppgifter
1 § Statens konstråd har till uppgift att genom förvärv av konstnärliga
arbeten till statens byggnader och andra lokaler för statliga
myndigheter verka för att konstnärliga värden införlivas med
samhällsmiljön.
2 § Rådet skall lämna statliga, kommunala och landstingskommunala
myndigheter samt enskilda personer och företag information om förvärv av
konstnärliga arbeten som är av betydelse för samhällsmiljön samt i
övrigt om konsten i denna miljö.
Rådet bör även i övrigt informera intresserade om sin verksamhet.
3 § Rådet får anordna tävling om förvärv av konstnärligt arbete.
Sammansättning
4 § Rådet består av nio ledamöter. En av ledamöterna är ordförande och
en är vice ordförande. För ledamöterna utom för ordföranden finns
ersättare.
Organisation
5 § Hos rådet finns en sekreterare och ett kansli. Rådets ordförande är
chef för kansliet. Förordning (1991:552).
6 § Rådet får inom sig utse särskilda delegationer för beredning av
ärenden. I en sådan delegation får också sekreteraren hos rådet utses
till ledamot. Rådet får anlita experter och sakkunniga. Förordning
(1991:552).
Verksförordningens tillämpning
7 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på rådet:
16 § om medverkan i EU-arbetet,
18 § om myndighetens organisation,
26 § om vem som får begära in förklaringar m.m.,
27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,
29 § om inhämtande av uppgifter,
31 § om myndighetens beslut, och
35 § om överklagande. Förordning (1996:452).
8 § Rådet har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som
anges i 6, 7, 9, 13 och 15 §§ verksförordningen (1995:1322).
Förordning (1996:452).
9 § Rådets ordförande har det ansvar för verksamheten och de
uppgifter som anges i 8 § verksförordningen (1995:1322).
Förordning (1996:452).
Ärendenas handläggning
10 § Rådet är beslutfört när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter
vara närvarande.
11 § Om ett ärende är så brådskande att rådet inte hinner sammanträda
för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan
ordföranden och minst fyra andra ledamöter.
Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra
ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med
rådet.
12 § Rådet får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över
till en eller flera ledamöter eller ersättare för ledamöter eller till
någon som tjänstgör hos rådet att avgöra ärenden som är av det slaget
att de inte behöver prövas av rådet i sammanträde.
När det gäller ordföranden får rådet besluta att till denne överlämna
även sådana ärenden som eljest borde ha prövats av rådet i sammanträde.
Förordning (1991:552).
13 § Innan rådet beslutar om förvärv av sådana konstnärliga arbeten som
skall anbringas fast eller om utförande av tävlingsförslag, skall
berörda myndigheter beredas tillfälle att yttra sig.
14 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i
särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 12 §
inte behöver föredras.
15 § En företrädare för var och en av Statens konstmuseer, Statens
fastighetsverk och Fortifikationsverket har rätt att närvara
vid sammanträden med rådet och delta i rådets överläggningar men
inte i dess beslut. Förordning (1994:389).
Tjänstetillsättningar m. m.
16 § Ledamöter och ersättare för ledamöter utses av regeringen för en
bestämd tid.
Regeringen utser ordförande och vice ordförande. Förordnandena ges för
en bestämd tid. Förordning (1991:552).
17 § Tjänster hos rådet tillsätts av rådet.
Övriga bestämmelser
18 § En ledamot eller en ersättare för ledamot får inte delta i
handläggningen av ett ärende om förvärv av konstnärligt arbete, om han
eller någon närstående till honom ämnar delta eller deltar i tävling som
berör ärendet. Inte heller får han delta i handläggningen av ett ärende
om inköp av konstverk, som utförts av honom eller av någon närstående
till honom, eller om beställning av sådant konstverk hos honom eller hos
någon närstående till honom.
En ledamot eller en ersättare för ledamot skall omedelbart anmäla hos
rådet, om han ämnar delta i tävling som anordnas av rådet. Detsamma
gäller om han vet att någon närstående till honom ämnar delta i en sådan
tävling.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:518 | Förordning (2002:518) med instruktion för
Krisberedskapsmyndigheten | Uppgifter
1 § Krisberedskapsmyndigheten är central förvaltningsmyndighet
för frågor om samhällets säkerhet när det gäller krishantering
och civilt försvar. Med krishantering avses i detta sammanhang
åtgärder vid sådana situationer som beskrivs i 9 § förordningen
(2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Myndigheten
skall i samarbete med ansvariga samhällsorgan bidra till att
minska samhällets sårbarhet samt utveckla och stärka samhällets
krishanteringsförmåga inom detta område.
Krisberedskapsmyndigheten skall
1. bidra till att stärka krishanteringsförmågan hos kommuner,
landsting, länsstyrelser och centrala myndigheter,
2. verka för samverkan mellan offentliga organ, organisationer
och näringsliv, samt
3. kunna lämna stöd till offentliga organ i krissituationer.
Förordning (2006:961).
2 § Krisberedskapsmyndigheten skall inom sitt område
1. bedriva omvärldsbevakning och genomföra omvärldsanalyser,
2. initiera forskning och studier samt ta del av, analysera och
förmedla forskningsresultat, samt
3. sammanställa risk- och sårbarhetsanalyser och genomföra
övergripande analyser av dessa.
3 § Krisberedskapsmyndigheten skall samordna planeringen av
åtgärder som stärker beredskapen när det gäller krishantering
och civilt försvar genom att särskilt
1. utarbeta planeringsinriktning,
2. till regeringen ge in planeringsunderlag avseende bl.a.
förslag till fördelning av de medel som regeringen har anvisat,
3. mot bakgrund av regeringens beslutade
planeringsförutsättningar betala ut belopp, av de medel som
myndigheten disponerar, inom de samverkansområden som framgår
av bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och
höjd beredskap,
4. utveckla metoder för risk- och sårbarhetsanalyser,
5. kontinuerligt genomföra uppföljning och utvärdering av
genomförda beredskapsåtgärder,
6. verka för ökad samverkan och samordning mellan
samverkansområden då det gäller beredskapen mot nukleära,
biologiska och kemiska stridsmedel,
7. samordna planeringen för det civila försvaret med
motsvarande planering för det militära försvaret, samt
8. företräda det civila försvaret på central nivå i frågor som
har betydelse för avvägningen mellan civila och militära behov
av samhällets resurser om inte något annat följer av särskilda
föreskrifter m.m. Förordning (2006:961).
4 § Krisberedskapsmyndigheten skall sprida kunskap om och
stärka samhällets krishanteringsförmåga genom att särskilt
1. samordna kompetensutveckling samt informera och utbilda inom
områdena samhällets sårbarhet, krishantering, säkerhetspolitik
och totalförsvar,
2. initiera, planera och genomföra utbildning och övningar,
3. samordna personal- och kompetensförsörjningen för det civila
försvaret inklusive hemskyddet,
4. utveckla metoder för kriskommunikation och krishantering,
5. verka för att de frivilliga försvarsorganisationernas
kunskaper och förmåga uppmärksammas och tas till vara, samt
6. efter överenskommelse med trossamfunden leda och samordna
deras medverkan på området.
5 § Krisberedskapsmyndigheten skall ha ett sammanhållande
myndighetsansvar för samhällets informationssäkerhet genom att
sammanställa en helhetsbild av informationssäkerheten.
Myndigheten skall i detta arbete
1. analysera omvärldsutvecklingen inom området mot bakgrund av
erhållet underrättelseunderlag och årligen lämna en samlad
bedömning till regeringen,
2. utveckla samarbetet mellan offentlig sektor och näringsliv,
3. arbeta förebyggande med utbildning och information i dessa
frågor.
6 § Krisberedskapsmyndigheten skall utveckla och förvalta
tekniskt stöd för ledning och beslutsfattande. Myndigheten
skall även samordna signalskyddsverksamheten inom sitt
verksamhetsområde.
7 § Krisberedskapsmyndigheten får åta sig att mot avgift
utveckla och förvalta tekniskt stöd åt andra myndigheter samt
åt kommuner och landsting. Avgifternas storlek bestäms av
myndigheten.
7 a § Krisberedskapsmyndigheten skall införa, förvalta och
utveckla radiokommunikationssystemet för skydd och säkerhet
(RAKEL-systemet). Verksamheten skall bedrivas i nära samverkan
med företrädare för användarna av systemet.
Krisberedskapsmyndigheten skall verka för en så stor anslutning
som möjligt till systemet.
Systemet skall tillhandahållas mot avgift. Avgiftens storlek
bestäms av myndigheten.
Krisberedskapsmyndigheten skall följa den internationella
utvecklingen för radiokommunikationssystem för skydd och
säkerhet och samverka med myndigheter eller organisationer med
liknande verksamhet i andra länder. Förordning (2003:1155).
8 § Krisberedskapsmyndigheten skall ha förmåga att vid sådana
krissituationer som avses i 1 §, kunna bistå Regeringskansliet
med främst områdesvisa lägesbeskrivningar.
9 § Krisberedskapsmyndigheten skall följa den internationella
utvecklingen och lämna underlag och analyser till
Regeringskansliet om internationella frågor inom sitt
verksamhetsområde. Myndigheten skall även samverka med
myndigheter med liknande verksamhet i andra länder. Myndigheten
skall vidare stödja Regeringskansliet i det löpande arbetet
inom ramen för Partnerskap för fred. I detta arbete ingår att
sammanhålla deltagandet för de myndigheter som bedriver civil
verksamhet.
Verksamheten inom samarbetet Partnerskap för fred skall
bedrivas i enlighet med det individuella partnerskapsprogrammet
och i enlighet med de mål som fastställts för Sveriges
medverkan i Partnerskap för freds planerings- och
översynsprocess samt i enlighet med särskilda regeringsbeslut.
10 § Krisberedskapsmyndigheten skall ha förmåga att kunna
samordna civil verksamhet inom sitt verksamhetsområde i samband
med internationella övningar inom ramen för främst Europeiska
unionen och Partnerskap för fred. Myndigheten skall vidare,
efter regeringens beslut, kunna ansvara för sådana övningar.
Myndigheten skall, samtidigt som den lämnar in sin
årsredovisning, till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet)
ge in en förteckning över och kopior av samtliga
internationella överenskommelser av offentligrättslig natur som
myndigheten ingått under året. För varje överenskommelse skall
det anges vilket regeringsbeslut som legat till grund för
överenskommelsen.
11 § Krisberedskapsmyndigheten skall i beredskapsplaneringen
och under höjd beredskap stödja Försvarsmakten med
beslutsunderlag och information om beredskapsläget inom det
civila försvaret.
12 § Krisberedskapsmyndigheten skall tillhandahålla underlag
för tillämpning av 3-5 kap. miljöbalken och plan- och bygglagen
(1987:10) avseende civilt försvar.
Verksförordningens tillämpning
13 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
myndigheten med undantag av 32 §. Förordning (2006:1337).
Myndighetens ledning
14 § Krisberedskapsmyndighetens generaldirektör är chef för
myndigheten. Vid myndigheten skall det finnas en överdirektör
som är generaldirektörens ställföreträdare.
Organisation
15 § Till Krisberedskapsmyndigheten är knutet ett råd för
näringslivssamverkan. Generaldirektören är ordförande i rådet.
Rådet skall bistå myndigheten och arbeta fram förslag till hur
offentliga organ och näringslivet gemensamt kan arbeta med att
minska sårbarheten i samhället. Arbetet skall ske på en
övergripande nivå.
16 § Till Krisberedskapsmyndigheten är knutet ett råd för
trossamfundens medverkan i krishantering och civilt försvar.
Rådet skall bistå myndigheten i dess arbete enligt 4 § 6.
Generaldirektören är ordförande i rådet.
16 a § Vid Krisberedskapsmyndigheten finns en delegation för
RAKEL-systemet. Delegationen skall bistå myndigheten i dess
uppgift enligt 7 a § genom att lämna förslag till beslut i
strategiska frågor som rör utvecklingen av systemet och om
användaravgifter. Delegationen består av generaldirektören
eller den som generaldirektören utser i sitt ställe och högst
10 andra ledamöter samt ersättare för dessa. Representanter för
användarna av systemet skall ingå i delegationen.
Generaldirektören eller den som generaldirektören utser är
delegationens ordförande. Förordning (2003:1155).
Personalföreträdare
17 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas
på myndigheten.
Anställningar m.m.
18 § Generaldirektören och överdirektören anställs genom beslut
av regeringen. Andra anställningar beslutas av myndigheten.
19 § Ledamöterna i de råd som anges i 15 och 16 §§ och
ledamöterna och ersättarna i den delegation som anges i 16 a §
utses av Krisberedskapsmyndigheten för en bestämd tid.
Förordning (2003:1155).
Överklagande
20 § Krisberedskapsmyndighetens beslut i andra ärenden än
anställningsärenden får överklagas hos regeringen.
Förordning (2006:1337).
Övergångsbestämmelser
2002:518
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2002, då
förordningen (1988:1122) med instruktion för Överstyrelsen för
civil beredskap skall upphöra att gälla.
2. Föreskrifter som meddelats av Överstyrelsen för civil
beredskap skall upphöra att gälla senast den 30 juni 2003, om
inte Krisberedskapsmyndigheten efter den 1 juli 2002 meddelat
att de skall fortsätta att gälla.
2006:1337
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av sådana
beslut i anställningsärenden som har meddelats före
ikraftträdandet.
2007:856
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008, då
förordningen (2002:518) med instruktion för
Krisberedskapsmyndigheten ska upphöra att gälla.
2. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för
överklagande av beslut som har meddelats före den 1 januari
2008.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:155 | Tillkännagivande (1995:155) av staters tillträde till
Luganokonventionen | Den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om domstols
behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område
(Luganokonventionen) har för Sveriges del trätt i kraft den 1 januari
1993. Konventionens svenska, engelska och franska texter har
publicerats i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ 1992:
45). Samma texter finns intagna som bilaga till lagen (1992: 794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen. Övriga
texter finns tillgängliga hos Utrikesdepartementet.
Konventionen har tillträtts av följande stater.
__________________________________________________________________________
Stat Dag för kon- Reservationer och för-
ventionens klaringar
ikraftträdande
i förhållande
till staten
__________________________________________________________________________
Finland 1993-07-01 --
Frankrike 1992-01-01 I enlighet med artikel Ib i Protokoll
nr 1 förbehåller sig Frankrike rätten att
inte erkänna och verkställa
domar som har meddelats i andra
konventionsstater om domstolens
behörighet i ursprungsstaten, i enlighet
med artikel 16 punkt 1b),
uteslutande har grundats på svarandens
hemvist i ursprungsstaten och
egendomen är belägen i Frankrike.
Italien 1992-12-01 --
Irland 1993-12-01 --
Luxemburg 1992-02-01 --
Nederländerna 1992-01-01 --
Norge 1993-05-01 --
Portugal 1992-07-01 --
Schweiz 1992-01-01 I enlighet med artikel Ia i Protokoll
nr 1 förbehåller sig Schweiz rätten att
varken erkänna eller verkställa i
Schweiz en dom som har meddelats i en
annan konventionsstat, om
a) domstolen i ursprungsstaten har
uteslutande grundat sin
behörighet på artikel 5 punkt 1 i
konventionen, och
b) svaranden hade hemvist i Schweiz vid
tidpunkten för talans
väckande; vid tillämpningen av denna
artikel skall ett bolag eller en
annan juridisk person anses ha hemvist i
Schweiz om dess registrerade
säte är i Schweiz och dess huvudsakliga
verksamhet drivs där, och
c) svaranden motsätter sig att domen
erkänns eller verkställs i
Schweiz förutsatt att han inte har avstått
från förmånen av förklaringen som avses i
denna artikel.
Schweiz förbehåller sig i enlighet med
artikel IV andra stycket i
Protokoll nr 1 rätt att kräva andra
förfaranden vid översändande
mellan tjänstemän av handlingar som sänds
till eller från Schweiz.
Spanien 1994-11-01 --
Storbritannien 1992-05-01 --
och Nordirland
Sverige 1993-01-01 Sverige har motsatt sig det förfarande vid
delgivning som beskrivs i artikel IV andra
stycket i Protokoll nr 1,
varigenom handlingar också kan sändas från
tjänsteman i den stat där
handlingen har upprättats direkt till
tjänsteman i den stat där
mottagaren befinner sig.
Tyskland 1995-03-01 Tyskland har i enlighet med artikel
IV andra stycket i Protokoll nr 1
förklarat att handlingar som har
upprättats i en konventionsstat och som
skall delges personer i Tyskland skall
översändas på det sätt som föreskrivs i
konventioner och överenskommelser mellan
dessa båda konventionsstater och får inte
sändas av tjänstemän i den stat där
handlingen har upprättats direkt
till tjänstemän i Tyskland.
Övergångsbestämmelser
1995:155
Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivandet (1994: 1516) av
staters tillträde till Luganokonventionen. Det är föranlett av att
Tyskland har tillträtt konventionen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:661 | Kungörelse (1974:661) om uppgifter för galt- och betäckningsstatistiken | 1 § Den som innehar galt som användes för betäckning skall lämna
uppgifter enligt denna kungörelse till statistiska centralbyråns galt-
och betäckningsstatistik.
Uppgifter för galt- och betäckningsstatistiken skall även ingå i
lantbrukets företagsregister.
2 § Den som är uppgiftsskyldig enligt 1 § första stycket skall
1. föra fortlöpande anteckningar om galtens betäckningar i
betäckningsjournal som statistiska centralbyrån tillhandahåller eller
i annan av centralbyrån godkänd journal,
2. senast tredje dagen efter varje kalendermånads utgång sända uppgift
till statistiska centralbyrån på blankett som centralbyrån
tillhandahåller om antalet under månaden betäckta suggor samt om
förändringar i innehavet av galt.
3 § Länsstyrelsen får besluta att förelägga den
uppgiftsskyldige att lämna föreskrivna uppgifter. Ett sådant
föreläggande får förenas med vite. Frågan om att döma ut
vitet prövas av länsstyrelsen.
I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (2018:934).
4 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig
uppgift dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast
efter anmälan av statistiska centralbyrån. Innan centralbyrån gör
sådan anmälan, skall samråd ske med lantbruksstyrelsen.
5 § har upphört att gälla genom förordning (1980:736).
6 § Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse
meddelas av statistiska centralbyrån efter samråd med
lantbruksstyrelsen.
Övergångsbestämmelser
1995:262
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:882 | Förordning (1979:882) om frisläpp av investeringsfonder | 1 § Arbetsmarknadsstyrelsen får efter ansökan medge att ett företag
tar i anspråk belopp, som i bokslut till ledning för 1980 och tidigare
års taxeringar har avsatts till investeringsfond enligt lagen
(1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller till
liknande äldre fond, för
1. byggnadsarbeten, arbeten på markanläggningar samt arbeten i
skogsbruket som utförs under tiden t.o.m. den 31 mars 1981,
2. avskrivning av inventarier som beställs under perioden den 1
november 1979-den 31 december 1980 och som levereras till företaget
under år 1980.
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut skall meddelas enligt bestämmelserna i
4 och 5 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond. I beslutet
skall anges att företaget har rätt till investeringsavdrag enligt 7 §
nämnda lag.
Arbetsmarknadsstyrelsen får vidare efter ansökan medge att
fondavsättningar som avses i första stycket tas i anspråk för
avskrivning av inventarier som har beställts före den 1 november 1979
och som levereras till företaget under år 1980. Ett sådant beslut
skall meddelas med stöd av 9 § 1 mom. lagen (1955:256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning.
I fråga om byggnadsarbeten som utförs före den 1 april 1980 skall i
arbetsmarknadsstyrelsens beslut anges att investeringsfondsmedlen inte
får tas i anspråk för sådan del av arbetet för vilket företaget
tillgodoför sig avdrag enligt lagen (1978:950) om särskilt
investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten eller kommer i åtnjutande
av bidrag enligt lagen (1978:951) om statligt investeringsbidrag för
vissa byggnadsarbeten. Förordning (1979:882).
2 § Arbetsmarknadsstyrelsen får inte pröva en ansökan som avser en
investering för vilken företaget har beviljats eller ansökt om
statligt regionalpolitiskt stöd. Avser ansökningen en sådan
investering eller föreligger beträffande viss ansökan någon annan
särskild omständighet, skall arbetsmarknadsstyrelsen med eget yttrande
överlämna ansökningen till regeringen. Förordning (1979:882).
3 § Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att en investeringsfond helt
eller delvis i beskattningsavseende överförs från ett aktiebolag till
ett annat aktiebolag för att av sistnämnda bolag tas i anspråk i
samband med medgivande enligt 1 §. Förordning (1979:882).
4 § Som villkor för medgivande enligt 1 § får arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att byggnads- eller anläggningsarbete bedrivs på det sätt
som styrelsen anvisar. Förordning (1979:882).
5 § Utan särskild ansökan förlängs investeringsperioden för de företag
som har fått medgivande att ta investeringsfondsmedel i anspråk enligt
9 § 1 mom. lagen (1955:256) om investeringsfonder för
konjunkturutjämning för byggnads- eller anläggningsarbeten som utförs
t.o.m. den 31 mars 1980 eller för inventarier som levereras till
företaget t.o.m. den 31 december 1979. Investeringsperioden förlängs
t.o.m. den 31 mars 1981 i fråga om byggnads- eller anläggningsarbeten
och t.o.m. den 31 december 1980 i fråga om inventarier. Under
förlängningsperioden gäller de förutsättningar och villkor som har
angetts i det tidigare lämnade medgivandet. Förordning (1979:882).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:952 | Förordning (1994:952) om Allmänna arvsfonden | Arvsfondsdelegationen
1 § Arvsfondsdelegationen har till uppgift att fördela stöd ur
Allmänna arvsfonden, att följa upp projekt som beviljats stöd samt
att informera allmänheten om arvsfondens ändamål och
fondmedlens användningsområde.
2 § Arvsfondsdelegationen prövar frågor om stöd enligt 8 § lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden. Regeringen kan överlämna
till en annan myndighet att pröva frågor om stöd för ett särskilt
angivet ändamål.
3 § Arvsfondsdelegationen skall till regeringen lämna över ärenden
om stöd ur Allmänna arvsfonden,
a) om ärendet är av principiell betydelse eller annars av större vikt,
eller
b) när delegationen anser att stöd bör lämnas i ärendet med mer än
300 000 kronor, om inte regeringen i fråga om fördelning av stöd
för ett särskilt ändamål har bestämt något annat.
4 § Arvsfondsdelegationen består av högst sju personer.
Ledamöterna utses av regeringen för en bestämd tid.
Regeringen utser ordförande och vice ordförande. Förordnandena
ges för en bestämd tid.
4 a § Personal i Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet är
föredragande och utför kansligöromål åt Arvsfondsdelegationen.
Förordning (2003:18).
4 b § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322)
skall tillämpas på Arvsfondsdelegationen
17 och 18 §§ om myndighetens organisation,
24 och 26 §§ om ärendenas handläggning,
30 § om ärendeförteckning,
31 § om myndighetens beslut. Förordning (1998:741).
4 c § Förordningen (2000:605) om årsredovisning och
budgetunderlag skall inte tillämpas på Arvsfondsdelegationen.
Förordning (2000:1442).
4 d § Arvsfondsdelegationen är beslutför när ordföranden eller
vice ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är
närvarande. Förordning (1998:741).
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga
ledamöter vara närvarande. Förordning (1999:858).
5 § Arvsfondsdelegationen får i arbetsordningen eller i särskilda
beslut lämna över till ordföranden, vice ordföranden, någon annan
ledamot eller en grupp av ledamöter att avgöra ärenden som är av
det slaget att de inte behöver prövas av delegationen. Delegationen
får även lämna över till en tjänsteman som förordnats att biträda
delegationen att avgöra ärenden av enkel beskaffenhet.
Förordning (1994:1466).
Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden
6 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall ges in till
Arvsfondsdelegationen eller, om regeringen enligt 2 § har
överlämnat till en annan myndighet att fördela stöd, till denna
myndighet.
7 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall innehålla en
beskrivning av det ändamål (projekt) för vilket stöd söks,
ekonomisk kalkyl, tid och plats för genomförandet och plan för
dokumentation och utvärdering av projektet.
Till ansökan skall i förekommande fall bifogas stadgar och senaste
verksamhetsberättelse samt uppgift om styrelsens sammansättning.
8 § Om en ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden inte uppfyller
föreskrifterna i 7 §, skall sökanden ges möjlighet att komplettera
ansökan inom en viss tid. Om sökanden inte följer en uppmaning
att komplettera ansökan, får denna prövas i befintligt skick.
Underrättelse till Kammarkollegiet
9 § Skatteverket skall underrätta Kammarkollegiet, om det
vid ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än Allmänna
arvsfonden eller om fonden är universell testamentstagare.
Tingsrätten skall underrätta Kammarkollegiet när rätten har
förordnat om kungörelse enligt 16 kap. 1 eller 2 § ärvdabalken
angående arvinge som vistas på okänd ort eller är okänd och den
avlidne, såvitt det är känt för tingsrätten, inte har
efterlämnat någon annan arvinge som är berättigad till arvet
före Allmänna arvsfonden. Förordning (2003:969).
Arvsavstående
10 § Kammarkollegiet får besluta om avstående av arv enligt 24 och
25 §§ lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, när någon har
ansökt om att egendom skall avstås och värdet av egendomen enligt
bouppteckningen inte överstiger 2 miljoner kronor.
Om det i ett ärende om avstående av arv som tillfallit Allmänna
arvsfonden uppkommer någon fråga av särskild vikt från allmän
synpunkt, skall kollegiet lämna över frågan med eget yttrande till
regeringen för avgörande.
Försäljning av Allmänna arvsfondens fasta egendom m. m.
11 § Allmänna arvsfondens fasta egendom skall säljas så snart det
kan ske, till högsta möjliga pris och på ett ändamålsenligt sätt.
12 § Kammarkollegiet skall underrätta berörd kommun eller statlig
myndighet om en blivande försäljning, när det med hänsyn till
egendomens läge och beskaffenhet eller annars ter sig sannolikt
a) att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen
för ett kommunalt eller statligt ändamål
(samhällsbyggnadsändamål), eller
b) att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen
för att tillgodose intressen som den har att bevaka.
13 § Frågan om försäljning av egendom prövas av
Kammarkollegiet, om egendomens värde är högst 10 miljoner
kronor, och av regeringen, om värdet är högre.
Med värde avses därvid taxeringsvärdet eller, om sådant saknas,
det marknadsvärde som har beräknats vid en särskild värdering.
14 § Kammarkollegiet har hand om försäljningen.
Kammarkollegiet får till sin hjälp med försäljningen anlita andra
myndigheter under regeringen.
15 § Har upphävts genom förordning (2002:17).
16 § Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk
skall eventuella hyresgäster erbjudas att köpa fastigheten till
dess marknadsvärde. Detta gäller dock inte om Kammarkollegiet
eller regeringen beslutat att fastigheten skall säljas till den
kommun där den finns för att användas för
samhällsbyggnadsändamål. Förordning (2002:17).
17 § Kammarkollegiet får meddela de ytterligare föreskrifter
som kan behövas för verkställigheten av bestämmelserna i 11-14
och 16 §§. Förordning (2002:17).
18 § Bestämmelserna i 11 - 14, 16 och 17 §§ skall också gälla
tomträtt. Förordning (2002:17).
Överklagande
19 § Myndigheters beslut enligt denna förordning får inte
överklagas. Förordning (1998:741).
Övergångsbestämmelser
1994:952
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994, då Kungl. Majt:
s cirkulär (1972:645) till tingsrätterna om vissa meddelanden till
kammarkollegiet, m. m., förordningen (1991:952) om försäljning
av allmänna arvsfondens fasta egendom m. m. och förordningen
(1992:105) om Barn- och ungdomsdelegationen skall upphöra att
gälla.
2. Barn- och ungdomsdelegationen skall fortsätta att handlägga
ärenden om stöd ur Allmänna arvsfonden såvitt gäller medel för
särskilda ändamål som ställts till delegationens förfogande före den
1 juli 1994, dock längst intill utgången av år 1994. Därvid skall i
berörda delar den upphävda förordningen (1992:105) om Barn- och
ungdomsdelegationen fortfarande tillämpas.
2001:432
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001. Bestämmelsen i
sin äldre lydelse gäller fortfarande för dödsboanmälningar och
ärenden om registrering av bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning om handlingen har kommit in till
tingsrätten före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2019:663 | Lag (2019:663) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för arbetsmiljökunskap | Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i
verksamhet vid Myndigheten för arbetsmiljökunskap som avser
kunskapsuppbyggnad, kunskapsspridning, utvärdering och analys.
Lagen tillämpas endast på helt eller delvis automatiserad
behandling av personuppgifter och annan behandling av
personuppgifter som ingår eller kommer att ingå i ett
register.
Förhållandet till annan reglering
2 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för
fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter
och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande
av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här
benämnd EU:s dataskyddsförordning.
3 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller
lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsför-ordning och föreskrifter som har meddelats i
anslutning till den lagen, om inte något annat följer av denna
lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till
lagen.
Rätten att göra invändningar
4 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att
göra invänd-ningar gäller inte vid sådan behandling som är
tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats
i anslutning till lagen.
Rätten att göra invändningar gäller dock när personuppgifterna
samlas in direkt från den enskilde.
Medgivande när uppgifter samlas in direkt från den enskilde
5 § Om personuppgifterna samlas in direkt från den enskilde,
får de behandlas endast om personen har lämnat sitt
uttryckliga medgivande till behandlingen.
Den registrerade har rätt att när som helst återkalla ett
lämnat medgivande. Ytterligare personuppgifter om den
registrerade får därefter inte behandlas.
Personuppgiftsansvar
6 § Myndigheten för arbetsmiljökunskap är
personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter
som myndigheten utför enligt denna lag.
Ändamål med behandlingen
7 § Personuppgifter får endast behandlas om det är nödvändigt
för
1. insamling, sammanställning och spridning av kunskap om
arbetsmiljö,
2. utvärdering och analys av statliga reformer och andra
statliga initiativ,
3. bevakning och analys av utvecklingen på arbetsmiljöområdet,
och
4. forskning som myndigheten får bedriva för att utföra sitt
kunskaps-, utvärderings- och analysarbete.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
begränsningar av ändamålen och om begränsningar av vilka
personuppgifter som får behandlas för ett visst ändamål.
8 § Personuppgifter som behandlas för de ändamål som anges i
7 § får också behandlas för att fullgöra ett uppgiftslämnande
som sker i överens-stämmelse med lag eller förordning.
9 § Personuppgifter som behandlas enligt 7 § får behandlas
även för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna
inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål
för vilket uppgifterna samlades in.
Behandling av känsliga personuppgifter
10 § I myndighetens samlingar av personuppgifter får endast
sådana uppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s
dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) som avslöjar
etniskt ursprung, religiös eller filosofisk övertygelse eller
medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller en persons
sexuella läggning behandlas.
Av lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser
människor följer att forskning som innefattar behandling av
känsliga personuppgifter eller personuppgifter om
lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,
straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa
frihetsberövanden måste etikprövas.
Samlingar av personuppgifter
11 § Myndigheten får ha samlingar av personuppgifter som
behandlas automatiserat och som är försedda med en beteckning
som den myndighet uppgifterna kommer från kan hänföra till ett
personnummer eller motsvarande identitetsbeteckning.
Personuppgifter i sådana samlingar som avses i första stycket
får inte behandlas i syfte att röja en persons identitet.
12 § Myndigheten får om det är nödvändigt för ett särskilt
projekt även ha samlingar av personuppgifter som behandlas
automatiserat och som är försedda med en beteckning som
förvaras skilt från uppgifterna och som myndigheten kan
hänföra till ett personnummer eller motsvarande identitets-
beteckning.
Personuppgifter i samlingar som avses i första stycket får
inte sambe-arbetas med varandra. Denna begränsning gäller inte
för en sådan sambe-arbetning av personuppgifter som är
nödvändig för att myndigheten ska kunna upprepa eller följa
upp ett tidigare genomfört projekt.
Tillgång till personuppgifter
13 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad
var och en behöver för att kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:775 | Förordning (1992:775) med instruktion för Domänverket | 1 § Domänverket utövar ägarfunktionen beträffande den fasta egendom och
de övriga tillgångar som redovisas under Domänverkets fond
(domänfonden).
2 § Inom sitt verksamhetsområde företräder Domänverket staten vid
domstol.
3 § Domänverket leds av en chef, som ansvarar för verkets verksamhet.
4 § Domänverket skall före den 1 juni varje år till regeringen lämna
årsredovisning, innefattande resultat- och balansräkning,
finansieringsanalys och förvaltningsberättelse för verket, för
regeringens fasts tällande av årsbokslutet.
5 § Domänverkets chef skall se till att redovisningen och förvaltningen
av verkets medel är ordnade på ett tillfredsställande sätt samt att
redovisningen görs enligt gällande föreskrifter och att
medelsförvaltningen sköts på ett tillfredsställande sätt.
6 § Domänverket skall före den 1 juni varje år till regeringen lämna en
sammanfattande redogörelse för de försäljningar av fast egendom som
verket har genomfört under närmast föregående kalenderår.
7 § Överskott redovisas under domänfonden i en dispositionsfond.
Domänverket för fogar fritt över medel i dispositionsfonden.
8 § Domänverket redovisar under domänfonden det statskapital som verket
förvaltar.
Under domänfonden redovisas en investeringsfond. Till denna förs
köpeskilling vid försäljning av fast egendom som tillhör staten efter
avdrag för statens kostnader för försäljningen.
9 § Domänverket får efter medgivande av regeringen avyttra fast egendom
som är redovisad under domänfonden. Om inte regeringen beslutar annat,
skall verket uppbära och redovisa sina inkomster samt med dessa
inkomster och de medel som i övrigt står till förfogande bestrida
verkets utgifter.
10 § Riksrevisionsverket svarar enligt sin instruktion för den externa
revisionen av Domänverket.
Domänverkets chef skall se till att Riksrevisionsverket får de uppgifter
som behövs för revisionen.
11 § I fråga om Domänverkets beslut skall det finnas en handling som
utvisar dag en för beslutet och beslutets innehåll.
12 § Domänverkets chef förordnas av regeringen för en bestämd tid.
13 § Domänverkets beslut får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |